Från Färöarna och ForskarGrandPrix till fjärilar i magen…

När jag bloggar skriver jag oftast om konferenser, föreläsningar och publicerade böcker eller artiklar. Föreläsningar i länder som Portugal, Färöarna, Finland, Norge och möjligen Florida i USA kan säkert låta hur lockande som helst för den som alltid går till samma arbetsplats varje dag. Men allt för sällan skriver jag om det som ligger bakom det som på ytan kan se ut som ett glamoröst yrke, med resor runtom på jorden, möten med intressanta människor och uppnådda prestationer.

För mig innebär varje uppdrag fjärilar i magen. Hur ska det gå denna gång? Hur ska min föreläsning tas emot? Vilken utvärdering ska jag få? Kommer jag att kunna framföra mitt manus på engelska på ett tillräckligt bra sätt etc.? Går mitt budskap fram och kan jag förmedla mina forskningsresultat så att de blir förståeliga?

Och dessutom finns  förstås ett vardagspussel som ibland består av sjuka barn, att själv känna sig febrig eller ha migrän, ha bråkat med en tonåring eller nån annan familjemedlem eller sovit dåligt osv. Ändå måste man genomföra det man åtagit sig och ställa sig på en scen framför hundratals människor eller en mindre grupp mycket intresserade personer, som kanske själva tagit ledigt från sina ordinarie arbeten för att delta.

Så, vad gör man för att klara detta? Fokusera uppgiften och inte sig själv är regel nummer ett. Och klarar man det så finns oftast inspirationen och glädjen där i stunden. För trots allt så är jag också priviligierad och får vara med om väldigt mycket, som är roligt och stimulerande.

Imorgon är det till exempel dags för årets ForskarGrandPrix. Och jämfört med att föreläsa tre timmar, som jag gjorde i Lerum för några veckor sedan, så är det faktiskt väldigt svårt att korta ner allt till tre minuter! Så nu gäller det att hålla sig frisk och sova gott, för i morgon är det dags!;-) Fast tävlingsmomentet får man ta med en nypa salt,  för det  roligaste är att få  lära känna medtävlande från olika forskningsområden! Vilken bredd, vilka duktiga forskare!

Och vilka härliga musiker det finns – här fantastiska Eivor från Färöarna…. Snacka om att man blir trollbunden!

 

 

Spännande uppdrag

Så är firandet av Världsdagen för sexuell hälsa över för denna gång och det blev lyckad på många sätt! I Malmö kom det cirka 60 personer till Stadsbiblioteket och mellan föredragen från Habiliteringen Malmö stad, Malmö högskola och RFSU fanns det möjlighet att mingla och lära känna nya personer och knyta kontakter och bilda nätverk. På Facebook finns en sida med foton från dagen.

I Stockholm blev det också bra, särskilt med tanke på den korta tid som fanns till förberedelser inför dagen. I ett samarbete med RFSU, Lafa och Habilitering &  Hälsa höll Malin Idar Wallin i trådarna i ett arrangemang med föreläsare från olika verksamheter: Bosses Råd och Stöd, Unga Rörelsehindrade, Länsverksamheten Ung inom habiliteringen m.fl.

Utifrån mitt uppdrag i World Association for Sexual Health, som alltså är initiativtagare till Världsdagen 4 september, har jag nu blivit invald i en expertgrupp i World Health Organization som ska utarbeta riktlinjer för dem som arbetar professionellt med sexuell hälsa. WHO definierar sexuell hälsa såsom:

… a state of physical, emotional, mental and social well-being in relation to sexuality; it is not merely the absence of disease, dysfunction or infirmity. Sexual health requires a positive and respectful approach to sexuality and sexual relationships, as well as the possibility of haveing pleasurable and safe sexual experiences, free of discrimination and violence.

Sexuell hälsa kopplas också starkt till de mänskliga och sexuella rättigheterna och WHO poängterar att dessa är grunden. Det här är förstås ett otroligt spännande uppdrag och vi får se hur det går att enas kring definitioner och riktlinjer – i utformandet av dessa brukar kulturella och samhälleliga skillnader märkas och det är det som både är lärorikt och utmanande. Första mötet blir i början av oktober i Genève,så då får vi se vad jag gett mig in i!

 

Världsdagen för sexuell hälsa 4 september

Då är det dags att fira världsdagen för sexuell hälsa för tredje gången! Runtom i världen arrangeras olika aktiviteter i fem kontinenter och i mer än trettio länder den 4 september. I Sverige är det program i Malmö  och i Stockholm, och förhoppningen är att ännu fler lockas att medverka nästa år! Årets tema är ”In a Diverse world, sexual health for all” och i Sverige har vi valt att fokusera Sexualitet och funktionshinder med två intressanta program.

Så här i början på terminen är det intensiva dagar på högskolan. För alla som undervisar är det kul med nya studenter som anländer och för forskare är det många seminarium, föreläsningar och kongresser. Eftersom de flesta både forskar och undervisar så kan det bli ett pussel att få ihop allt. För egen del ser jag fram emot att resa till Färöarna om någon vecka för att prata om vikten av sexualkunskap för unga, vilket fortfarande inte är självklart på alla platser i världen. Men dessförrinnan ska jag vara på Stadsbiblioteket i Malmö och på Gro-café i Lerum bland annat.

Om man vill utmana sig själv kan man dessutom medverka i årets ForskarGrandPrix. Vi får träna retorik, talvård och kroppsspråk och sist men inte minst på innehållet i de tre minuter som varje forskare har till sitt förfogande i en tävling som ska avgöras av en jury och en fullsatt aula med gymnasister. För dem som undrar kan jag berätta att man hinner 140 ord i minuter, om det är någon som vill testa att säga något kort om den forskning som man fördjupat sig i under många år!

 

Sommaren som aldrig säger nej!

Så kom den då äntligen; sommaren med värme, sol och möjlighet till sköna bad! Just när de flesta börjat jobba och skolorna startar igen. Precis som gruppen Malta sjöng för många år sedan så känns det först nu som att det är sommaren som bor i mig och i många andra! Det där med svalorna kan vi dock ta en annan gång!;-) 

Trots intensiv sensommarvärme så har hösten redan startat med en konferens i Halland, Varbergsdagarna, där över tvåhundra pedagoger från väst- och sydsverige deltog. Det var fantastiskt roligt att föreläsa om sexualitet och unga med intellektuella funktionsnedsättningar i min gamla hemstad inför en entusiastisk och utvilad åhörargrupp.

Nu gäller det att börja förbereda sig på allvar inför årets ForskarGrandPrix. Ett antal forskare är utvalda från olika lärosäten för att tävla i vem som bäst kan föra ut info om sin forskning inför allmänheten; i detta fallet gymnasieelever. Vi får se hur det går, men helt klart är att det gäller att gå in med känslan av att man får bjussa på sig själv litegrann!

Sen är det snart dags för att åka till Färöarna där ett antal nordiska forskare har bjudits in till en nationell konferens om  unga och sexualitet i syfte att sprida aktuell forskning som kan vara användbar i uppstarten av sexualkunskap, som hittills inte funnits i landet. Visst är det en angelägen påminnelse om hur olika normer påverkar ett lands lagar och riktlinjer kring sexualiteten. Och tänk, vilket liv det blev kring de där svalorna 1973…;-)

”Allting har sin tid…

… älska har sin tid och hata sin, en tid att gråta,  en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa”. Om detta kan man läsa i Predikaren eller sjunga om, som vi gjorde i Varbergs Kammarkör när jag bodde där. I vilket fall, så är det nu tid för semester i ett par veckor. Slutsummering av en termin som för min del präglats av en hel del ohälsa, men också av glädje och förtröstan. Nu är deadlines avklarade, uppgifter inlämnade, ansökningar godkända och liggande mejls besvarade. Kan man ha det bättre i livet?;-)

I mitten av juli är det dags för årets International Academy of Sex Research, denna gång i Lissabon. Doktorand Malin Lindroth och jag åker dit och presenterar en poster om vår studie om tvångsomhändertagna ungdomar och sexuell hälsa. Säkert blir det en både givande och trevlig konferens med gamla och nya bekantskaper. Nätverkande är en viktig del i ett ämnes utveckling och för sexologins del, som trots allt är ett litet forskningsområde, så är det desto viktiga att knyta både nationella och internationella kontakter.

Efter ytterligare några veckors ledighet, så börjar årets World Sexual Health Day närma sig! I Malmö firas den även i år den 4 september på Stadsbiblioteket med temat sexualitet och funktionshinder. Ett spännande program bestående av kliniker och forskare, som ställer upp ideellt och delar med sig av sina kunskaper. I år finns mer tid för frågor och diskussion, så kom och ta del av en intressant eftermiddag! Mer om detta kommer i augusti!

Årets nordiska sexologikonferens, NACS, blir i Helsingfors 4-7 oktober, och där kommer jag att presentera min pågående studie om sexolog som profession och sexologi som akademiskt ämne. Nytt för i år är att det i samband med konferensen ges ut en antologi där inviterade bidrar med ett kapitel utifrån sitt föredrag. Ett bra sätt att sprida kunskap även till dem som av olika skäl inte har möjlighet att åka på konferensen.

Men nu närmar sig midsommarafton, denna magiska helgdag som förknippas med kärlek, fruktsamhet, blommor och dans. Idag är det sommarsolstånd och sen vänder det, som många pessimister brukar påminna om. Men, som sagt, allting har sin tid, och nu är nu.

Skön sommar!

 

Mellan syrén och styrelsemöten

Visst är det en underbar tid när naturen blommar ut och vi återigen har förhoppningar om en ljuvlig och varm sommar? Just denna tid när man nästan blir tårögd (nåja, till viss del beroendes  på allergi) av allt det vackra omkring oss är också en stressig tid på året. Deadlines för rapporter, avrapporteringar, böcker, artiklar och dessutom möten av alla de slag gör att man knappt hinner njuta av årstiden.

Häromdagen var det förresten dags för det första styrelsemötet för mig i denna omgång av att sitta som styrelsemedlem i Svensk förening för sexologi. Senaste gången var i slutet på 1990-talet och fram till 2001, då jag avgick som kassör vid årsmötet i Visby. Nu är det återigen dags att diskutera föreningens framtid, riktlinjer för auktorisationer för sexologer av alla de slag och för medlemsskap i SFS.

Jag informerade också om årets World Sexual Health Day 4 september 2012, som har temat sexualitet och funktionshinder. Som styrelseledamot i WAS är jag också koordinator för dagen. Om det är någon som är intresserad av att anordna en aktivitet i sin hemort får ni gärna kontakta mig!

I Malmö kommer vi att vara på Stadsbiblioteket även i år mellan kl 13-16 och programmet blir en spännande blandning av föredrag av forskare, habiliteringspersonal och sexualrådgivare. Ingen anmälning krävs och arrangemanget är gratis, tillika ställer alla föredragshållare upp ideellt!

Det är förstås frestande att efter detta spela Euphoria, men eftersom jag trots allt bara jobbar halvtid nu under mitt tillfrisknande så jag tar det lite lugnare med min värmländska ”syster” Monica Z istället…

 

 

”Ska vi skiljas?”

”Nej, älskling, vi tar ett piller istället!” Så skulle det kunna låta i framtiden, om vi vi utgår från forskning om långvariga relationer som presenteras i New Scientist. Lust, attraktion och förmåga att hålla sig till en partner handlar i princip enbart om biokemiska processer i hjärnan, hävdar Anders Sandberg vid Future of Humanity Institute vid Oxford.

Välbefinnandehormon som oxytocin och vasopressin gör att vi känner oss mer nöjda med våra relationer och på så sätt ”boostas” paret. En dos parterapi därtill, så fortsätter vi att vara fästa vid rätt partner.

Det lät ju bra så här i försommartider, då värmen och solen åter får människor att leva upp och se varandra. Men för vissa  känns tillvaron just därför ännu mer ensam. Tänk att inte ha någon att vara osams med ens! Finns det inte ett piller som två personer kan ta – samtidigt –  för att bli kära i varandra? Och ett annat när man de facto bör bryta sig ur ett destruktivt förhållande, men inte klarar, vågar eller orkar skilja sig?

Hm, bästa medicinen är kanske musik trots allt – som tröst, glädje och lite verklighetsflykt. Att dansa sätter igår endorfinerna och när man måste vila lite, så tar man och pausar!;-)

 

Tillkortakommanden

Vad lär man sig egentligen mest av här i livet? Framgång eller det som ibland kallas flyt? Nej, säger journalisten Stina Lundberg Dabrowski, det är av sina tillkortakommanden. Om man ser vilka misstag man gör och lär av dem, fortsätter Stina i sin bok om konsten att intervjua,  så blir man bättre.

Det finns många paralleller till arbetet som forskare och med kvalitativa forskningsintervjuer. Här handlar det också om att lyssna, att kunna härbärgera men också ställa de rätta följdfrågorna. ”Hur menar du? Berätta!” är ett exempel som Stina ger. Men också kroppsspråket avspeglar hur intresserad intervjuaren/forskaren är, och är en viktig del i hur mycket informanten vill säga.

Fast hur många gånger är det inte som jag känt efteråt att jag missat något, borde frågat mer  – eller ännu oftare – lyssnat mer. Och precis som i övriga livet handlar det om ett möte där vi berör varandra, som personer. Var finns de intressantaste erfarenheterna hos människan, var finns konflikterna, själva smärtpunkten? undrar Stina. Ja, tänker jag, att ha tillgång till sina egna svåra erfarenheter ger också en möjlighet att orka och våga lyssna på andras. Precis som poeten Ekelöf skrev 1941:

”Det som är botten i dig, är botten också i andra”

Förändringar

Även om vi ibland kan tycka att allt rullar på i den vanliga vardagen, så består också livet av ständiga förändringar. Vi har alltid att förhålla oss till mindre och större saker som gör att vi får tänka om, ändra oss eller  byta perspektiv. Åldrande är en sak som sker sakta och successivt, men som förändrar våra livsvillkor så småningom på ett relativt drastiskt sätt. Hälsa är en annan faktor som också gör att allt kan sättas på sin spets.

I senaste numret av Genus nr 1/12 sätts hälsans villkor i relation till olika föreställningar om män och kvinnor.  Hälsan påberkar våra val, vår självuppfattning och i förlängningen vår egen och andras hälsa, menar redaktör Inga-Bodil Ekselius.

Samtidigt är det viktigt att poängtera att man inte behöver vara olycklig för att man är sjuk, eller lycklig för att man är frisk! Men visst är det som ordspråket säger ofta så att den friska har många önskningar och den sjuka bara en! För ohälsa begränsar,  helt klart, livet på en mängd olika sätt.

Själv blev jag påmind om min egen sårbarhet när jag nyligen fick beskedet om en sjukdom som kommer att påverka mig i resten av livet. Och på samma gång blev jag även tacksam över att leva i en tid och i ett samhälle där det finns behandling som gör att man kan leva ett fullgott liv med hjälp av medicinering.  Men innan jag kom dithän att jag visste vad allt beror på, så famlade jag precis som Timbuktu runt i Malmö och kände mig dödstrött! Så småningom kommer jag bara känna mig ”vanligt” trött då och då, och det ser jag verkligen fram emot!;-)

 

Konferera mera, eller?

Det varierande arbetet som forskare innebär både perioder av ensamma stunder framför datorn, intervjuer med informanter mellan (oftast) fyra ögon och  konferenser där resultaten ska spridas – antingen muntligt eller via posters och via publikationer av nya artiklar och/eller böcker. Då står man oftast inför större grupper – alltifrån ett femtiotal till många hundra åhörare. Kontrasterna kan bli stora mellan de olika formaten av kommunikation – för det är ju det som allt handlar om i grunden.

Imorgon bär det av till Örebro och Habiliteringskonferensen 2012. På programmet står bland annat Tapio Salonen, dekan på vår Fakultet för hälsa och samhälle, Malmö högskola som ska prata om utsatta barn och samhällets ansvar. På onsdag ska Jens Rydström, Lunds universitet tillika bihandlare för Jack Lukkerz, hålla en parallell session om sexualitet och funktionshinder i Danmark och Sverige och jag ska samtidigt tala om vårt gemensamma forskningsprojekt om sexualkunskap och unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Glädjande nog kommer även tre tidigare studenter i sexologi att berätta om sitt kliniska arbete inom habiliteringen utifrån attityder och bemötande av sexualiteten.

För dem som är medlemmar i Svensk föreningen i sexologi och bor i västra och södra Sverige inbjuds det till möte i Hjortseryd, ett fantastiskt ställe som sexologen Kerstin Granlund äger, den  25/5 13.00  -26/5 12.00. Anmäl er till mig på helena.cewers@skane.se tel 0703-932152

Trots att svenskar ofta har förlagd sin semester till juli så är det många gånger då som International Academy of Sex Research har sina årliga konferenser. Ändå är detta spännande konferenser som till sitt format är mindre än EFS och WAS möten och dessutom mer specifikt inriktade på forskning än de andra nämnda som även har många kliniska programpunkter. I år är det Lissabon som gäller mellan den 8-12 juli och bland annat kommer doktorander från Malmö högskolas sexologigrupp att presentera sin forskning: Malin Lindroth, Jack Lukkerz och Charlotta Carlström. Det här är en viktig del i policy att utveckla föreningen framåt genom att satsa på den yngre generationen forskare (härligt att känna sig unga i detta sammanhang, eller Malin och Jack?;)

Tidig höst är det dags för det årliga NACS mötet då nordens sexologer samlas och utbyter erfarenheter. I år är det Helsingfors som är värd, och år 2013 troligen Sverige (om jag räknat rätt) eftersom man turar om med värdskapet. Hit har jag skickat ett abstract utifrån in studie om sexologer, som har blivit accepterat.

För egen del hoppas jag även att för första gången kunna åka till Florida i november och presentera min studie om sexologer och/eller en annan studie om internet och unga med intellektuella funktionsnedsättningar, men vet ännu inte om något av mina abstracts blir accepterat. Det är Society for Scientific Study of Sexulity som håller konferens, och här träffas både kliniker och forskare från hela världen.

Däremellan håller även European Federation for Sexology sitt möte i Madrid. EFS sker vartannat år, och vartannat år är det världskonferens. WAS nästa år blir i Rio de Janeiro och då åker jag däremot, dels som ledamot i styrelsen, dels förhoppningsvis som presentatör av någon av mina forskningsstudier.

Så, hur ska man hinna och – kanske framförallt – ha råd med att åka på dessa konferenser? Ja, oftast får man ansöka om detta via stipendium om man inte har forskningsmedel som rymmer en budget för detta. Någon enstaka gång står högskolan får det, men många gånger tas slutnotan ur den privata fickan…  Men oftast tycker man det är värt det eftersom dessa nätverk betyder så mycket professionellt och socialt. Ibland handar det om att återse människor som man träffar årligen under många år, och ibland uppstår stor saknad på konferenser när tomrummet efter någon som man  man ”used to know” inte finns med längre….