I tidskriften för Genusvetenskap (nr 2/08) skriver Annelie Brännström Öhman mycket tänkvärt "Om emotionella läckage i akademiska texter och rum". Det intressanta i en text, menar hon, är sprickorna, glappen och gliporna. När inte allt handlar om samklang och stängande antingen-eller-resonemang utan istället både-och -tankarnas dissonanta polyfoni.
Ljudet av strängen som brister är välfärdssamhällets signaturmelodi, skriver Brännström Öhman och refererar till hur den brustna klangen i Tjechovs Körsbärsträdgården signalerar både insikten om vår frihets begränsningar och om nödvändigheten att hålla drömmen, hoppet levande.
Dessutom skriver hon om bejakelsen mellan gränsöverskridande rörelser – bland annat mellan genrers – och om skönlitteraturen OCH vetenskapens värde.
Jag tänker på alla mina hopp mellan att skriva lättläst, utmejslat och avskalat å ena sidan och om att skriva beskrivande, utförligt utan att missa någon detalj å andra sidan. Eller, är det kanske både ock – fast i helt olika genres? Och visst är även skönlitteratur kunskapsbärande!
Love and Emotions med Joan Armatrading
No comment yet, add your voice below!