I senaste numret av Universitetsläraren 15/08 frågar man sig om det går att lita på magkänslan när man sätter betyg på universitetsstudenter. Det är en intressant fråga, eftersom utbildning i högskolepedagogik fortfarande är ovanligt bland universitetslärare på många av landets lärosäten. Hur lär man sig då att sätta betyg? Ja, i en iofs ovetenskaplig studie (Times Higher Education 18/9) beskrivs att många lärare genom åren har lärt sig att gå på en slags magkänsla när det gäller att bedöma hur bra en uppsats en är. Resultaten av studien visade att de flesta av lärarna bedömde uppsatsen på ett likvärdigt sätt, och att oron för orättvis betygssättning var obefogad.
I den utbildning i Akademiskt lärarskap som lektorer vid Malmö högskola ska genomgå framförs vikten av att göra betygssättningen "genomsläpplig", dvs synliggöra både för sig själv och för studenterna vilka kriterier som är underlag för bedömning. Det här är även till hjälp vid utförandet av ett paper, uppsats eller individuell examination. Studenten vet i förväg vad som krävs och kan därmed lättare uppnå sina mål.
Det här har jag också använt mig av på masterprogrammet i sexologi, och tycker det fungerat mycket bra. Sen är det förstås viktigt att fortsätta reflektera över valda kriterier – helst tilsammans med andra erfarna kollegor, som kan fungera som "kritiska vänner". Låt mig återkomma till det!
Men först Eva Cassidy, allt för ung när hon gick bort.
Läs även andra bloggar om betyg, universitetslärare, kritiska vänner
No comment yet, add your voice below!