Kategori: Allmänt

I många år har jag som sagt föreläst kring ämnet unga med intellektuella funktionsnedsättningar och sexualitet. Ofta frågade personal och anhöriga vilka sexuella problem jag då ska ta upp. Nuförtiden vet de flesta att jag har ett annat fokus; sexuella möjligheter istället för svårigheter.

Vem kan säga att man aldrig upplevt osäkerhet, vånda eller nåt som känts problematiskt? Varför ska det vara särskilt förknippat med människor som har intellektuella funktionsnedsättningar?

Utan att på något sätt förringa de konsekvenser som funktionsnedsättningen kan innebära, så tror jag att det alltid är viktigt att peka på det som är bra, fungerar och som faktiskt även kan öka möjligheterna till livskvalité  oavsett om vi har en funtkionsnedsättning eller inte. Att  bara se det som är problematiskt gör oftast att vi förminskas som individer och begränsar våra valmöjligheter i livet.. 

Min första bok Sexualitet och Integritet pekade på hur man kan ge förutsättningar för information, kunskap, självkännedom till elever i särskolan, precis som det svenska samhället anser att det är självklart att ge det till elever i grund- coh gymnasieskolan sedan 1955 (eller var det 1956…).

Nåväl, det jag vill få fram är att sexualitet är så mycket mer än samlag, så mycket mer än löpsedlarnas svarta stora bokstäver om multipla orgasmer och läckra spetsunderkläder och mängder av tips. Att det handlar om känslor, behov och existentiella tankar kring att vara människa – oavsett kön, ålder, sexuell läggning eller funktionsnedsättning!

I ditt eget liv ska du va president!

 

WHO:s definition av sexualitet 

Läs även andra bloggar om sexualitet, WHO, intellektuella funktionsnedsättningar, sexualkunskap

Sedan många år har jag regelbundet haft föreläsningar och kurser på Lafa i Stockholm om unga med intellektuella funktionsnedsättningar och deras möjligheter till kärlek och sexualitet. Torsdagen den 13 november är det dags för nästa föreläsning, och denna gång kommer det att vara en storföreläsning istället för en heldag med ett begränsat antal personer eftersom intresset för ämnet är så stort. Kanske går det fortfarande att anmäla sig?

Förkortningen Lafa kommer Landstinget förebygger aids, eftersom en av Lafas uppgifter är att förebygga att hiv sprids och andra sexuellt överförda infektioner och oönskade graviditeter. Målgruppen för föreläsningarna är först och främst personal som är anställda i Stockholmsregionen vid skolor, fritidsgårdar, ungdoms- och sjukvårdsmottagningar, regementen, föreningar och organisationer. Men ibland kan även kursdeltagarna komma från andra delar av Sverige, till en viss kursavgift. För dem i Stockholm är utbudet gratis!

Apropå hiv så blev ju årets nobelpris i fysiologi/medicin tilldelat upptäckarna av hiv- (Francoice Barré-Sinoussi och Luc Montagnier) och hpv-viruset  (Harald zur Hausen). Anna-Karin Asp, som är chef för Lafa, hoppas på att priset kommer att sätta hiv i fokus världen över, öka resurserna för behandling men även fokusera på det viktiga förebyggande arbetet med ökad kondomanvändning som behövs.

Utanför fönstret inte bara små, lätta moln, utan mörka, totalt omslutande regnmoln. Det vräker ner. Men Pugh själv lättar upp!

Läs även andra blogga om Lafa, hiv, nobelpris

Även professor PO Lundberg skriver om kärlek i Läkartidningen (nr 50-52 2005) och dess betydelse för mänsklighetens fortbestånd. Han poängterar att författare, poeter, historiker, psykoger med flera  genom tiderna har visat att det finns olika slags kärlekar och hur viktiga de alla är på skilda sätt. Moderskärleken, den romantiska kärleken och den sexuella lusten.

PO och jag ska tillsammans vara redaktörer för nästa upplaga av Sexologi (Liber förlag) och där ska vi försöka få med så många aspekter som möjliglt av detta flerfacetterade och tvärvetenskapliga ämne. Kan vi få med även ett kapitel om kärlek, undrar vi nu?

"Flytande relationer" skriver Zygmund Bauman om i sin bok Liquid Love. Om hur nutidsmänniskan är utbytbar och relationer hela tiden förändras. Vi befinner oss i en paradoxal situation – å ena sidan vill vi känna oss fria, å andra sidan söker vi efter trygghet. Nästa vecka kommer Kristian Daneback, lektor vid Göteborgs universitet och min kollega i nätsexprojektet m.m, till Malmö för att föreläsa på masterprogrammet.

Här är när Kristian, Sven-Axel och jag var på världskonferensen i sexologi i Sydney förra året.

Läs även andra bloggar om kärlek, sexologi, WAS

Det är så roligt att läsa något som fascinerar och fastnar, både utifrån dess språkliga form och dess innehåll. Varpu Löyttyniemi skriver i Tidskrift för Genusvetenskap (nr 2/08) om förundran som forskningsmetod och vikten av att särskilja dig från mig. Att som forskare bibehålla känslan av den andre som en annan person och inte omedelbart söka likhet och gemenskap som vi annars ofta gör. Det är i känslan av att inte veta som nyfikenhet och förundran många gånger finns.

När man som forskare arbetar med kvalitativa intervjuer, som jag oftast gör, så är det ett samtal som skiljer så åt från andra genom att det bland annat är tydligare strukturerat och med ett syfte och mål, även om det kan likna ett samtal på många sätt. Steinar Kvale skriver i Den kvalitativa forskningsintervjun att syftet med en halvstruktuterar livsvärldsintervju är att erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening.

Varför sitter jag och funderar på detta nu? Jo, det är med stor iver som vi nu påbörjar en pilotstudie om lustens plats coh betydelse i män och kvinnors liv och faktorer som kan hämma respektive befrjämja den. Främst kommer vi att använda oss av just kvalitativa forskningsintervjuer och eventuellt även fokusgrupper.

Och varför kommer jag att tänka på Gasolin och Kim Larsen? Kan det vara nåt med skoldanserna på högstadiet och sista dansen… 

 
Läs även andra bloggar om feministiskt skrivande, kvalitativa forskningsintervjuer, sexuell lust

Så stod det på en mur som feministen bell hooks gick förbi varje dag under en period i livet, då hon upplevde kärlekssorg. I hennes bok "Allt om kärlek" tar hon upp hur viktig kärleken är för allt vi tar oss för och gör med livet, hur kärleken alltid finns med vilken väg vi än väljer att gå. Men hon påpekar också att kärlek inte alltid behöver vara det första vi tänkte på när vi hör ordet utan någonting så mycket större. I boken delar Bell Hooks med sig av situationer och livsavgörande ögonblick kantade av kärlek.

Under min forskarutbildning skrev jag ett paper om kärlekens sociologi, om olika föreställningar, drömmar och förväntningar som vi har på kärleken. Om hur kärleken både kan befria, men också låsa fast oss människor till platser, situationer och relationer. Mot alla odds fortsätter vi sökandet även efter kärlekens väsen – hur ska den definieras, om den nu ska det…

Läs även andra bloggar om kärlek, feminism, bell hooks

I tidskriften för Genusvetenskap (nr 2/08) skriver Annelie Brännström Öhman mycket tänkvärt "Om emotionella läckage i akademiska texter och rum".  Det intressanta i en text, menar hon, är sprickorna, glappen och gliporna. När inte allt handlar om samklang och stängande antingen-eller-resonemang utan istället både-och -tankarnas dissonanta polyfoni.
Ljudet av strängen som brister är välfärdssamhällets signaturmelodi, skriver Brännström Öhman och refererar till hur den brustna klangen i Tjechovs Körsbärsträdgården signalerar både insikten om vår frihets begränsningar och om nödvändigheten att hålla drömmen, hoppet levande.

Dessutom skriver hon om bejakelsen mellan gränsöverskridande rörelser – bland annat mellan genrers – och om skönlitteraturen OCH vetenskapens värde.

Jag tänker på alla mina hopp mellan att skriva lättläst, utmejslat och avskalat å ena sidan och om att skriva beskrivande, utförligt utan att missa någon detalj å andra sidan. Eller, är det kanske både ock – fast i helt olika genres? Och visst är även skönlitteratur kunskapsbärande!

Love and Emotions med Joan Armatrading

Såg igår filmen Patrik 1.5 och kunde inte annat än stämma in i de lovord som filmen fått! Utan att skämta bort svåra ämnen tar filmen på ett lättsamt upp djup i relationer, både mellan vuxna och mellan vuxna och tonåringar.

Flmen handlar förvisso om två killar som vill adoptera barn, men minst lika mycket om livet i det många gånger trångsynta villaområdet och om tonåringar på glid. 

Ikväll sänder SVT 1 en dokumentär om Kenneth, som är gay och har bestämt sig för att skaffa barn genom adoption. Den ska jag se när jag kommer till min lilla lya i Malmö. Tåget går om en liten stund! 

Läs gärna på RFSL:s sida! om den sammanställning av forskning om föräldraskap och homosexualitet som Sune Innala gjort  tillsammans med sin nu framlidne man Kurt Ernulf. Sune är forskare vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet sedan länge medlem i Svensk Förening i Sexologi och har bidragit med mycket värdefull kunskap inom området.

Läs även andra bloggar om homosexualitet, föräldraskap, Sune Innala

Viva la Vida!

Så benämner Sören och Yvonne Olsson sin son Ludvig, som föddes för  sjutton år sedan med Downs Syndrom. Han berättade i går i Tv4:s morgonsoffa om hur det var när deras första barn föddes och om alla olika känslor som det innebar att få ett barn, som inte var som de tänkt sig. Nu berättar de om sina erfarenheter i en ny bok med titeln Prins Annorlunda.

Det är viktigt med mångfald bland människor, säger Sören, och ger exempel på situationer där han värdesätter Ludvigs förmåga att till exempel acceptera andra människors känslor utan ifrågasättande. Sören berättar även om alla glädjestunder de haft och har tillsammans för att på så sätt ge en bredare och mer nyanserad bild av vad de innebär att få ett barn med funktionsnedsättning. Annars riskerar okunskap och rädsla att prägla uppfattningarna om konsekvenserna av att få ett barn exempelvis med Downs Syndrom.

Det här påminner mig om mina erfarenheter från tiden i särskolan som kurator, då jag arbetade framförallt med tjej- och killgrupper. Så mycket allmänskligt som togs upp, men också sådant som är konsekvenser av den intellektuella funktionsnedsättningen i kombination med andra människors bemötande.

Här några foton från årets rikskonferens för särskolan, då Sören berättar om sitt föräldraskap och jag var moderator. Mellan 850-1200 personerna gästade Varberg på konferenensen den 7-8 maj i år och föredragshållare var även Jan Björklund, Mats Granlund, Sophie Dow och Bo Hejlskov-Jörgensen. Elever från särskolan sjöng, dansade och spelade. Temat var Det ska va gott att leva!

Läs även andra bloggar om funktionsnedsättning, särskolan, Sören Olsson, rikssärskolekonferensen

I senaste numret av Universitetsläraren 15/08 frågar man sig om det går att lita på magkänslan när man sätter betyg på universitetsstudenter. Det är en intressant fråga, eftersom utbildning i högskolepedagogik fortfarande är ovanligt bland universitetslärare på många av landets lärosäten. Hur lär man sig då att sätta betyg? Ja, i en iofs ovetenskaplig studie (Times Higher Education 18/9) beskrivs att många lärare genom åren har lärt sig att gå på en slags magkänsla när det gäller att bedöma hur bra en uppsats en är. Resultaten av studien visade att de flesta  av lärarna bedömde uppsatsen på ett likvärdigt sätt, och att oron för orättvis betygssättning var obefogad.

I den utbildning i Akademiskt lärarskap som lektorer vid Malmö högskola ska genomgå framförs vikten av att göra betygssättningen "genomsläpplig", dvs synliggöra både för sig själv och för studenterna vilka kriterier som är underlag för bedömning. Det här är även till hjälp vid utförandet av ett paper, uppsats eller individuell examination. Studenten vet i förväg vad som krävs och kan därmed lättare uppnå sina mål.

Det här har jag också använt mig av på masterprogrammet i sexologi, och tycker det fungerat mycket bra. Sen är det förstås viktigt att fortsätta reflektera över valda kriterier – helst tilsammans med andra erfarna kollegor, som kan fungera som "kritiska vänner". Låt mig återkomma till det! 

Men först Eva Cassidy, allt för ung när hon gick bort.

 

Läs även andra bloggar om betyg, universitetslärare, kritiska vänner

Nyligen har europeiska dyslexiveckan avslutats. I dagens Hallands Nyheter står det att talböcker och lättlästa böcker kan vara räddningen för dem som har problem med att läsa och skriva. Det finns till och med en lag om att biblioteken ska tillhandahålla litteratur också för personer med dessa svårigheter.

Att skriva lättläst har jag funderat en hel del över själv, till exempel i en artikel i tidskriften Intra.  Och dessutom skrivit flera skönlitterära böcker riktade till tonåringar och unga vuxna. Det är viktigt att innehållet inte blir barnsligt, även om språket inte ska vara för tillkrånglat. Men det är också där som tjusningen finns! Som läsare kan man då lägga till sina egna upplevelser och bilder till texten – allt är inte serverat, som det är i en film till exempel. Därför ska en författare aldrig berätta allt. Det är i samspel med läsaren som boken skapas.

Min senaste bok Spegel, spegel på väggen där är tredje boken om Emma (Argument förlag). Hon är tjejen som aldrig brukade bry sig om hur hon såg ut. Och nu är det som att hon inte kan sluta tänka på det. Så fort hon ser en spegel så måste hon stanna och kolla noggrant på sig själv. Med en självkritisk blick. Allt började den dan när LIsen med de perfekta tänderna kom fram på rasten. "Har du håret uppsatt?" sa hon med en tillgjord min. "Med dom öronen?" Sen gick hon bara.

You’re so vain

Läs även andra bloggar om lättläst, dyslexi, bibliotek