Författare: Lotta Löfgren

På masterprogrammet i sexologi är majoriteten kvinnor. I första kullen är det två män, i den andra tre. En studie av Fugl-Meyer & Giami 2006 visar att av dem som idag arbetar som svenska yrkesverksamma sexologer är 78 procent kvinnor och 22 procent män vilket bekräftar bilden av sexologin som ett kvinnodominerat område.

Det här kan analyseras ur flera aspekter. Ett är hur sexuella normer, beteendemönster och koder är kulturellt kopplade till kön, och frågan är vilka konsekvenser dessa genusaspekter får i en professionsuppbyggnad. Pedagogiskt innebär detta att diskussioner, grupparbeten och reflektioner i stor utsträckning riskerar att utgår från s.k. kvinnliga perspektiv.  Ett sätt att möta detta är att lärarna på masterprogrammet både är män och kvinnor, ett annat att tydligare knyta an genusaspekter i utbildningens kursutbud. Ytterligare sätt är att långsiktigt sträva efter att locka fler män till utbildningen – hur gör man det på bästa sätt?

Och ska man bara välja en, så blir det kanske…. Robert Plant! Jag menar en låt, förstås!;-)

Och Jimmy Page är inte så tokig heller, så – ja, vi vill ha fler!

Läser just nu musikern Mark Oliver Everetts självbiografi "Saker och ting som barnbarnen borde veta" – en berättelse om rockmusik, död, kärlek, galenskap och en osannolikt tragisk uppväxt. Och så blev det så bra sen – på ett sätt….

Funderar sen över vad jag själv skulle skriva, om jag tänkte mig en bok riktad till blivande barnbarn. Skulle den handla om drömmar som förverkligats eller om de visioner som finns kvar? Är det allt som hände som är intressant, eller det som jag önskat skulle hänt? Eller det som jag hoppas på ska inträffa?

Vill jag själv läsa min mormors eller farmors bok till sina barnbarn? Ja, otvetydligt finns det en spänning i att tänka sig att lära känna sina mor- och farföräldrar på ett nytt sätt, än i just deras roller som mor- och farföräldrar.

Tänker sen vidare på mina ungdomsböcker och hur lätt det faktiskt varit för mig att tänka mig in i att vara tonåring igen. Vad beror det på? FInns alla våra åldrar inom oss, så åtkomliga om vi bara vill? Eller är det olika vad man kan, vill, orkar minnas?

Här är en låt med rockbandet Eels – så mycket glädje i en låt, vars låtskrivare upplevt så mycket tragik. Ännu en livets paradox

 
Läs även andra bloggar om kärlek, musik, litteratur

Som forskare inom framförallt humaniora, samhälls- och beteendevetenskap är detta en central fråga. Ska man få spridning på sin forskning är det viktigt att skriva på engelska och internationalisering är också ett ledord inom dagens högskole- och universitetsvärld. Men hur är det egentligen att skriva på ett språk som inte är ens modersmål, kanske att man inte heller levt under nån längre period i ett engelskspråkigt land? Njae, helt enkelt är det inte. Rättare sagt – jag tycker att det är mycket svårt att uttrycka sig på ett intellektuellt, analytiskt, beskrivande och nyanserat sätt. Som kvalitativ forskare är språket ett viktigt verktyg i beskrivandet av en livsvärld, situation eller ett sammanhang.

Jag hörde nån säga att "även de dukligaste svenskar, som pratar engelska, gör det på en infödd 12-årings nivå". Det här är nånting som litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström tar upp i senaste Universitetsläraren 16/08; "Om svenska forskare ska slippa skämma ut sig internationellt måste högskolorna ha tillgång till kompetenta översättare och språkgranskare", säger hon. "Även om det kostar pengar, säger hon att det är det enda som kan leda till en topplacering i den internationella akademiska ligan."

Förutom artiklar på engelska har jag medverkat som medredaktör i den engelska antologin Generation P? Youth, Gender and Pornography. Det var viktigt, tyckte vi, att nå ut utanför Nordens gränser med de forskningsresultat som framkom i den nordiska studien. Dessutom kunde vi då få med fler internationella forskare från exempelvis USA och Kroatien.  Och vi hade språkgranskare…

Men lyssna på musik med engelsk text innebär inte samma begränsningar!-) Och These words är kanske de första vi lär oss på engelska!

Läs även andra bloggar om språk, internationalisering, publicering

Nu har Medierådet kommit ut med sin tredje rapport där barn, ungdomar och föräldrar får ge sin syn på erfarenheter och upplevelser av media. För min del är det särskilt intressant att notera att av de 2000 tillfrågade unga är det allt färre som upplever att de ofrivilligt kommer i kontakt med sex på internet. Inställningen till innehållet på porr-och sexsajter tycks också bli alltmer negativ, jämfört med de tidigare studier som gjordes 2006.

Men det finns också stora genusskillnader i de ungas vardag. Det är betydligt fler flickor som blivit mobbade via mobiler och/eller internet, och likaså upplever flickor porren på internet som mer negativ än pojkarna. Det här är också sådant som framkom i vår kvalitativa studie om unga och pornografi, även om vi därtill menar att bilden kompliceras om man även analyserar kön tillsammans med ålder. Lägger man dessutom till klass och etnicitet, så inser vi att det är många faktorer sammantaget som påverkar våra värderingar, normer och även handlingsmönster.

Läs mer på Mediarådets hemsida, där man också kan ladda ner eller beställa rapporten. 

Gå dessutom gärna in på Elza Dunkels spännande blogg om nätkulturer!

Nyckelord  ungdomar, media, sexualitet, pornografi

Kan inte låta bli att visa ännu ett exempel på hur även musikbranschen hänger på denna nya (?) öppenhet vad gäller olika sexuella riktningar och variationer. Det påminner om samma process som Sven-Axel Månsson och jag visade i vår studie Sex överallt typ?! om hur pornografins bildspråk och sexuella koder infiltrerar och genomdränker både vardagslivet och kulturen i det senmoderna samhället . Pornografin glider in i populärkulturen och blir en mer eller mindre integrerad del av populärkulturen, framförallt i modetidningar, reklam och musikvideos.

På samma sätt kan man nästan säga att det nu är en viktig del av populärkulturen att visa olika sexuella läggningar och att som artist visa sig "öppensinnad". Tänk på Britney Spears och Madonnas öppna tungkyss på MTV-galan!

Och det kan även ses som en extra attraktionskraft att vara/agera utifrån en annan sexuell läggning. Det är ju många kvinnor som lever som homosexuella som vittnat om män som har sagt att det beror på att de inte hittat den rätta (en riktig) man ännu.  Eller som en kommentar jag hörde en gång " jag tror nästan att jag ska komma ut som hetero tonight!" Då tar man det som den finaste komplemang!;-)

I vilket fall – här är Katy Perry igen…

Det är många nya begrepp som har uppfunnits de senaste åren, även om motståndet mot kategoriseringar parallellt växer sig allt starkare. Vi vill inte delas in i olika fack, vilka sen får konsekvenser för hur  andra bemöter oss i olika sammanhang.

Det senaste (?) begreppet är i alla fall ekosexuell! Är du miljövänlig och ser detta som en viktig del i din personlighet, så kanske du kan räkna dig till denna skara. Klimathotet tar sig många olika uttryck, och nu ses "miljövänlig " som en viktig del i atraktionskraften  om man exempelvis presenterar sig på nån av internets mötesplatser för singlar. Det finns dessutom speciella sajter för just ekosexuella  ewsingles.com och greensingles.com. Varifrån tror ni dessa kommer? USA, förstås, men det hade väl ni bloggläsare redan listat ut!

Tittar man på studier om ungdomssexualitet kan man som sagt se en reaktion mot de traditionella indelningarna i hetero-, homo- och bisexuell. En del svarar hellre nåt eget såsom Pandasexual i enkätstudier. Läs mer i The New Gay Teenager, som på ett spännande sätt beskriver hur ointressant unga (homosexuella) människor tycker att dessa kategoriseringar är.

I kissed a girl, I liked it….  en trend eller helt enkelt en större öppenhet inför olika riktningar och variationer?

Läs även andra bloggar om metrosexuell, ekosexuell, retrosexuell

Det är en vanlig fråga som jag får. Först och främst är det viktigt att veta att de flesta arbetar med sexologiska frågeställningar i den yrkesroll man redan har som exempelvis familjerådgivare, psykolog, gynekolog, kurator eller barnmorska. Några arbetar privat som sexolog med par och enskilda, eftersom det inte är så vanligt med tjänster inom dessa områden.

Om man vill läsa sexologi på masterprogrammet vid Malmö högskola så måste man först ha gått en akademisk utbildning som omfattar minst 180 hp, inklusive en c-uppsats. Se mer info på högskolans hemsida!

På hemsidan för Svensk Förening för sexologi går det också att få mer info.  Där kan man bland annat läsa om auktorisation för specialister i klinisk sexologi och för sexualrådgivare, eftersom titeln sexolog inte är skyddad och vem som helst annars kan kalla sig för det  utan relevant utbildning. Det här är alltså ett sätt att sätta en kvalitetsstämpel på den utbildning och den yrkeserfarenhet man har.

Men alla arbetar inte klinisk med behandling, rådgivning, prevention eller terapi. Många forskare också, och där är forskningsprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete vid Malmö högskola ett exempel på hur mångfacetterat området är. Gå gärna in och titta på de olika forskningsprojekt som har genomförts och som är på gång!

Vad innebär det att arbeta med sexologi? Ja, för min del handlar det om livet självt – på många olika plan. Om relationer med sig själv, med andra, kulturella och samhälleliga aspekter på sexualitet och kärlek, dess ljusa och dess mörkare sidor som drabbar oss människor.

I min blogg får man förhoppningsvis också en liten inblick….  eller gå in på sexualupplysaren.blogg.se

Nothing compares 2 u (vad nu det har med detta att göra – jo, kanske… )

Läs även andra bloggar om sexolog, master i sexologi

Ännu en av mina vänner, forskaren Ronny TIkkanen, har skrivit rapporter om prevention för män som har sex med män. Ronny och jag gick forskarutbildningen i Göteborg tillsammans, och båda har haft Sven-Axel MÅnsson som handledare. På den tiden låg forskningsprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Numera är Ronny lektor i Göteborg, men gör även uppdrag för socialstyrelsens räkning exempelvis rapporten Kunskapsbaserad hivprevention riktad  till män som har sex med män.  Dessutom är han gästföreläsare på masterprogrammet i sexologi vid Malmö högskola, där han också gett ut rapporten Person, relation och situation.

Så här snitsig ser han ut!

Läs även andra bloggar om hiv, män som har sex med män, internet

Anna Bengtsson skriver levande och varmt om sökande efter en man via Internet. I boken beskriver hon olika sätt att presentera sig själv, i ord och bild. Bokens huvudperson får napp ibland via kommenterar tillbaka och väljer då bland svaren och startar sen en kommunikation via mejlen med några. Nån gång bestämmer hon träff med dem som hon hoppas extra mycket på. Men, ofta blir hon besviken:

"Vi ses en gång till för säkerhets skull. Men den närhet vi upplevt i mejlandet går inte at återkalla, det är rätt dött helt enkelt. Vi lever olika sorters liv och den B jag känner har jag tillverkat själv" (ur Du ska vara spännande och varm").

När vi gjorde vår enkätstudie om kärlek och sex på Internet visade sig att de flesta använde nätet för att flirta först och främst. Vad betyder det egentligen? Kanske att skapa en dröm, en förväntning, som man inte vill ska förverkligas?

Men ungdomarna med intellektuella funktionsnedsättningar som jag intervjuade i boken Kärlek.nu ville däremot absolut hitta en partner på nätet, som man sen blev ihop med IRL (in real life).

Till er som kommenterar min blogg – av nån anledning fungerar inte systemet nu. Jag kan läsa vad ni skriver och har/ska skriva svar, men de publiceras inte. Blogg.se ska kolla upp det….

Läs även andra bloggar om internet, nätdejtling, intellektuella funktionsnedsättningar, kärlek

Vilken är det? frågar bloggen bokhoran ett antal personer. Varför, undrar jag, verkar det anses som  "finare"  litteratur ju svårare böckerna upplevs? Varför inte precis tvärtom – för den bok som får oss att vända blad gång på gång av nyfikenhet, lästlust, spänning, funderingar eller bara en njutning av att läsa klargörande eller tankeväckande formuleringar  upplevs väl sällan som "svår"?

När jag får kommentarer eller mejls från människor som berättar att de faktiskt läst ut sin första bok och att det var en av mina lättlästa romaner, så blir jag överlycklig!

Om nån av mina studenter kommer till mig och säger "äntligen fattade jag teorin om sexuella script, som du beskrev i din avhandling" så blir jag överlycklig!

Om personal eller anhöriga berättar att de läst en av mina forskningsböcker som beskriver ett perspektiv som de antingen inte tänkt på tidigare eller mycket väl känner igen, så blir jag överlycklig!

Om nån hade sagt till mig "vilka svåra böcker du skriver" skulle jag bli ledsen.

Beatiful ones – kul när en yngre generation hittar underbara låtar. MIn syster och jag såg Suede en oförglömlig kväll i Göteborg för många år sen…

Läs även andra bloggar om bokhoran, lättläst, svår litteratur