Tacksam!

Efter att ha legat lågt med bloggen ett tag så börjar inom en månad en ny period av mitt liv. Jag har glädjande nog beviljats nästan ett års sabbatical av Riksbankens Jubileumsfond! Projektet jag ska arbeta med heter Sexualitet, genus och unga med intellektuell funktionsnedsättning i ett mångkulturellt samhälle och ska resultera i tre artiklar. Jag kommer att ha förmånen att fokusera skrivande och analys under hela kommande läsåret, vilket känns mycket lyxigt! Dessutom kommer jag att besöka UCLA under en period senare i höst och till våren.

Nyligen visade en artikel i Sydsvenskan att svenska forskare i genomsnitt har betydligt mindre tid för forskning än exempelvis danska. Lika viktigt som att undervisa studenter är att utbildningarna är forskningsbaserade så det behövs verkligen resurser för att hålla en hög kvalité på landets lärosäten. Som forskare vid Malmö högskola ser vi nu med spänning fram emot förbättrade arbetsvillkor tack vare regeringens beslut att bevilja universitetsstatus.

För närvarande diskuteras och planeras nu för framtiden och de fokusområden som lärosätet ska satsa på och här hoppas jag förstås att forskning rörande sexologi och sexualitetsstudier fortsatt ska vara ett viktigt område. I dagsläget är flera projekt knutna till Centrum för sexologi och sexualitetsstudier med just den tvärvetenskapliga bredd som är målsättningen!

På måndag är det dags att fira Världsdagen för sexuell hälsa igen! I Malmö ses vi på Stadsbiblioteket med ett spännande program föredrag på temat ”Sexistentiella frågor”. Alla är varmt välkomna, allmänhet såväl som studenter och forskare!

Samma vecka startar ännu en ny kull masterstudenter i sexologi – det är lika roligt varje gång att se att intresset för programmet som startade 2007 fortsätter att vara lika högt!

Så nog känns det lite rock’n roll just nu!;)

 

Vad hände?

Då var vardagen och jobbet igång igen – sedan mer än en månad! Vad hände? Hur kunde det gå från noll till hundra på en gång? Under dessa veckor har det varit konferenser, seminarier, styrgruppsmöte för vår nya centrumbildning CSS, föreläsningar för nya masterstudenter i sexologi och för allmänheten på Malmöfestivalen och däremellan förberedelser för dito och planering inför kommande arrangemang. Ikväll ska jag till exempel föreläsa för personal inom daglig verksamhet i Malmö stad.

Det mesta är skoj – var och en sak för sig, men känslan av intensiv tillvaro blir lätt pressad om det inte finns tid för eftertanke och reflektion – gärna tillsammans med andra men absolut med sig själv. Hädanefter ska jag boka in det i almanackan, hur tokigt det än låter, men just för att det inte får missas!

Att sommaren är kort brukar vi säga, men i år har den kommit tillbaka gång på gång. Glädjande på många sätt men också med obehagliga avbrott med intensiva oväder som resulterat i översvämningar av bostäder, museum, musiklokaler och en aula i högskolan där årets NACS (nordiska sexologikonferensen) ska gå av stapeln. Det innebär en viss ändring, då storföreläsningarna nu kommer att vara i Jubileumsaulan på SuS, för er som planerar att åka till Malmö 18-21 september.

Dessförinnan är det ett symposium om Sexualitet och funktionshinder i Sverige och Danmark 18 september i samarrangemang med Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet. Som det ser ut nu är det redan fullsatt, så vi hoppas på en spännande dag.

Veckan efter är det dags för Socialchefsdagarna i Göteborg, och då ska jag hålla ett seminarium om kärlek, sexualitet och unga med intellektuella funktionsnedsättningar.

När hösten fått sitt obevekliga grepp om norden åker vi några kollegor från CSS till Kubas centrumbildning i sexologi CENESEX. Det ska blir spännande att ta del av deras verksamhet, både vad gäller forskning och masterprogram i sexologi och se om vi kan samverka framöver.

Och sen börjar mitt nya liv i november då jag har bokat in tider för reflektion och skrivande av artiklar och bokkapitel. Det är ju också min roll som forskare. Och kanske, kanske kommer det tid och medel för mer forskning och då börjar igen en fas av intervjuande, analyserande och så småningom nya presentationer av nya forskningsresultat. Och så fortsätter det, om och om igen – låter det tråkigt? Det är det inte!

Time out

Så var det dags för semester efter ett händelserikt arbetsår. Precis som många andra försöker jag avsluta, färdigställa och förbereda inför ledigheten så att jag verkligen ska kunna koppla av. Dessutom vill jag gärna se till att komma tillbaka till ett så rent skrivbord som möjligt för att då ta tag i allt med nya krafter. Är det då möjligt för akademiker att ta ledigt? Nja, bara under denna vecka som jag arbetat har jag träffat flera i korridoren som lite urskuldande säger att de inte hann klart innan semester och nu måste jobba undan. Andra säger att semestern är bästa skrivtiden och att det är först då som man kan författa artiklar, färdigställa den där boken eller göra klart kapitlet som man lovat förläggaren.

Vi skyndar oss alltså in i det sista för att sedan kunna pusta ut. Vad händer då? Enligt en artikel i Sydsvenskan idag så visar en aktuell studie att de flesta mår så dåligt efter femton minuters egen tid för reflektioner – utan tillgång till dator, mobil, bok eller film – att man hellre ger sig själv en liten elchock än att bara bli sittande. Tiden blir en tomhet att fylla och då översvämmas vi alltså av negativa tankar och känslor. Det måste hända något för att vi ska må bra. Akademikern som den store filosofiska tänkaren finns troligen inte längre – om han (de framställs ju historiskt sett som män) nu nånsin funnits.

Carl-Göran Heidegren skriver i sin bok Tid. Sociologiska perspektiv att den sociala tiden handlar om hur vi uppfattar och förhåller oss till tiden, hur vi delar in och mäter den, hur vi vinner och förlorar tid, och om hur tiden kan ses som en resurs eller en bristvaro och inte minst om hur olika rytmer och hastigheter påverkar våra liv. Han skriver även om arbetstid och fritid och fri tid. Klarar vi egentligen fri tid under sommarveckorna när resterande tid är inrutad och förutbestämd? Kanske är det ingen slump att familjerådgivningarna blir nerringda efter semestrarna….

Så för att det inte ska bli alltför långsamt i sommar så kan vi redan boka in flera aktiviteter i höstens tidskalender;-) På Malmöfestivalen 19 och 21 augusti är vi flera forskare från Malmö högskola som medverkar på Forskareliten, ett rundabordssamtal bland annat om  kärlek, tid och jordens tillkomst. Sen kommer konferenser i ett långt pärlband; 4 september Världsdagen för sexuell hälsa som i år går av stapeln på Orkanenbiblioteket, Malmö högskola, med spännande föredrag om bland annat ”transaktional sex in sub-Saharian Africa”. Den 18 september är det sedan ett symposium om Sexualitet och funktionshinder i Sverige och Danmark då bland annat Don Kulick och Jens Rydström presenterar sin nya bok. Dagen efter startar årets nordiska sexologikonferens, NACS 2014, på temat normkritisk sexologi med Malmö som värd och Centrum för sexologi och sexualitetsstudier som medarrangör. Mer info om dessa evenemang kommer att finnas på CSS hemsida.

Till dess skön sommar, lugna stunder och däremellan en massa aktiviteter – den berömda balansen med andra ord!;-) Olika slags tider, olika människor, olika stämningar och olika färger… allt som tillsammans skapar livet!

Benver

 

 

 

 

 

 

”Allting har sin tid…

Det finns en tid för allt, som sker under himlen:” En tid för forskning, en tid för administration, en tid för undervisning, en tid för granskning, en tid för forskningsansökning, en tid för skrivande, en tid för föreläsning, en tid för examinering… hade man åtminstone önskat!  Om man skulle fortsätta travestera Predikaren 3:1-8 känns det snarare som att ”klaga har sin tid, och dansa har sin tid”.  I vilket fall var det länge sen det fanns en tid för bloggande, så jag får ta mig tid. 

Just nu översvämmas sociala medier av statusar där människor anger tre saker som de är tacksamma för.  För det mesta tycks det vara ”det lilla” i tillvaron som gör folk lyckliga. Hittills har  i alla fall inte jag sett någon som uttryckt tacksamhet för att rätta tentor.  Det skulle kunna tolkas som att många – kanske de flesta –  tillbringar största delen av livet med att utföra sysslor, som man inte är särskilt positivt inställd till.

Men är det då så viktigt att vara positiv? Enligt Oliver Burkeman, journalist på The Guardian, är det snarare tvärtom. Vi behöver lära oss att leva med insikten om vår egen dödlighet, våra misslyckanden och vår osäkerhet för att kunna leva ett lyckligt liv. ”En rimlig realism”, säger pessimistkonsulten Åsa Asptjärn, betyder inte att man svartmålar allt. Men om man inte har så höga förväntningar blir man positivt överraskad när det går bra! Man ska helt enkelt inte ha så stora pretentioner, vare sig på yrkesliv, hälsa eller relationer, som min morfar sa och levde ett långt liv med samma arbete, samma fru och i samma stad. Och dog knall och fall.

Kanske är det dags att uppdatera våra fb-statusar med  tre saker som vi blivit besvikna på eller misslyckats med? Eller helt enkelt konstatera att livet består av en blandning av en massa känslor: tacksamhet, besvikelse, glädje, sorg – ibland nästan samtidigt och andra gånger i olika perioder, ungefär som Predikaren avslutar: ” Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.”

Vad gäller tid så är hösten snart här!;-) Skriv gärna upp följande datum redan nu, så står ni lättare ut med svettig sommarvärme, myggbett och rastlösa lediga dagar:

4 september Världsdagen för sexuell hälsa

18 september Symposium Funktionshinder och sexualitet i Sverige och Danmark

19-21 september NACS (Nordic Association for Clinical Sexology)

Mer info kommer på hemsida för Centrum för sexologi och sexualitetsstudier, tillika rörande höstens CSS-seminarieserie. Till dess, bit ihop, stå ut och kämpa på!

 

 

 

 

 

Det ljusnar…

Vi är säkert många som längtar efter ljuset. Ofta symboliserar det öppenhet, klarsynthet, fokus och glädje. Efter en lång vinter eller en svår period i livet, då allt kan kännas mörkt, är det en lättnad när det vänder.

I fredags var det invigning av nya Centrum för sexologi och sexualitetsstudier vid Malmö högskola; en både högtidlig och glad tillställning! Vice rektor Hans Lindqvist klippte det röda bandet och höll tal, tillika  värdfakulteten Hälsa och samhälles dekan Tapio Salonen, professor och senior advisor Sven-Axel Månsson och undertecknad som ny föreståndare. Nu gäller det att kavla upp ärmarna och gemensamt utveckla verksamheten. Till vår hjälp och stöd har vi en styrgrupp under ordförandeskap av professor Lena Lennerhed, Södertörns högskola. Det är viktigt att ha en kompetent och bred grupp att diskutera exempelvis verksamhetsplan och budget med.

En central del av CSS verksamhet är den nya seminarieserien, som inleds med ett besök av professor Don Kulick, Chicago University, den 25/2. Han ska föreläsa om synen på sexualitet och funktionshinder i Sverige och Danmark tillsammans med professor Jens Rydström, Lunds universitet, och jag själv som kommentator. Spännande tillställning, dit många redan anmält sig.

För några veckor sedan var det en annan festlig tillställning, då det danska bokförlaget Jensen & Dalgaard firade nyår tillsammans med författare, redigerare, översättare, illustratörer m.fl. Själv är jag mycket glad över att de lättlästa ungdomsböckerna om Emma (Sofie i Danmark) går så bra i vårt grannland; J & D har nyligen gett ut den femte boken: Sofie ser sort :S. som hittills bara finns på danska.

Detta år är det som vanligt flera spännande sexologikonferenser att se fram emot. Planeringen av NACS2014 i Malmö i september pågår  för fullt, och i sommar blir det dessutom IASR i Dubrovnik. Det fortsatta arbetet inom WHO med riktlinjer rörande sexuell hälsa innebär också en resa till Geneve i juni. Fortare än vi anar är vi redan där, så ta vara på den tid vi har och låt musik och glädje fylla dig!

 

 

Upp på Teides topp och ner i kratern

Livet består allt som oftast av toppar av dalar för de flesta människor. Ibland är det tydliga med- och motgångar, som andra människor märker, andra gånger är det sånt som pågår i en individs inre. Det säkra är att vi sällan vet hur andra upplever sin tillvaro, och ibland kan det faktiskt vara precis tvärtom mot hur det verkar utifrån.

Under en veckas välbehövlig semester besteg vi vulkanen Teide. Nåja, inte ända upp för det var tyvärr inte tillåtet till min mans stora  besvikelse. Men vi gick så högt som det var möjligt; lite hjärtklappning och kyla men en härlig utsikt på cirka 3600 meters höjd (de sista metrarna till 3718 var alltså onåbara). När man  befinner sig ovan molnen får man ibland en upplevelse av perspektiv – vad är viktig? ska man sikta mot nåt annat eller helt enkelt bara stanna upp och njuta av i tillvaron? Har man tur kan en sällsynt känsla av balans i tillvaron infinna sig, då man inser att topparna kräver sina dalar för att man fullt ut ska njuta och ta tillvara på livets glädjeämnen.

Den senaste månaden har sannerligen bestått av en berg- och dalbana av förhoppningar, osäkerhet och firande av milstolpar. Jag installerades formellt som professor vid Malmö högskolas årshögtid den 18 oktober – en högtidlig stund fylld av vacker musik och akademiska ceremonier. Men vilka förväntningar ska man leva upp till, och hur ska dessa möjliggöras? Klarar man det? Och till vilket pris?

Därtill är det nu klart att ett nytt Centrum för sexologi och sexualitetsstudier startar 2014. Tanken är att spännande fakultetsöverskridande forskning ska möjliggöras, som ska bidra till att sätta Malmö högskola än mer på kartan vad gäller sexualitetsforskning. Fantastiska möjligheter, men som samtidigt sätter alla medverkande forskare på prov vad gäller att ytterligare utmärka sig i förmågan att samverka och i konkurrensen om forskningsmedel.

På många sätt är akademin en speciell värld, där människors engagemang och drivkrafter kan samspela till förnyelse och kreativitet och andra gånger till svårigheter att se varandras förtjänster och kompetenser utifrån att konkurrensen är stenhård. Att vara vänner med kollegor, som samtidigt är ens konkurrenter kräver mycket av var och en som människa. I slutändan går det ändå för det mesta bra, vilket faktiskt är fantastiskt.

I dessa dagar är det också mycket speciellt att konstatera att en av mina närmaste kollegor, tillika min tidigare forskningshandledare, professor Sven-Axel Månsson nu går i pension. Jag vill inte likna det med toppar och dalar, men nog är det en milstolpe som inte riktigt kan fångas i ord när yrkeslivet för en person som bidragit så mycket till dagens sexualitetsforskning nu trappar ner och blir emeritus. Glädjande nog vet vi i dessa dagar att han kommer att finnas med i uppstarten av centrumbildningen under minst ett år framöver, liknande en spin doktor!;-)