Bye Bye Hollywood Hills

Då är resan till Hollywood snart över. Vaknar till strålande sol och en klar vy över Los Angeles med dess blandning av spektakulära villor, skyskrapor, pittoreska konstnärskvartes, klubbar, restauranger och billboards… 

Tillsammans med Dr Milrod har jag verkligen tagit tillvara på varje stund. Förutom att skriva har varje utflykt präglats av intellektuella samtal om högt och lågt. Hennes kvickhet och briljans mixas med humor och djuphet rörande existentiella frågor, så det har varit ett sant nöje att besöka henne.

Dessutom ger resor alltid spännande och viktiga perspektiv på Sverige och svenskhet; faktorer som är angelägna att påminna sig om både i forskning när man skriver internationella papers och i den mer dagliga (forsknings)debatten.

Nästan en heldag är kvar innan planet lämnar ”den amerikanska marken” ( hur var det Mobergs utvandrare uttryckte det?) för denna gång. Bamyl och näsdroppar har tyvärr varit mina följeslagare  under resan, men till och med snuvan känns aningen mer flärdfull här. Nåja, det var kanske inte riktigt sant men ”the show must go on!”

Nu ska jag ut och säga hejdå till Hollywood Hills!

 

Vems blick är den rätta?

”Långt ute i Söderhavet ligger ÖN – i eget majestät, bortglömd och paradisisk under palmerna.” Så står det på baksidan av Lotta Lundbergs nya bok ÖN, som jag hade förmånen att få  i förväg av henne och förlaget. Nu har jag snart läst klart denna thrillerliknande berättelse. Västvärldens syn på paradiset krockar med en annan sexualmoral och andra tabun, och frågan är vems blick som är den rätta?

Upprinnelsen till boken är ett verkligt rättsfall, där turister anmäler en ö för det som de uppfattar som sexuella övergrepp på barn. Lundberg ger varken svar eller antyder hur hon själv ställer sig i frågan, utan låter läsaren själv reflektera kring tabun och sexualmoral.

En annan resa, som jag själv nu ska göra i realiteten, är till Hollywood. Där sätts måhända också moral och utseendeideal  på sin spets, samtidigt som möjligheter öppnas för vissa och stängs för andra. För egen del handlar det om forskning och skrivande – kanske inte lika glamoröst, men vem vet?!;-) Kanske man som medelålders forskare äntligen blir upptäckt eller så får man fortsätta laga lasagne här hemma när man är åter!;-)

 

 

 

 

 

Jag, en hubb!

Samhället, och därmed yrkeslivet, förändras – måhända i en allt snabbare takt. Projektanställningar, möjligheter att jobba hemma, nya chefsroller, behov av specialistkompetens m.m. skapar också förändrade behov av nätverk. Ämnet sexologi är exempel på ett område som kräver nätverk för att uvecklas och fördjupas. Det är ett fåtal personer som idag besitter kompetens runtom i världen och som ofta kan känna sig ensamma var och en för sig. Men genom gemensamma konferenser, föreningar, mejllistor, bloggar m.m. – fysiskt och/eller i cyberspace  – skapas ändå möjligheter till kontakt.

Att vara generös med sina nätverk och se till att kompetenta personer i sin tur får träffa varandra, är en viktig del i ökade möjligheter för att ytterligare utveckla ämnet sexologi genom  gemensama nationella och/eller internationella orskningsprojekt, undervisningsutbyten och klinisk verksamhet.

En hubb är en dosa som kopplar ihop olika nätverk. Nicholas A Christakis, författare till Connected, menar att mänskliga nätverk fungerar likadant. Det är länkarna mellan människorna som avgör hur starka och utvecklade de är.

Björn Ranelid, som jag föreläst tillsammans med på en forskningskonferens, är på ett sätt också en hub genom sitt gränsöverskridande sätt att verka mellan litteraturen, föreläsandet och musiken. Många retar sig på honom, men jag tycker han är modig som sticker ut hakan! Själv fick jag hans bok ”Synden” i present efteråt. – passande till en sexolog!;-)

Ännu mer nytt

Nu har jag bytt webbplats för min blogg, så att all info går att hitta på samma sida som min hemsida. Hoppas det underlättar för intresserade läsare!

Äntligen är filmen från min föreläsning om sexolog som profession på En akademisk kvart klar! Duktiga tekniker kunde till slut rädda ljudet!

På torsdag är det dags för doktorand Malin Lindroths mellanseminarium på Institutionen för socialt arbete, Malmö högskola. Den träffande titeln är : När chans övertrumfar risk – en pragmatisk syn på sexualitet bland tvångsomhändertagna ungdomar. Så småningom ska materialet omarbetas bland annat till en SiS-rapport – mer om detta då.

Men dessförinnan är det idag dags för doktorand Jack Lukkerz att berätta om sitt avhandlingsprojekt om sexualkunskap i gymnasiesärskolan. Det är på Centrum för professionsstudier, Malmö högskola.

Imorgon berättar jag om mitt paper ”Hip to be crip?” Om crip teori, sexualitet och personer med intellektuell funktionsnedsättning på ett seminarium vid Centrum för genusvetenskap, Lunds universitet.

Så ser vardagen ofta ut för en forskare; isolerad skrivtid varvas med föreläsningar då tankar testas, omformuleras och ibland revideras i diskussion med andra forskare. Den ensamma tänkaren som så ofta symboliserar kunskap och kunskapsbildning finns sällan i verkligheten….

Till sist, den tråkiga nyheten om Whitney Houston som återigen visar hur sällan yttre framgång avspeglar sig i inre lycka. My love is your love – en hyllning till henne med en av de mest fantastiska låtarna!

 

Tryckt och otryckt!

Igår kom artikeln ”Marginaliserad sexualitet – tvångsomhändertagna ungdomas attityder, erfarenheter och handlingar” ut i Socionomen Nr 1/2012, Forskningssupplement Nr 31. Det är alltid spännande att se hur den text med forskningsresultat som man arbetat med, under ofta en längre tid, ser ut i tryck! Artikeln,  med arbetsnamnet Korsetten och Liljan;-) med tanke på dess illustration, är doktorand Malin Lindroths första, en av rätt många för min del och troligen en av ett oräkneligt antal för Sven-Axel Månsson. Lika kul, oavsett!

För den som är intresserad finns nu ett antal exemplar av en av mina första böcker Får jag lov? Om kärlek och sexualitet i den nya generationen unga med utvecklingsstörning till utförsäljning för 150:- . Mejla direkt till mig om ni vill beställa, så får ni den signerad!;-) charlotta.lofgren-martenson@mah.se

Därefter kommer den enbart att finnas som e-bok. Så är ju livet i bokbranschen! Men nu är det strax dags för möte på Liber och bland annat diskussion om nya bokplaner! För hur som helst, så tror jag påståendet att pappersboken är död är betydligt överdrivet….

Ny antologi

Alldeles rykande färsk har jag nu ett exemplar av antologin Sexualitetsstudier på Libers förlag med redaktörerna Lars Plantin & Sven-Axel Månsson i handen! Boken innehåller kapitel av författare som forskar och undervisar vid Fakulteten  för hälsa och samhälle, Malmö högskola. Vi har olika bakgrund i discipliner men har i de flesta fall ett tvärvetenskapligt perspektiv på sexualiteten.

De som är särskilt intresserade av min studie om professionaliseringen av sexologer kan i kapitel 16 läsa om ”Sexolog som yrke – mellan professionell ambivalens och mångvetenskaplig harmoni” (s. 276-301). Här redogör jag från några av resultaten från min professionsstudie där intervjuer med 34 sexologer i Sverige i åldrarna 34-88 år ingår. Bilden av sexologin som tvärprofessionellt landskap har framträtt och dessutom vissa förskutningar från en medicinsk och manlig dominans till en alltmer psykosocial och terapeutisk med en majoritet av medelålders kvinnor som sexologer.

Denna studie fortskrider i ytterligare ett och ett halvt år på halvtid, då resultaten ska analyseras vidare tillsammans med fortsatt insamling av data även från masterstudenter i sexologi. Den fjärde kullen började häromveckan det treåriga programmet, så det börjar nu bli ett ansenligt antal studenter sammanlagt.

Forskning pendlar ju ofta mellan det offensiva sökandet och insamlandet av material till det mer introverta analyserandet och skrivandet. Just nu har jag stängt in mig på ett fyradagars ”skriv-retreat”, då jag ska slutföra manuset till en kommande skrift. Som en cliff-hanger låter jag både rubrik och serie vara osagd ett tag till!

Under tiden kan man även passa på att fortsätta fundera på vad man ska göra när man blir stor!;-)

En stor förlust!

Imorse fick jag det sorgliga beskedet om att Grethe Rønvik, kär norsk kollega, avled hastigt i tisdags den 10 januari på sjukhuset i Kristiansand. Grethe var en stor personlighet; varm, generös och kunnig med ett särskilt hjärta för människor med intellektuell funktionsnedsättning.

Jag fick glädjen att träffa henne många gånger genom åren, både vid de nordiska sexologikonferenserna och då jag blev inviterad att föreläsa vid NFSS – NETTVERK: FUNKSJONSHEMMEDE, SEKSUALITET OG SAMLIV.  Många gånger har jag druckit mitt morgonkaffe i en av de flera specialtillverkade keramikmuggar som jag fått av dem med ett stort strålande hjärta på. 

Grethe arbetade i många år i habiliteringsteamet på Nordlandssykehuset i  Bodø som specialkonsulent, fysioterapeut och var även auktoriserad specialist i klinisk sexologi via NACS . Hon var också med och startade upp det norska nätverket NFSS och satt med i styrelsen under många, många år. Hennes engegamang för människor med intellektuell funktionsnedsättning hade också en personlig grund, då ett av hennes fyra barn föddes med en grav funktionsnedsättning.

Människokärlek, respekt för integriteten, humor och en bred helhetssyn på sexualiteten kännetecknade Grethe både som människa och yrkesperson. Grethe, du fattas oss!

Grethe och jag på WAS, världskonferensen i Göteborg, 2009

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Nytt år, nya föresatser. Många lovar sig själva och andra förändringar i samband med årsskifte, andra råkar ut för förändringar som man varken vill eller planerar för. Förutom stora livsavgörande förändringar, så händer det mindre saker för de flesta som gör att det inte alltid blir som man tänkt sig…

För egen del har något så banalt som en förkylning gjort att jag får stanna hemma och jobba idag istället för att sitta på högskolan efter en skön julledighet. Typiskt, då det var tänkt att man skulle cykla iväg utvilad och stark!

Andra förändringar är den radiointervju som jag utlovade i december i programmet Tendens i P1. Istället för att sändas blev det ett nyinsatt program om ”Prata om det” som då fick ett pris. Idag kommer därför programmet om ungas bilder på nätet klockan 11.03.

Inspelningen från Malmö högskolas ”En akademisk kvart” den 7 december då jag föreläste om Kärlekens professionalisering har ännu inte lagts ut på nätet, som jag utlovade i mitt förra blogginlägg, men kommer förhoppningsvis inom kort.

Ytterligare förändring är att mina böcker på Argument förlag har köpts upp av Studentlitteratur. Fram till och med februari kommer det fortfarande att gå att köpa Hur gör man? och Emma-böckerna via Argument.

I övrigt innebär våren att de tre forskningsprojekten om sexologer som profession, tvångsomhändertagna ungdomars sexuella riskbeteenden och sexualkunskap i särskolan fortskrider. Den 1 februari börjar Jack Lukkerz som doktorand i det sistnämnda projektet och den 16 februari har doktorand Malin Lindroth sitt mellanseminarium om SiS-ungdomarna med universitetslektor Ronny Tikkanen som opponent. Glädjande förändringar och framsteg!

Som motvikt till dessa väntade och oväntade förändringar får vi väl blicka mot stjärnhimlens fascinerande beständighet (eller…?). Helgens operaupplevelse med den oförutsägbara tenoren Rickard Söderberg får avsluta för denna gång.

Summa summarum

Så var det dags att samla ihop erfarenheterna av det gångna året och blicka framåt inför nästa. För egen del var 2011 yrkesmässigt ett spännande år med många positiva upplevelser, men också en hel del arbetskrävande insatser. Många gånger kändes det som att tiden inte räckte till för allt, men å andra sidan är ju det gränslösa arbetet kopplat till frihet en del av det akademiska livet som det gäller att kunna förhålla sig till. Två saker har jag lagt särskilt mycket tid på, precis som många andra akademiker, nämligen publiceringar och anslagssökande.

Krav på publiceringar och beviljade forskningsmedel är viktiga meriteringar som man ska sträva efter som forskare. Samtidigt finns en risk med att den initiala nyfikenheten och intresset för forskning försvinner  i all byråkrati i en värld som alltmer handlar om var och hur man ska publicera, och inte om vad, för vem och varför man i grund och botten forskar.

Ulf Kronman, bibliometriker vid KTH, bekräftar i Universitetsläraren nr 20/2011 min upplevelse av att publiceringar av akademisk forskning har fått en ny roll. Förutom att förmedla vetenskapliga rön, så har de nu fått ett eget värde och måste därför vårdas som ett kapital, säger Kronman. Det handlar inte enbart om den enskilde forskarens goda rykte, utan även om lärosätets möjligheter till anslag och rankning.

Själv har jag tyckt det varit roligast att skriva monografier, där man kan utveckla kvalitativa resonemang och beskriva och presentera forskningsresultat på ett komplext och mångfacetterat vis. Gärna på svenska när det rör forskningsfenomen där resultaten bör nå en svensk läsekrets, både på fältet och i forskningen. Men, meriteringsmässigt är detta inte alls lika högt rankat som en artikel på engelska på 15-20 sidor i en internationell tidskrift. Inget ont om vikten av internationell kommunikation med forskarvärlden, men en allt större slagsida mot engelska artiklar är inte heller enbart av gott.

När det gäller forskningsmedel så har jag glädjande nog fått två forskningsprojekt beviljade i år, och det känns förstås härligt med tanke på hur mycket tid man lägger ner på ansökningar. Men även detta får mig att fundera; hur mycket tid hade jag istället inte kunna lägga direkt på forskningen om inte så mycket handlade om ansökningsförfaranden som dessutom ofta sker i flera steg? Bo Ahrén, avgående dekan vid Medicinska fakulteten i Lund skriver i dagens Sydsvenskan om hur externa aktörer styr svensk forskning. De flesta fakulteter idag finansierar enbart 20 procent och resterande 80 ska de enskilda forskarna själva dra in. Grundtanken med konkurrens är god, menar både Ahrén och jag, men det innebär också många kontraproduktiva resultat. Exempelvis hittar sällan intressanta, men osäkra forskningsprojekt några finansiärer, ansökningar tar som sagt en stor del av arbetstiden och det blir de externa finansiärerna som riskerar att styra forskningen.

Nåväl, förutom att jag tillhör de priviligierade som faktiskt fått beviljade anslag, så har två stora internationella konferenser för egen del bidragit till att ytterligare släta över vedermödorna och sprida kunskap, glädje och lite glamour över forskningstillvaron under 2011: världskonferensen i sexuell hälsa (WAS) i Glasgow och Internationell Academy of Sex Research (IASR) i Los Angeles. I de tre forskningsprojekt som fortskrider nästa år siktar vi på att medverka bland annat på HAB2012 i Örebro när det gäller studien om sexualkunskap i särskolan, och IASR i Lissabon vad gäller sexuellt riskbeteende bland tvångsomhändertagna ungdomar. Dessutom blir det en professionskonferens i Århus, kopplad till studien om sexologer som profession.  Slutligen, så kommer sammanträdet i världsstyrelsen för WAS troligen att läggas till EFS i MAdrid, men det är frågan om pengarna räcker till alla resor…

Min förhoppning inför det nya yåret är att finna en relevant nivå av yrkesmässig stimulans och utmaning, där möten med gamla och nya arbetsgrupper skapar något kvalitativt nytt. Trygghet att tillsammans våga prova ofärdiga och nya tankar och perspektiv är enligt mig en av de viktigaste aspekterna för god och innovativ forskning. Kunskapsutveckling sker inte i ett vaccum och tänks sällan ut av en enskild autonom forskare instängd på ett rum. Diskussioner med studenter, granskning av egna och andras texter anonymt, s.k. peer review, och öppet på seminarier och disputationer är istället centralt, men detta bör förstås fortgå i en kreativ anda och inte i en kritisk nedlåtande ton. 

Så, leve den fortsatta kunskapsutvecklingen både via forskning och undervisning under 2012 och låt oss fortsatt göra denna akademiska resa till ett privilegium för dem som redan är på tåget och öppna dörrarna för dem som snart ska stiga på! Tack alla goda kollegor, doktorander och studenter!

GOTT NYTT ÅR! Here we go again!

 

Uppkopplad, nedkopplad, återkopplad, men avkopplad?

Så har det gått ett par veckor redan sedan vi kom hem från Indien. Jag hade bestämt mig för att inte vara ständigt uppkopplad utan verkligen passa på att slappna av. Men tiden som nedkopplad från cyberspace hade sitt pris när jag kom hem till en överfylld mejlbox! Eftersom högskolan samtidigt byter e-postsystem har jag  ännu inte riktigt hunnit ifatt… puh! Så för närvarande känner jag mig inte särskilt avkopplad…

Samtidigt är det mycket spännande på g, som ändå ger energi. På onsdag den 7 december är det min tur att föreläsa på En akademiskt kvart på Stadsbiblioteket utifrån temat: Kärlekens professionalisering. Föreläsningsserien vänder sig till allmänheten som är intresserad av aktuell forskning vid Malmö högskola och har blivit mycket populär.

Och nästa måndag 12 december intervjuas bland annat jag i P1 Tendens 11.03 om ungdomar och pornografi. Själv ska jag berätta om den kvalitativa studie som Sven-Axel Månsson och jag beskriver i boken ”Sex överallt, typ!?”, men det handlar också om unga och nätet och de bilder av sig själva som många lägger ut.

Mellan filande på artiklar och rapportering av forskningsprojekt, så har jag även tränat texter till årets konserter med Gabriel Forss. Först nu – efteråt –  sitter texterna som fastgjutna, och det är när helt andra formuleringar bör finnas tillgängliga i mitt huvud. Men inför onsdagens föreläsning så passar det väl med ett kramkalas?!;-)