Vilken är det? frågar bloggen bokhoran ett antal personer. Varför, undrar jag, verkar det anses som "finare" litteratur ju svårare böckerna upplevs? Varför inte precis tvärtom – för den bok som får oss att vända blad gång på gång av nyfikenhet, lästlust, spänning, funderingar eller bara en njutning av att läsa klargörande eller tankeväckande formuleringar upplevs väl sällan som "svår"?
När jag får kommentarer eller mejls från människor som berättar att de faktiskt läst ut sin första bok och att det var en av mina lättlästa romaner, så blir jag överlycklig!
Om nån av mina studenter kommer till mig och säger "äntligen fattade jag teorin om sexuella script, som du beskrev i din avhandling" så blir jag överlycklig!
Om personal eller anhöriga berättar att de läst en av mina forskningsböcker som beskriver ett perspektiv som de antingen inte tänkt på tidigare eller mycket väl känner igen, så blir jag överlycklig!
Om nån hade sagt till mig "vilka svåra böcker du skriver" skulle jag bli ledsen.
Beatiful ones – kul när en yngre generation hittar underbara låtar. MIn syster och jag såg Suede en oförglömlig kväll i Göteborg för många år sen…
Läs även andra bloggar om bokhoran, lättläst, svår litteratur
No comment yet, add your voice below!