”Nej, älskling, vi tar ett piller istället!” Så skulle det kunna låta i framtiden, om vi vi utgår från forskning om långvariga relationer som presenteras i New Scientist. Lust, attraktion och förmåga att hålla sig till en partner handlar i princip enbart om biokemiska processer i hjärnan, hävdar Anders Sandberg vid Future of Humanity Institute vid Oxford.
Välbefinnandehormon som oxytocin och vasopressin gör att vi känner oss mer nöjda med våra relationer och på så sätt ”boostas” paret. En dos parterapi därtill, så fortsätter vi att vara fästa vid rätt partner.
Det lät ju bra så här i försommartider, då värmen och solen åter får människor att leva upp och se varandra. Men för vissa känns tillvaron just därför ännu mer ensam. Tänk att inte ha någon att vara osams med ens! Finns det inte ett piller som två personer kan ta – samtidigt – för att bli kära i varandra? Och ett annat när man de facto bör bryta sig ur ett destruktivt förhållande, men inte klarar, vågar eller orkar skilja sig?
Hm, bästa medicinen är kanske musik trots allt – som tröst, glädje och lite verklighetsflykt. Att dansa sätter igår endorfinerna och när man måste vila lite, så tar man och pausar!;-)
No comment yet, add your voice below!