Innan jubileumsåret 2008 är slut måste jag hinna med att nämna några ord om Selma Lagerlöf (f 1858-1940), 150 år, värmlänning som jag också är. Men firandet är inte slut, för nästa år är det 100 år sedan Selma som första kvinna fick Nobelpriset!
Det går många historier om Selma i Värmland. En handlar om när hon som kvinna blev bjuden på ett stort kafferep i Sunne och precis skulle ta för sig av det stora kakbordet. Då blev hon avbruten med kommentaren: "Nej, Selma, inte före fruarna!" Då hade Selma redan fått Nobelpriset, men eftersom hon var ogift hade hon en lägre rang än "fruarna."
En annan historia handlar om det som numera är relativt känt, nämligen att Selma överhuvudtaget inte var intresserad av att "bli gift" med en man. I de värmländska bygderna visste alla att: "Selma hade en gås oplockad mellan bena".
Förra året föreläste jag på masterprogrammet om hur Selmas bostad Mårbacka numera även analyserats ur ett queerperspektiv. Det är forskaren Katarina Bonnevier som forskat om bostadsnormen ur ett kritiskt heteronormativt perspektiv. Visst är det intressant att tänka på alla huskataloger med rum för föräldrarna och de två barnen? Hur påverkar det oss att alltid mötas av den heterosexuella familjenormen? Och hur känns det när man inte vill, kan eller har möjlighet att leva upp till idealen?
I juletider är det också viktigt att påminna sig om alla som inte har människor omkring sig att fira med, eller har människor nära sig som man verkligen inte vill ska fira alls, eller som av en massa olika skäl inte tycker att julen är något att fira.
De gånger i livet som vi känner balans och lycka i våra liv är värda att värdesätta, men för den skull ska vi inte bygga en bubbla omkring oss som gör att andra kanske inte vågar dela med sig av sina sorger eller ängslor. För nästa gång är det vår tur att känna oss ensamma eller ledsna, eftersom det är så livet är. Upp och ner.
Lyssna på Selma när hon läser högt ur Julklappsboken!
GOD JUL!
Läs även andra bloggar om Selma Lagerlöf, queer, heteronormativitet, jul
