Skärpning, eller?

När allt mindre tid tycks finnas för reflektion, blogga, skriva skönlitterärt eller läsa sånt jag inte bara måste läsa så växer en frustration inom mig. Som vanligt är det förstås en kombination av egna upplevda ”måsten” och de plikter som ingår i jobbet  som orsakar detta. Vissa tycks hinna allt och andra inget, och så klart handlar det både om vad vi vill och kan och om olika personligheter och om skilda livsvillkor. För egen del har jag dragit ner på ambitionerna; jag varken hinner eller orkar göra allt längre. Desto viktigare att göra de rätta prioriteringarna! Men vilka är det egentligen? Och hur vet jag att just dessa är de rätta?

Nåväl, medan jag funderar kommer här sent omsider ett blogginlägg. Aktiviteterna inom Centrumbildningen för sexologi och sexualitetsstudier, CSS, pågår för fullt på olika områden; vi stärker våra internationella band och har haft glädjen att ha professor Aleksandar Stulhofer från Zagreb University hos oss som gästforskare i maj. Och i början av nästa termin kommer förhoppningsvis docent Farideh Farahani från Iran.

I slutet av juli är det dags för World Association for Sexual Health i Singapore och för egen del blir det flera kommittémöten och dessutom äran att få dela ut priset till WAS Award for Excellence & Innovation in Sexuality Education. Vi har haft många nomineringar i år, och efter oberoende granskningar så blev det till slut PRESSE från Portugal och RFSU från Sverige som får priset! Stort grattis!!

Bara efter någon vecka hemmavid så bär det av igen i början av augusti; denna gång till International Academy of Sex Research i Toronto. Då ska bland annat en detaljerad plan för värdskapet i Malmö 2016 presenteras. Genom det fina läget med närhet till hav, ljusa sommarkvällar, internationell flygplats, många närliggande hotell i olika prisklasser och inte minst möjligheten att vara med och fira svensk midsommar hoppas vi kunna locka många deltagare från hela världen! Vi behöver volontärer på plats som kan hjälpa till med registrering m.m. så hör gärna av dig om du vill vara med vid detta historiska tillfälle!

Som forskare handlar mycket idag om att söka extern finansiering för olika forskningsprojekt, och att förhoppningsvis kunna utföra några av dessa genom att till exempel intervjua eller samla in data via enkäter. Sen ska allt sammanställas, analyseras med sikte på att presenteras via artiklar, böcker, bokkapitel och forskningskonferenser. För att vässa oss på dessa områden har CSS hittills anordnat ansökningsseminarium och till hösten siktar vi på artikelseminarium. På hemsidan för CSS läggs det kontinuerligt ut information om seminarier, publikationer, konferenser och andra aktualiteter, tillika finns det info på Facebook.

Men hur var det nu med reflektionerna? De egna prioriteringarna? Jag ska ta sommaren på mig för att fundera och få lite perspektiv på tillvaron. Plocka russin ur kakan – går det? Hitta det viktiga före det oviktiga – är det möjligt? Känna efter före – går det? Låt nu värmen och lugnet komma. Varva fågelsång med körsång och sjung för fulla muggar i bilen till de senaste låtarna!

 

 

Vad hände 2.0?

Så närmar sig 2014 sitt slut. Det har varit ett omtumlande, krävande och också roligt år. Den nya centrumbildningen i sexologi, CSS, startade i januari och som dess första föreståndare så har det varit en uppbyggnadsfas som tagit mycket energi men också gett otroligt mycket tillbaka. Tillsammans med fantastiska forskare, medarbetare i staben och i styrgruppen har verksamheten på bara ett enda år tagit stora kliv framåt och synliggjorts genom spännande föredragshållare i CSS seminarieserie, intressanta konferenser, angelägna forskningsprojekt som beviljats medel och inte minst ett flertal publikationer.

CSS har även haft en gästdoktorand under hösten, Soraya Calvo Gonzales, och nästa år ser vi fram emot att ta emot professor Aleksandar Stulhofer från Kroatien och docent Farideh Farahani från Iran. Dessutom har vi besökt CENESEX på Kuba och startat en diskussion kring samarbete gällande masterutbildning i sexologi och forskningsprojekt gällande bland annat sexualundervisning och transsexualitet. Vid besöket nämnde Mariela Castro möjligheten att lägga till ett h i slutet på beteckningen hbtq-personer – allt för att visa på vikten av inkludering av allas sexualitet. Det här påmindes jag om nu när Språkrådets nyordslista publicerades och där ordet cis-person finns med. Cis betyder ”på samma sida” och trans ”på andra sidan” och får  en politiskt laddning i detta samspel då det förhöjer normaliteten hos den som är transperson, enligt Språkrådet. ”Även om viljan att vara öppen för hbtq-peroner i vården blivit bättre då förutsätts du ofta vara hetero och cis-person”, fortsätter SR.

Nationellt har Sveriges lagstiftning  om fri abort fyllt 40 år under 2014. Det är en viktig del av de sexualpolitiska förändringar som medverkat till det välfärdssamhälle som vi lever i idag. Men under året har också en debatt pågått som påminner om komplexiteten och de känslor som abort väcker. Runtom i världen lever dock fortfarande många kvinnor med rädsla för oönskade graviditeter och med sviter av illegala aborter.

Glädjande nog fick vi just i dagarna beskedet om att riktlinjerna som vi arbetat med i WHO gälland Sexuality Counselling Guidelines just blivit godkända och ska lanseras nästa år – återkommer med detaljer kring detta!

Ja, nu gäller att fortsätta pusta ut och samla kraft inför nya utmaningar 2015! Tack alla som bidragit till ett framgångsrikt år!

Vad hände?

Då var vardagen och jobbet igång igen – sedan mer än en månad! Vad hände? Hur kunde det gå från noll till hundra på en gång? Under dessa veckor har det varit konferenser, seminarier, styrgruppsmöte för vår nya centrumbildning CSS, föreläsningar för nya masterstudenter i sexologi och för allmänheten på Malmöfestivalen och däremellan förberedelser för dito och planering inför kommande arrangemang. Ikväll ska jag till exempel föreläsa för personal inom daglig verksamhet i Malmö stad.

Det mesta är skoj – var och en sak för sig, men känslan av intensiv tillvaro blir lätt pressad om det inte finns tid för eftertanke och reflektion – gärna tillsammans med andra men absolut med sig själv. Hädanefter ska jag boka in det i almanackan, hur tokigt det än låter, men just för att det inte får missas!

Att sommaren är kort brukar vi säga, men i år har den kommit tillbaka gång på gång. Glädjande på många sätt men också med obehagliga avbrott med intensiva oväder som resulterat i översvämningar av bostäder, museum, musiklokaler och en aula i högskolan där årets NACS (nordiska sexologikonferensen) ska gå av stapeln. Det innebär en viss ändring, då storföreläsningarna nu kommer att vara i Jubileumsaulan på SuS, för er som planerar att åka till Malmö 18-21 september.

Dessförinnan är det ett symposium om Sexualitet och funktionshinder i Sverige och Danmark 18 september i samarrangemang med Centrum för Öresundsstudier vid Lunds universitet. Som det ser ut nu är det redan fullsatt, så vi hoppas på en spännande dag.

Veckan efter är det dags för Socialchefsdagarna i Göteborg, och då ska jag hålla ett seminarium om kärlek, sexualitet och unga med intellektuella funktionsnedsättningar.

När hösten fått sitt obevekliga grepp om norden åker vi några kollegor från CSS till Kubas centrumbildning i sexologi CENESEX. Det ska blir spännande att ta del av deras verksamhet, både vad gäller forskning och masterprogram i sexologi och se om vi kan samverka framöver.

Och sen börjar mitt nya liv i november då jag har bokat in tider för reflektion och skrivande av artiklar och bokkapitel. Det är ju också min roll som forskare. Och kanske, kanske kommer det tid och medel för mer forskning och då börjar igen en fas av intervjuande, analyserande och så småningom nya presentationer av nya forskningsresultat. Och så fortsätter det, om och om igen – låter det tråkigt? Det är det inte!

Time out

Så var det dags för semester efter ett händelserikt arbetsår. Precis som många andra försöker jag avsluta, färdigställa och förbereda inför ledigheten så att jag verkligen ska kunna koppla av. Dessutom vill jag gärna se till att komma tillbaka till ett så rent skrivbord som möjligt för att då ta tag i allt med nya krafter. Är det då möjligt för akademiker att ta ledigt? Nja, bara under denna vecka som jag arbetat har jag träffat flera i korridoren som lite urskuldande säger att de inte hann klart innan semester och nu måste jobba undan. Andra säger att semestern är bästa skrivtiden och att det är först då som man kan författa artiklar, färdigställa den där boken eller göra klart kapitlet som man lovat förläggaren.

Vi skyndar oss alltså in i det sista för att sedan kunna pusta ut. Vad händer då? Enligt en artikel i Sydsvenskan idag så visar en aktuell studie att de flesta mår så dåligt efter femton minuters egen tid för reflektioner – utan tillgång till dator, mobil, bok eller film – att man hellre ger sig själv en liten elchock än att bara bli sittande. Tiden blir en tomhet att fylla och då översvämmas vi alltså av negativa tankar och känslor. Det måste hända något för att vi ska må bra. Akademikern som den store filosofiska tänkaren finns troligen inte längre – om han (de framställs ju historiskt sett som män) nu nånsin funnits.

Carl-Göran Heidegren skriver i sin bok Tid. Sociologiska perspektiv att den sociala tiden handlar om hur vi uppfattar och förhåller oss till tiden, hur vi delar in och mäter den, hur vi vinner och förlorar tid, och om hur tiden kan ses som en resurs eller en bristvaro och inte minst om hur olika rytmer och hastigheter påverkar våra liv. Han skriver även om arbetstid och fritid och fri tid. Klarar vi egentligen fri tid under sommarveckorna när resterande tid är inrutad och förutbestämd? Kanske är det ingen slump att familjerådgivningarna blir nerringda efter semestrarna….

Så för att det inte ska bli alltför långsamt i sommar så kan vi redan boka in flera aktiviteter i höstens tidskalender;-) På Malmöfestivalen 19 och 21 augusti är vi flera forskare från Malmö högskola som medverkar på Forskareliten, ett rundabordssamtal bland annat om  kärlek, tid och jordens tillkomst. Sen kommer konferenser i ett långt pärlband; 4 september Världsdagen för sexuell hälsa som i år går av stapeln på Orkanenbiblioteket, Malmö högskola, med spännande föredrag om bland annat ”transaktional sex in sub-Saharian Africa”. Den 18 september är det sedan ett symposium om Sexualitet och funktionshinder i Sverige och Danmark då bland annat Don Kulick och Jens Rydström presenterar sin nya bok. Dagen efter startar årets nordiska sexologikonferens, NACS 2014, på temat normkritisk sexologi med Malmö som värd och Centrum för sexologi och sexualitetsstudier som medarrangör. Mer info om dessa evenemang kommer att finnas på CSS hemsida.

Till dess skön sommar, lugna stunder och däremellan en massa aktiviteter – den berömda balansen med andra ord!;-) Olika slags tider, olika människor, olika stämningar och olika färger… allt som tillsammans skapar livet!

Benver

 

 

 

 

 

 

”Allting har sin tid…

Det finns en tid för allt, som sker under himlen:” En tid för forskning, en tid för administration, en tid för undervisning, en tid för granskning, en tid för forskningsansökning, en tid för skrivande, en tid för föreläsning, en tid för examinering… hade man åtminstone önskat!  Om man skulle fortsätta travestera Predikaren 3:1-8 känns det snarare som att ”klaga har sin tid, och dansa har sin tid”.  I vilket fall var det länge sen det fanns en tid för bloggande, så jag får ta mig tid. 

Just nu översvämmas sociala medier av statusar där människor anger tre saker som de är tacksamma för.  För det mesta tycks det vara ”det lilla” i tillvaron som gör folk lyckliga. Hittills har  i alla fall inte jag sett någon som uttryckt tacksamhet för att rätta tentor.  Det skulle kunna tolkas som att många – kanske de flesta –  tillbringar största delen av livet med att utföra sysslor, som man inte är särskilt positivt inställd till.

Men är det då så viktigt att vara positiv? Enligt Oliver Burkeman, journalist på The Guardian, är det snarare tvärtom. Vi behöver lära oss att leva med insikten om vår egen dödlighet, våra misslyckanden och vår osäkerhet för att kunna leva ett lyckligt liv. ”En rimlig realism”, säger pessimistkonsulten Åsa Asptjärn, betyder inte att man svartmålar allt. Men om man inte har så höga förväntningar blir man positivt överraskad när det går bra! Man ska helt enkelt inte ha så stora pretentioner, vare sig på yrkesliv, hälsa eller relationer, som min morfar sa och levde ett långt liv med samma arbete, samma fru och i samma stad. Och dog knall och fall.

Kanske är det dags att uppdatera våra fb-statusar med  tre saker som vi blivit besvikna på eller misslyckats med? Eller helt enkelt konstatera att livet består av en blandning av en massa känslor: tacksamhet, besvikelse, glädje, sorg – ibland nästan samtidigt och andra gånger i olika perioder, ungefär som Predikaren avslutar: ” Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.”

Vad gäller tid så är hösten snart här!;-) Skriv gärna upp följande datum redan nu, så står ni lättare ut med svettig sommarvärme, myggbett och rastlösa lediga dagar:

4 september Världsdagen för sexuell hälsa

18 september Symposium Funktionshinder och sexualitet i Sverige och Danmark

19-21 september NACS (Nordic Association for Clinical Sexology)

Mer info kommer på hemsida för Centrum för sexologi och sexualitetsstudier, tillika rörande höstens CSS-seminarieserie. Till dess, bit ihop, stå ut och kämpa på!

 

 

 

 

 

Nu gör vi vårt bästa – igen…

”Är det inte en märklig värld, den där Akademin?” ”Hur orkar ni att hålla på och jämföra er med varandra hela tiden?” ”Räcker det inte nån gång – måste man klättra högst?”

Frågorna kan bli många till forskare inom universitet och högskolor. Att arbeta inom en hierarkisk värld innebär ständiga rankningar, bedömningar och betygssättningar – både av sig själv och de man i sin tur gör av andra. Klart det är jobbigt många gånger. De gånger man lyckas dra hem forskningsmedel, få en artikel publicerad eller bli befordrad är lyckan stor. Men ibland överträffar nästan känslan av lättnad glädjen, eftersom pressen kan kännas så stor. För de flesta får nämligen inga forskningsmedel, och majoriteten av de artiklar som skickas in blir refuserade direkt eller kräver omfattande omarbetningar när man äntligen efter lång väntan får besked.

Så hur hanteras detta? Ja, vissa ”triggas” och drivs av ambition och/eller vinnarskalle och tänker att ingenting är omöjligt! Andra drivs av plikt och lojalitet mot arbetsgivaren och försöker stödja lärosätets förväntningar på resultat, eftersom det är också är en tävling mellan lärosäten för att få tillgång till statliga medel som fördelas bland annat efter medarbetarnas prestationer. Ytterligare några försöker och försöker gång på gång, med kanske allt mer ont i magen, och bestämmer sig så småningom för att ge upp – ”det här var ingenting för mig” eller i värsta fall ”jag tillhör inte dem som lyckas”…

Men så inträffar ljusglimtar där glädjen över att vara i ett sammanhang,  med ett engagemang i  ämnet och spännande och utvecklande diskussioner med kollegor och studenter,  överträffar prestationskraven. Ingen lyckas hela tiden – och det är helt ok. Man gör nämligen oftast sitt bästa – igen och igen och igen. Och det får duga, för det som är bra med att tillhöra ett forskar- och lärarkollegium är att alla inte behöver vara på topp samtidigt. Vi är ett gäng, där några ibland tycks tillhöra gräddfilen men ändå andra gånger plötsligt hamnar på en liten sidoväg. Den kan dock visa sig vara nog så intressant, och plötsligt vidgas horisonten och nya saker dyker upp som leder till helt andra idéer och så börjar inspirationen spira igen.

Nej, det blev inga pengar på Riksbankens jubileumsfond – synd på det intressanta projektet om utvecklingen av digital media och nya möjligheter för kärlek och sexualitet för unga med intellektuella funktionsnedsättningar! Men nästa gång är det kanske jag som granskar ett annat projekt och säger nej. Det ingår nämligen i det här jobbet att göra andra besvikna också. Det är därför vetenskaplig integritet, ämneskännedom och gott omdöme är så viktigt. Och att granska andra kan också lära en själv saker som går att förbättra. Ja, och då gör man sitt bästa – igen!

Det ljusnar…

Vi är säkert många som längtar efter ljuset. Ofta symboliserar det öppenhet, klarsynthet, fokus och glädje. Efter en lång vinter eller en svår period i livet, då allt kan kännas mörkt, är det en lättnad när det vänder.

I fredags var det invigning av nya Centrum för sexologi och sexualitetsstudier vid Malmö högskola; en både högtidlig och glad tillställning! Vice rektor Hans Lindqvist klippte det röda bandet och höll tal, tillika  värdfakulteten Hälsa och samhälles dekan Tapio Salonen, professor och senior advisor Sven-Axel Månsson och undertecknad som ny föreståndare. Nu gäller det att kavla upp ärmarna och gemensamt utveckla verksamheten. Till vår hjälp och stöd har vi en styrgrupp under ordförandeskap av professor Lena Lennerhed, Södertörns högskola. Det är viktigt att ha en kompetent och bred grupp att diskutera exempelvis verksamhetsplan och budget med.

En central del av CSS verksamhet är den nya seminarieserien, som inleds med ett besök av professor Don Kulick, Chicago University, den 25/2. Han ska föreläsa om synen på sexualitet och funktionshinder i Sverige och Danmark tillsammans med professor Jens Rydström, Lunds universitet, och jag själv som kommentator. Spännande tillställning, dit många redan anmält sig.

För några veckor sedan var det en annan festlig tillställning, då det danska bokförlaget Jensen & Dalgaard firade nyår tillsammans med författare, redigerare, översättare, illustratörer m.fl. Själv är jag mycket glad över att de lättlästa ungdomsböckerna om Emma (Sofie i Danmark) går så bra i vårt grannland; J & D har nyligen gett ut den femte boken: Sofie ser sort :S. som hittills bara finns på danska.

Detta år är det som vanligt flera spännande sexologikonferenser att se fram emot. Planeringen av NACS2014 i Malmö i september pågår  för fullt, och i sommar blir det dessutom IASR i Dubrovnik. Det fortsatta arbetet inom WHO med riktlinjer rörande sexuell hälsa innebär också en resa till Geneve i juni. Fortare än vi anar är vi redan där, så ta vara på den tid vi har och låt musik och glädje fylla dig!

 

 

Milstolpar, mål och mående

Det närmar sig avslut på höstterminen och på år 2013. Ett omvälvande år på många sätt, både yrkesmässigt och personligt. Nya positioner på jobbet innebär nya utmaningar, som kan påverka delar av en själv på sätt som man inte kunde föreställa sig. Att ansökan om att bli befordrad eller söka en högre tjänst kräver ju både mod och självförtroende, även om man kanske blivit uppmuntrad av andra. Den akademiska världen som många gånger innebär tålmodigt enträget arbete i ensamhet kan också väcka mycket tvivel på den egna förmågan. Men den kan också erbjuda stimulerande och utvecklande arbete som kan utföras på ett flexibelt och fritt sätt – om man håller sig inom vissa strukturer.

Nyligen har min första doktorand tagit sin doktorsexamen, och det är också en milstolpe. För tio år sedan disputerade jag själv och nu fick jag närvara vid Malin Lindroths eldprov! Det är ett akademiskt kritiskt granskande samtal som ska genomföras inför publik med en utvald expert på området. Under denna tid sitter dessutom en betygsnämnd och granskar hur väl doktoranden kan svara för sig och hur väl han eller hon ödmjukt kan ta emot kritik och kanske även erkänna att man inte vet eller kan svara! Var och en kan nog föreställa sig hur utmanande denna situation kan upplevas.

För ett par veckor sedan blev jag utnämnd till föreståndare för Malmö högskolas satsning på en ny centrumbildning i sexologi. Det är förstås en mycket utmanande uppgift, då det inte finns några upptrampade stigar att gå på. Här gäller det att sätta en ny verksamhet i rullning tillsammans med kompetenta personer från olika fakulteter och lärosäten både nationellt och internationellt. Jag kommer efterhand att lägga ut information även här på bloggen om spännande seminarier, forskningsprojekt, konferenser m.m. där Centrum för sexologi och sexualitetsstudier, CSS, är huvud- eller medarrangör.

Jag kan alltså se tillbaka på ett år där jag även blev professor i maj, och invald i WAS igen nu som Associate Secretary för Europa. Samtidigt blir det tydligt att ju högre positioner inte alls med någon automatik betyder bättre mående. Snarare kan det bli ännu svårare att avgränsa sig, släppa tankarna på jobbet och att fullt ut tillåta sig att koppla av och bara njuta av helt andra saker. Men just det ska jag försöka göra de närmaste veckorna – och det ska bli alldeles, alldeles underbart…. ! Och om det är någon som vill ha julklappstips, så finns de förstås i läsbar form;-)

Så, kärlek till alla och en riktigt god jul!

Talet om….

Hur man pratar och benämner saker och ting har betydelse – ofta en mycket stor betydelse dessutom. Det är en anledning till att benämningar och ord ändrar sig hela tiden. Från slutet av 1800-talet och fram till 1950-talet kallades vissa sinneslöa. Ordet som idag verkligen känns otidsenligt och inhumant, användes även av dem som ville väl och försökte ordna en human omsorg om dem som  sågs som obildbara (se tex Föreningen för sinneslöa barns vård). Därefter har benämningarna ändrats från exempelvis begåvningshandikappade, utvecklingsstörda till det som idag används mest – åtminstone inom forskningen – nämligen personer med intellektuell funktionsnedsättning. Vad vi kommer att använda för ord och benämningar imorgon eller om tjugo år vet vi inte…

Jag var i Stockholm och föreläste tidigare i höst och efteråt har jag funderat på min något otydliga formulering om Socialstyrelsen och benämningen intellektuell funktionsnedsättning. Från och med 2007 rekommenderas att begreppet funktionsnedsättning ska användas i betydelsen nedsättning av fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning. Med begreppet funktionshinder menas den begränsning som en funktionsnedsättning kan innebära för en person i relation till omgivningen. För båda termerna avråds handikapp som synonyma. I internationell forskning används i princip alltid numera ”intellectual disability” och aldrig mentally retarded etc. som kan likställas med utvecklingsstörd. Jag har valt att alltid säga intellektuell funktionsnedsättning numera, eftersom jag träffat så många som inte vill kallas utvecklingsstörda, och har en större fördragsamhet med benämningen intellektuell funktionsnedsättning.
Om man tänker på hur ord och benämningar oftast ändras, så är det just för att folk börjar prata om saker och ting på ett lite annat sätt – pö om pö. Precis som den franske filosofen och idéhistorikern Michel Foucault (1926-1984) skrev att talet om sexualiteten är en del av konstruktionen av fenomenet. Alltså, sexualiteten får sin betydelse och sociala innebörd i kommunikationen mellan människor i ett samhälle, vilket jag bland annat skriver om i min bok Sexualitet. Det är också därför det är spännande att arbeta med kvalitativ forskning, då man kan analysera hur människor beskriver och talar om antingen sina egna sexuella erfarenheter och upplevelser, eller hur man uppfattar andras sexualitet.

Tittar vi ännu mer specifikt kan vi se att talet om andras forskning, dvs citeringen av andra studier, också är något som kan tolkas på olika sätt. I universitetsvärlden är det ofta mycket viktigt att bli citerad, inte bara för att man vill att sin forskning ska bli omnämnd utan också för att det blir ett ekonomiskt incitament för hur forskningsmedel fördelas. I senaste Universitetsläraren 17/2013 kan man läsa om Gustaf Nehhans, Göteborgs universitet, som precis lagt fram sin avhandling som handlar om hur citeringar används – spännande och tänkvärt!

Och om vi till sist ska fundera mer på tal och ljud, så kommer vi in på decibel inför den stundande förhoppningsvis fridfulla helgen. Skön advent till alla!