Det varierande arbetet som forskare innebär både perioder av ensamma stunder framför datorn, intervjuer med informanter mellan (oftast) fyra ögon och konferenser där resultaten ska spridas – antingen muntligt eller via posters och via publikationer av nya artiklar och/eller böcker. Då står man oftast inför större grupper – alltifrån ett femtiotal till många hundra åhörare. Kontrasterna kan bli stora mellan de olika formaten av kommunikation – för det är ju det som allt handlar om i grunden.
Imorgon bär det av till Örebro och Habiliteringskonferensen 2012. På programmet står bland annat Tapio Salonen, dekan på vår Fakultet för hälsa och samhälle, Malmö högskola som ska prata om utsatta barn och samhällets ansvar. På onsdag ska Jens Rydström, Lunds universitet tillika bihandlare för Jack Lukkerz, hålla en parallell session om sexualitet och funktionshinder i Danmark och Sverige och jag ska samtidigt tala om vårt gemensamma forskningsprojekt om sexualkunskap och unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Glädjande nog kommer även tre tidigare studenter i sexologi att berätta om sitt kliniska arbete inom habiliteringen utifrån attityder och bemötande av sexualiteten.
För dem som är medlemmar i Svensk föreningen i sexologi och bor i västra och södra Sverige inbjuds det till möte i Hjortseryd, ett fantastiskt ställe som sexologen Kerstin Granlund äger, den 25/5 13.00 -26/5 12.00. Anmäl er till mig på helena.cewers@skane.se tel 0703-932152
Trots att svenskar ofta har förlagd sin semester till juli så är det många gånger då som International Academy of Sex Research har sina årliga konferenser. Ändå är detta spännande konferenser som till sitt format är mindre än EFS och WAS möten och dessutom mer specifikt inriktade på forskning än de andra nämnda som även har många kliniska programpunkter. I år är det Lissabon som gäller mellan den 8-12 juli och bland annat kommer doktorander från Malmö högskolas sexologigrupp att presentera sin forskning: Malin Lindroth, Jack Lukkerz och Charlotta Carlström. Det här är en viktig del i policy att utveckla föreningen framåt genom att satsa på den yngre generationen forskare (härligt att känna sig unga i detta sammanhang, eller Malin och Jack?;)
Tidig höst är det dags för det årliga NACS mötet då nordens sexologer samlas och utbyter erfarenheter. I år är det Helsingfors som är värd, och år 2013 troligen Sverige (om jag räknat rätt) eftersom man turar om med värdskapet. Hit har jag skickat ett abstract utifrån in studie om sexologer, som har blivit accepterat.
För egen del hoppas jag även att för första gången kunna åka till Florida i november och presentera min studie om sexologer och/eller en annan studie om internet och unga med intellektuella funktionsnedsättningar, men vet ännu inte om något av mina abstracts blir accepterat. Det är Society for Scientific Study of Sexulity som håller konferens, och här träffas både kliniker och forskare från hela världen.
Däremellan håller även European Federation for Sexology sitt möte i Madrid. EFS sker vartannat år, och vartannat år är det världskonferens. WAS nästa år blir i Rio de Janeiro och då åker jag däremot, dels som ledamot i styrelsen, dels förhoppningsvis som presentatör av någon av mina forskningsstudier.
Så, hur ska man hinna och – kanske framförallt – ha råd med att åka på dessa konferenser? Ja, oftast får man ansöka om detta via stipendium om man inte har forskningsmedel som rymmer en budget för detta. Någon enstaka gång står högskolan får det, men många gånger tas slutnotan ur den privata fickan… Men oftast tycker man det är värt det eftersom dessa nätverk betyder så mycket professionellt och socialt. Ibland handar det om att återse människor som man träffar årligen under många år, och ibland uppstår stor saknad på konferenser när tomrummet efter någon som man man ”used to know” inte finns med längre….
No comment yet, add your voice below!