Tacksam!

Efter att ha legat lågt med bloggen ett tag så börjar inom en månad en ny period av mitt liv. Jag har glädjande nog beviljats nästan ett års sabbatical av Riksbankens Jubileumsfond! Projektet jag ska arbeta med heter Sexualitet, genus och unga med intellektuell funktionsnedsättning i ett mångkulturellt samhälle och ska resultera i tre artiklar. Jag kommer att ha förmånen att fokusera skrivande och analys under hela kommande läsåret, vilket känns mycket lyxigt! Dessutom kommer jag att besöka UCLA under en period senare i höst och till våren.

Nyligen visade en artikel i Sydsvenskan att svenska forskare i genomsnitt har betydligt mindre tid för forskning än exempelvis danska. Lika viktigt som att undervisa studenter är att utbildningarna är forskningsbaserade så det behövs verkligen resurser för att hålla en hög kvalité på landets lärosäten. Som forskare vid Malmö högskola ser vi nu med spänning fram emot förbättrade arbetsvillkor tack vare regeringens beslut att bevilja universitetsstatus.

För närvarande diskuteras och planeras nu för framtiden och de fokusområden som lärosätet ska satsa på och här hoppas jag förstås att forskning rörande sexologi och sexualitetsstudier fortsatt ska vara ett viktigt område. I dagsläget är flera projekt knutna till Centrum för sexologi och sexualitetsstudier med just den tvärvetenskapliga bredd som är målsättningen!

På måndag är det dags att fira Världsdagen för sexuell hälsa igen! I Malmö ses vi på Stadsbiblioteket med ett spännande program föredrag på temat ”Sexistentiella frågor”. Alla är varmt välkomna, allmänhet såväl som studenter och forskare!

Samma vecka startar ännu en ny kull masterstudenter i sexologi – det är lika roligt varje gång att se att intresset för programmet som startade 2007 fortsätter att vara lika högt!

Så nog känns det lite rock’n roll just nu!;)

 

Working 9 2 5?

Nja, så ser inte direkt mitt liv ut! Mycket som händer kräver ett engagemang utöver en vanlig arbetstid, men det gäller förstås att vara lite rädd om sig själv också just därför. Under en snuvig och hes vecka har det hänt massor; vi har firat Världsdagen för sexuell hälsa 4 september för fjärde året i rad här i Malmö och för tredje året i Stockholm! Temat sexuella rättigheter blev mycket bra, och de spännande föredragen varvades med möjligheter att ”Picture yourself owning your sexual rights”.

Dessutom startade Kull 5 på masterprogrammet i sexologi! Nu är det sex år sedan den första kullen startade och det har verkligen varit en fantastisk utveckling under dessa år. Från att det från början bara var Sven-Axel Månsson och jag är vi nu ett lärarlag bestående av kompetenta forskare och kliniker på cirka 12 personer! Därtill är det många fd masterstudenter som fortsätter hålla kontakt med varandra, arbeta professionellt med sexologiska frågor på fältet och några som numera är doktorander. En av mina doktorander ska disputera i december på en avhandling om unga som vistas på statens särskilda ungdomshem och sexuell hälsa. På Professionspanelen, som numera är en del av introduktionen för nya masterstudenter, var vi flera som presenterade olika karriärsvägar inom sexologin – allt från informatör och rådgivare inom RFSU, sexualterapeut vid klinisk mottagning, ansvarig för den sexuella hälsan inom onkologi, forskarstuderande inom vårt forskningsprogram Kön, sexualitet och socialt arbete till professor i sexologi!;-)

Ytterligare breddning av sexologin kan man säga att det blir senare idag, då jag ska opponera på Kristina Areskoug Josefssons doktorsavhandling som handlar om sexuell hälsa och rhematoid artrit, dvs ledgångsreumatism, vid avdelningen för sjukgymnastik, Lunds universitet. Här betonas vikten av att uppmärksamma och inkludera den sexuella hälsan inom vården, och att även se sjukgymnastens viktiga roll förminskning av smärta, ökad rörlighe, tkroppskännedom och välbefinnande som i sin tur kan leda till ökad sexuell hälsa.

Nästa vecka är det dags att packa väskan igen. Nu bär det av till Brasilien och världskonferensen för sexuell hälsa. Programmet är späckat av intressanta föredrag och seminarium. För egen del ska jag presentera och diskutera svensk sexualundervisning i ett globalt perspektiv och återigen beskriva utvecklingen av akademiseringen av sexologi i Sverige. Dessutom ska jag vara med i ett interaktivt symposium som arrangeras av The MTV Staying Alive Foundation: Your Love. Your life. Sex education for a new generation. Det kommer att filmas och läggas ut, så jag återkommer och berättar hur det gick! Ett hedersamt, men lite sorgligt uppdrag, är att ta emot årets guld medalj och hålla tacktalet å docent Lars-Gösta Dahlöfs vägnar. Tyvärr kan han av personliga skäl inte åka och själv vara på plats i denna ärofyllda stund. Jag ska göra mitt allra bästa för hans skull och allt det han gjort för sexologin i Sverige allmänt sett, och sexologin vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, specifikt!

Till dess är det väl läge för lite lämplig musik!;-)

 

 

Jobb, jobb och jobb…

Ibland känns det som att ”alla andra” hinner njuta av våren, medan man själv bara jobbar och jobbar. Förvsso visste jag att denna termin, och maj särskilt, skulle bli intensiv, men det är ändå svårt att föreställa sig stressen när dygnets timmar inte tycks räcka till för allt. Deadlines på ansökningar, avrapporteringar av forskningsprojekt, förberedelser inför undervisning, examination av olika kursuppgifter, forskarhandledning och författande av artiklar är bara några av de uppgifter som ska klaras av.

Å andra sidan har så mycket positivt hänt på sista tiden att jag ändå får kraft att fórtsätta både vardagar och helgdagar. I fredags var jag exempelvis i Stockholm och spelade in ett program i den kommande serien Sex-Byrån, som ska visas i höst. Det är en stor UR-satsning på sexualundervisning för unga med intellektuell funktionsnedsättning, vilket verkligen är angeläget och bra.

Intresserade masterstudenter på kursen Sexualitet och funktionshinder gör därtill att undervisningsperioden blir kul. Positivt är även att intaget till masterprogrammet i sexologi kommer att ändras till varannan termin istället för var tredje, på grund av det stora intresset.

Nästa helg är det dags för föreläsning i Köpenhamn på First global conference on contraception, reproductive and sexual health. Temat är då Sex education in Sweden och ingår i ett symposium som World Association for Sexual Health arrangerar. Vi är då flera i styrelsen som ska presentera olika aspekter på temat Sexual Health and Diversity.

Så,  det är bara att fortsätta lyssna på härlig musik som  ger sådan energi  att det inte gör något att sitta uppe sent- ”we’re up all night to be happy”!;-)

 

 

 

Som en trettonåring!?

I senaste Universitetsläraren (5/2013) utbrister universitetslektor Ebba Lisberg Jensen vid Malmö högskola att dagens studenter befinner sig på en 13-årings nivå när det gäller lärandets praktik. De saknar känsla för hur skriftspråk ska se ut, har jättesvårt att förstå frågor och instruktioner, är ovana vid att citera och vet inte vad begrepp som ”inledning” innebär. Konsekvensen blir att universitetslärarens roll förändras och fokuserar helt andra delar än tidigare. Läraren blir en coach, som stödjer och hjälper till med  allt från att få fram tider för busstabellen till att förtydliga instruktioner gång på gång.

Artikeln väcker förstås både oro och funderingar. Vad beror denna förändring på? Lisberg Jensen reflekterar kring curling-generationen, som inte är van att möta obehag och som fått ständig uppbackning och uppmuntran från sina föräldrar. Skolsystemet i sig är en annan förklaring, menar professor Martin Ingvar (Universitetsläraren 17/2009), och säger att man blandat ihop ”färdigheter” och ”kunskaper” och att man tappat taget om färdighetsinlärningen när man ville komma ifrån ”korvstoppningskunskap”.

Men vad innebär det egentligen att vara som en trettonåring? Vad är det vi associerar till? För egen del bläddrar jag i dagböcker där en snusförnuftig men också känslig ung tjej möter mig i texten, där djupa och existentiella funderingar fyller sida upp och sida ner. Ville jag ha hjälp av vuxensamhället? Nej, snarare märks en stark strävan efter självständighet, frigörelse och separation från dem som ville mig väl och talade om hur jag skulle klä mig, bete mig och vilka jag skulle umgås med. Med hjälp av skrivandet bearbetade jag känslor och upplevelser och förvandlade dem till erfarenheter som stärkte mig som person och gav mig redskap att fortsätta min väg mot vuxenlivet.

Troligen är dagens studentgeneration heterogen, precis om gårdagens, och många av de nutida 13-åringarna lika brådmogna och omogna på samma gång som i tidigare årgångar. Men de tendenser som ändå flera universitetslärare påtalar tyder på att något missas. Kan det vara så att skolan tidigt bör satsa mer på själva skrivprocessen, där unga kan träna sig på att få fram vad som är väsentligt i sammanhanget, att ge en överblick när så behövs och även kritiskt granska det som andra skrivit? Siv Strömqvist är docent i nordiska språk och visar på en modell med rötter i retoriken som anger vad vi ska ta med och inte hur (Manus, nr1/2013). Genom att träna sig på dess faser förstadiet, skrivstadiet och efterstadiet mejslas budskap och kunskap fram via medvetna val av stoff och grafisk utformning utifrån den målgrupp vi skriver för.

Eller är det en samhällelig förändring i synen på kunskap och inlärning överhuvudtaget som kan skönjas? Snabba förändringar av betydelser av ord är exempelvis något som vi alla har att förhålla oss till, och ny teknologi som hela tiden kräver att man anpassar sig  till nya instruktioner och tillvägagångssätt. Är det någon idé ens att lära sig det nya, eftersom även det snart ska förändras? osv.

Nu kommer i alla fall en grym låt!;-) Och kanske har äldre generationer i alla tider oroat sig för de yngre?

 

 

 

Hip to be crip?

Idag ska jag iväg och föreläsa i Lund på ett seminarium om cripteori. Utgångspunkten blir en artikel som jag skrivit i Lambda Nordica och som analyserar cripteori, sexualitet och intellektuell funktionsnedsättning. Vilken poäng har egentligen användandet av cripteori? Och för vems skull? I McRuers bok om cripteori beskrivs bland annat hur ordet crip (förkortning av cripple, dvs krympling) kan omvandlas till något som man själv som funktionsnedsatt kan känna sig stolt över, precis som många nu gör med orden gay och queer. Men i boken nämns inte intellektuella funktionsnedsättningar (IF) och jag har därför funderat över möjligheterna för personer med IF att ”ta makten över sitt stigma” och förvandla ett nedsättande ord till något positivt. 

Det som är en akademikers utmaning och stimulans är förstås också det som kan stressa och skapa intellektuell skrivkramp. Tiden till eftertanke, reflektion och skrivande tycks många gånger bli alltför kort. Men de stunder som man känner inspiration så tycks tiden flyga iväg. Att sen ha förmånen att hålla ett seminarium och testa sina tankar tillsammans med andra är också ett privilegium. Många gånger talar man om seminarier som en plats för negativ kritik, positioneringar och maktkamper. Men faktum är att det är fler gånger som jag gått ut ur ett seminarierum, vare sig det varit jag som är föreläsaren eller deltagaren, påfylld med energi och nya tankar och idéer. Så hoppas jag det blir idag också! Jag är lyckligare nu…

Fördom & Stolthet

Nyligen fick jag i posten ett paket med ett nytt material om normer kring kärlek och sexualitet, som heter Fördom & Stolthet . Paketet innehåller en bok, film och en kortlek samt en handledning till materialet. Det är riktat till personer som har en intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning, men kan även passa andra som vill ha en lättare text tycker jag!

Materialet är gjort av forum SKILL och Kvinnofolkhögskolan och är finansierat av Allmänna Arvsfonden. Jag har haft glädjen att vara ”bollplank” i projeket, och dessutom intervjuad i boken och med i kortleken!

Längst fram står det ett citat av Victor Hugo ”Livet är en blomma och kärleken dess nektar”. Det passar bra denna dag då en av mina bröder fyller år, och det snart är dags att sticka iväg till Indien som, förhoppningsvis en flash packer, och inte enbart back dito!;-) Så snart kopplar jag ner mig och övergår till en unplugged tillvaro….

Populärt masterprogram startar redan våren 2012!

Se hit alla intresserade potentiella sexologistudenter! Nu är det klart att det blir programstart redan våren 2012 för den fjärde kullen på masterprogrammet i sexologi vid Malmö högskola.

Hittills har intresset varit mycket stort och söktrycket högt och därför kommer det att bli ett nytt intag var tredje termin framöver. Programmet vänder sig till dig som redan har en människovårdande utbildning, till exempel som barnmorska, psykolog eller socionom. Sista ansökningsdag är 15 oktober. Läs mer på hemsidan!

Längre fram i december kommer jag att medverka på Malmö högskolas Akademiska kvart och berätta om min pågående studie om sexologer och akademiseringen av ämnet sexologi. Det låter långt bort, men (tyvärr) så går ju tiden fort! Å andra sidan är vi då inne i en härlig tid med vackra ljussatta fönster och god glögg att värma sig med. Det gäller att tänka positivt….  Fast fram till dess vill jag helst känna mig som ett ”sommarbarn i stan” ett tag till!

Kunskap behövs inom rättsväsendet

Att sexbrott är svårt och komplicerat juridiskt sett är de flesta överens om. Förutom juridisk kunskap krävs kompetens från andra ämnesområden för att få ett så fullgott underlag som möjligt för bedömningen. I det aktuella fallet med den fjortonåriga flickan med intellektuell funktionsnedsättning, som blev utan skadestånd trots att vuxna män erkänt att de haft sex med henne, belyses starkt behovet av kunskap om funktionsnedsättningen kopplad till sexualitet.

I Sydsvenskan den 1 mars 2011 framkommer att hovrätten ifrågasatt flickans förmåga att ge en sammanhängande bild av övergreppen. Det är då viktigt att veta att en intellektuell funktionsnedsättning innebär just begränsningar i förståelsen av förlopp och sammanhang. Dessutom har man svårare att uppfatta det som är underförstått och sägs ”mellan raderna”. Sexualitet är därför ett område som kan vara särskilt komplicerat att hantera och förstå när man har en intellektuell funktionsnedsättning, just för att det så ofta uttrycks genom antydningar, metaforer, symboler och koder. Dessutom kan det finnas begränsningar i att uppfatta samhälleliga värderingar och normer rörande sexualiteten och förstå vad som anses ”normalt” eller inte, och vad som är tillåtet att visa, av vem, när och på vilka sätt.

I Sydsvenskan 3 mars 2011 hävdar kammaråklagare Ulrika Rogland att barnens perspektiv saknas i de svenska rättssalarna. Det här fallet visar att om barnet dessutom har en funktionsnedsättning, så är det ännu svårare att bli trodd. Rogland menar även att rätten oftast fokuserar på våld och att ett passivt barn inte bedöms på samma sätt som ett barn som gör motstånd. Det är då angeläget att påpeka att många som har en intellektuell funktionsnedsättning befinner sig i en livslång beroendesituation, vilket gör att det är svårare att säga ifrån när man i nästa stund är i behov av stöd och hjälp. Begränsningar i språk- och kommunikationsförmåga bidrar ytterligare till utsattheten. Mognadsmässigt befinner man sig på en nivå som skiljer sig från den kroppsliga, vilket gör att man kan hamna i situationer med sexuella förväntningar som inte motsvarar de egna.

Vi vet även att många unga med en lindrig intellektuell funktionsnedsättning har en stark önskan om att leva ”som alla andra”; känna närhet, beröring, gemenskap, ha en pojk- eller flickvän etc., och att vissa kan göra ”allt” för att uppnå detta mål. Konsekvensen kan bli att man istället hamnar i en sexuell risksituation, med svårigheter att uppfatta vad som handlar om den egna sexuella lusten respektive andras behov och önskningar.

Sammantaget innebär detta att omgivningens lyhördhet för när en person med intellektuell funktionsnedsättning far illa är av största vikt. Många unga med intellektuell funktionsnedsättning lever också i en skyddad värld, där anhöriga och personal oroar sig för sexuella övergrepp. De flesta råkar därför inte ut för något ont, knappt heller för något gott. Men den mindre grupp, som av flera skäl, befinner sig i ett utanförskap och råkar illa ut, riskerar således att hamna i en särskilt utsatt situation då man heller inte har förmågan att berätta på ett trovärdigt sett vad som hänt, eller i vissa fall inte själv förstår det otillbörliga. När detta uppdagas ska det finnas ett rättsväsende som kan bemöta den unge som vittne och offer utifrån den personens förutsättningar, och inte utifrån mallen vuxna utan intellektuell funktionsnedsättning. Således borde det vara självklart att den kompetens och kunskap som finns om sexualitet och intellektuell funktionsnedsättning tillvaratas i större utsträckning i Sveriges domstolar.

 

Malmö – ett center för sexualitet, sexologi och sexuell hälsa

Det verkar alltmer som att Malmö profilerar sig som ett nationellt center för frågor rörande sexualitet, sexologi och sexuell hälsa. I oktober är det ånyo dags för ett spännande arrangemang i samarbete mellan Malmö högskola och RFSU! Mellan den 19 och 21 oktober är det Sexdagarna med föreläsningar om bland annat sexualundervisning i skolan, att snacka sex på jobbet och om köp och försäljning av sexuella tjänster.

Passa på att lyssna och diskutera med folkhälsovetare, doktorander, lärare, socialrådgivare med flera!

Att blogga om forskning, aktualiteter och undervisning är förresten ett tema i Sara Kjellbergs avhandling Forskarbloggar. Vetenskaplig kommunikation och kunskapsproduktion i bloggosfären. Den ska jag med spänning läsa då jag vet sedan tidigare att hon bland annat ser bloggar som sociotekniska system som alltfler forskare använder sig av. Men vad beror det då på, undrar jag, varför inte fler forskare använder sig av bloggen som en del i den vetenskapliga kommunikationen?

Solen skiner, höstlöven lyser rödgula; jag mår bättre och ska snart intervjua ytterligare en yrkesverksam sexologi i min professionsstudie. Vilken bakgrund har de som arbetar professionellt med sexologi? Vilka patienter, grupper möter de? Vilka arbetsmodeller och teorier används? Det är många frågor som så småningom ska få (många) svar. Spännande!

Vad stod det ??

Det finns mycket att läsa i dessa tider. När häggen blommar som mest, syrenerna nästan slår ut och man bara känner hur vårkänslor av glädje och kli i ögonen är som mest och bäst… Det är då en docent jobbar som mest. Observera att det bara är ett konstaterande, inget inslag av bitterhet i uttalandet. För snart stundar ändå ledighet och sommar. För min del första sommaren i Skåne, vilket ska bli både spännande och härligt – och med ett sting av saknad till Varberg!

Förutom alla ni masterstudenter i sexologi som undrar över betyg och bedömningar, så är det många som mejlat angående brevet till påven – vad skrev ni i styrelsen för WAS egentligen? Det är undertecknat vår president i WAS och Portugals ordförande i sexologiföreningen, eftersom det var där årets EFS-konferens hölls när påvens besök var i antågande.

Här kommer då äntligen svaret – inte betygen, för det får ni som känner er träffade leta upp som småningom där ni vet att de ska hittas – men väl brevet till påven!

 

Porto, Portugal  May 11th, 2010

STATEMENT OF THE WORLD ASSOCIATION FOR SEXUAL HEALTH ON THE OCCASION OF THE POPE’S VISIT TO PORTUGAL

The World Association for Sexual Health (WAS) works to promote and defend Sexual Rights as an essential component of Universal Human Rights. These include the right to be free from sexual violence and coercion regardless of the individual‘s age, gender, ethnicity, sexual orientation or other personal characteristics.

The phenomenon of sexual abuse is a scourge that affects children of all ethnicities and social backgrounds. The vast majority of abused children are victims of family members or people in positions of power and trust, such as educators and clergy.

In recognition of the important role that the Catholic Church has played throughout its history the WAS is expressing its position on the current debate.

The exposure of sexual abuse within the institution of the Catholic Church and the attitude of the Catholic hierarchy to systematically hide and protect the abusers is reprehensible and violates the sexual rights of children and young people. The deleterious consequences of sexual abuse may last a lifetime.

Many statements recently made on behalf of the Catholic Church are based on false premises.  For example those that link pedophilia with homosexuality.

WAS encourages the use of scientific evidence as the basis for any public statement and policy regarding sexuality.

WAS welcomes the Catholic Church’s formal declaration that sexual abuse by clergy should be denounced. However, WAS recommends that the Church offers full reparation through appropriate procedures to protect the vulnerable and to provide effective treatment for aggressors.

In addition WAS urges governments, institutions and professionals to commit themselves to break the silence about a crime that affects millions

The professional expertise of representatives and members of the World Association for Sexual Health remains available to provide advice, support and services to assist in creating positive social changes.

CONTACT:

Rosemary Coates, Ph D. President WAS. +61401103008. R.coates@curtin.edu.au

Pedro Nobre, PhD. President of Portuguese Society of Clinical Sexology, pnobre5@gmail.com