Författare: Lotta Löfgren

David, cp-skadad sen födseln, och transan Candy funderar i filmen "LIvet är en schlager" på frågan om de skulle vilja vara cp-skadad och transa en gång till om de fick leva om sina liv . Svaret blir ja – för "annars vore jag inte jag."

Det är en stark scen om utanförskap och gemenskap i filmen som Jonas Gardell, numera hedersdoktor i teologi, skrivit manus till. Ikväll visades Jonas dag på Stjärnorna på slottet i Svt och jag var inte ensam om att bli berörd av hans artisteri och den kamp från underläge som han kämpat sig upp ifrån, utan att se sig som ett offer. Hans hemsida har tydligen rasat av överbelastning från människor som ville hälsa till honom efter programmet.

Det är viktigt med mångfald, olika sorters människor, kärlekar och uppfattning om livet. Allt annat blir enfald. Så bör också kunskap utvecklas, med nya och fler nyanser av olika fenomen – sedda ur olika vinklar och perspektiv av människor med olika bakgrund, livsvillkor, läggning, ålder och kön.  Sammantaget växer så en bild, eller ett mönster eller en tanke fram….
Kärlek övervinner allt. 

Alltfler börjar blogga utifrån sin forskning och/eller om ämnen utifrån akademiska perspektiv. Det är kul, tycker jag, och dessutom viktigt att sprida reflektioner och kunskaper via nätet även kring dessa områden. Ett nytt exempel är Mariah Larssons forskningsblogg om pornografistudier. Hon är filmvetare som disputerade på en avhandling om Mai Zetterling och det svenska 1960-talet. Nu har hon fått en postdocanställning vid Malmö högskola och ska dessutom vara ansvarig för kursen Sexualitet i ord och bild på masterprogrammets andra år.

När jag letar efter info om hur många forskare som bloggar hittar jag årsgamla uppgifter om mellan 60-80 bloggar, varav de flesta är män. Sara Kjellberg är en bloggare och forskare som studerar hur forskare använder ny elektronisk kommunikation i sitt arbete och hur detta kan ha betydelse för den vetenskapliga kommunikationspraktiken. Att kommunicera vetenskap via bloggar är troligen på stor frammarsch, vilket känns jättespännande!

Nästa vecka ska jag och Jack Lukkerz, masterstudent tillika bloggare, ha ett möte där vi ska diskutera uppbyggnaden av en ny nätportal i sexologi som ska vara gränsöverskridande både mellan olika universitet och mellan forskare, kliniker och studenter. Återkommer om detta!

Jag tänker också på hur mycket som samhället förändras på relativt kort tid. Om en människa får leva i hundra år har förändringar skett som inte bara gäller teknik,  utan även beteendemönster och handlingsstrategier. Förr emigrerade folk till Amerika för att få det bättre, nu kan vi knyta kontakter över hela världen genom internet.

Lyssna på Jan Johansson, en underbar pianist som gick bort alldeles för tidigt men ändå är odödlig med sin musik

Läs även andra bloggar om forskningsbloggar, nätportaler, tredje uppgiften, Jan Johansson

Innan jag kryper till kojs några ord om Håkan Hellström (ja, jag vet att jag tjatar om honom – säg inget till min man;-), som ikväll välförtjänt blev utsedd till årets manliga artist på Grammisgalan! 

Tänker tillbaka på alla resor under 2008 med Håkans senaste cd i öronen i min mp3-spelare och på hemma-konserten på Liseberg – vilket lyckorus!

Men nu ska jag ramla i sängs efter en intensiv dag; första arbetsdan efter alla helger, yngsta barnet har börjat på fritids igen och ett annat flyttat iväg till folkhögskola…  tur man har ett gäng att ta av!;-) Imorgon nya tag med abstracts till världskonferensen i sexologi i Göteborg – Håkans hemstad, nej nu var jag ju där igen!

Läs även andra bloggar om världskonferensen i sexologi 2009 i Göteborg, Håkan Hellström

Groucho Marx uttalade de bevingade orden för många år sedan och jag brukar citera dem på mina öppna föreläsningar i sexologi, särskilt när det kommit väldigt många åhörare.

Nu börjar en ny termin på masterprogrammet i sexologi vid Malmö högskola. V har nu två parallella kullar studenter, som under våren ska läsa kurser i bland annat Sexualitet i ord och bild, Politik, kultur och sexuallagstiflning, Sexuella livsstilar, riktningar och variationer och Sexualupplysning, prevention och rådgivning. Några ska dessutom skriva sitt examensarbete på 15 hp och antingen välja att ta en magisterexamen i sexologi eller fortsätta och skriva ytterligare ett 15 hp arbete för att det ska bli en masterexamen så småningom.

Det är spännande kurser som rymmer mycket intressant litteratur och relevant kunskap, som ska kunna vara användbara för praktiker och blivande forskare. Alltfler lektorer medverkar på programmet och bidrar med sin kunskap, som undervisare utifrån sin forskning. Likaså finns kliniker som med sin långa erfarenheter som terapeuter bidrar med sitt kunnande.

Låt det nya året bli sexologins år – ett utvecklande av ämnet utifrån ett professionellt perspektiv. Som mor till en  hårdrockare låter jag In Flames ödesmättade Alias pumpa in kraft och känsla i 2009!

Läs även andra bloggar om masterprogrammet i sexologi, Groucho Marx, In Flames

Så uttryckte sig konstnären Ernst Billgren i en intervju i P3 imorse. Jag funderade på det hela dagen och till slut måste jag hålla med – i alla fall om man tolkar det som att träna, träna tills du kan det och tro under tiden på dig själv!

I forskningen handlar mycket om att lära sig olika vetenskapsstilar – en sorts nycklar som du kan öppna dörrar med. I stort handlar det om formen för kvalitativ forskning respektive kvantitativ forskning, sen finns det olika stilar inom varje "genre". Just nu håller jag på och skriver en artikel utifrån APA stilen – The American Psychological Association. Det innebär inte enbart att skriva referenserna på ett särskilt sätt, utan även om en särskild stil i val av uttryck, precision och form.

Ernst Billgren menar att alla konstnärliga och kreativa yrken kräver träning. Enbart en liten del handlar om talang. Det är intressant, tycker jag, utifrån hur vi också formas till forskare utifrån träning. Samtidigt är det en balansgång – hur ska kreativiteteten, nytänkandet och progressionen premieras om det först och främst handlar om form och stil om en artikel ska godkännas för publikation? Var kommer nya rön, nya banbrytande tankar och idéer då in?

Inför det nya året skulle jag vilja önska mig själv och alla andra forskare mod – både att våga tänka nytt, men också att våga lära nytt, även om nån annan har tänkt det förut… Det är nämligen inte lätt att att inte vara originell heller…

Greetings from space handlar om ensamhet, säger Amanda Jensen. Ensamhet är på många sätt forskarens vardag, även om inte heller det är helt sant.

Läs även andra bloggar om kvalitativ forskning, APA, Ernst Billgren, Amanda Jensen

Så här i slutet av ett år brukar de flesta av oss mer eller mindre medvetet summera den gånga tiden och fundera över det som komma skall. Flertalet beskriver 2008 som det år då krisen slog till runtom i världen. De som förlorade sina jobb och såg sina besparingar försvinna håller säkert med.

Men utan att på något sätt förringa materiell trygghet och status kan jag inte låta bli att slå ett slag för kärleken, den rikedom som inte kan mätas i pengar. Inte heller den är alla förunnad, kan då någon högt protestera. Nej, visst inte. Men om man, som professor Robert C. Solomon, ser kärleken mer som en kunskapsprocess, en förvisso komplicerad sådan, som sker i social interaktion med andra, så kan man faktiskt bestämma sig för att välja kärlek.

I boken "Kärlek i vår tid" skriver Solomon att det tagit honom otroligt många erfarenheter och en hel del dåligt omdöme för att komma fram till detta. Det finns ingen annan som är "rätt" eller fel" partner, eftersom vi felaktigt lärt oss att kärlek enbart är en känsla och därmed siktar på det omöjliga:

"Viktigast är istället att vi förstår att kärleken är en mycket ny och ofärdig uppfinning och att vi själva i varje relation återuppfinner kärleken på nytt"

Låt oss därför bestämma oss för att möta 2009 med kärlek och en önskan om att lära mer, veta mer och leva mer!

Fast självklart är inte detta enkelt för oss dödliga – man vill ha sin bit av kakan och äta den med, sjunger Timbuktu om ambivalensen med att vara människa i "Alla vill till himmelen, men ingen vill dö"

Gott nytt år!

Läs även andra bloggar om kris, kärlek, Robert C Solomon, Timbuktu

Som uppmärksamma läsare kanske kommer ihåg så var jag moderator i våras på särskolans rikskonferens i Varberg. Där träffade jag bland annat Sophie Dow, mamma till Annie som föddes med en mycket ovanlig diagnos. Sophie berättade på särskolekonferensen om sitt engagemang och uppbyggnad av organisationen Mindroom som sprider information och skapar nätverk. Genom åren har Sophie även arrangerat stora konferenser i Skottland där både forskare och kliniker medverkar. 

Förutom att imponeras av Sophies styrka och otroliga envishet, blev jag god vän med henne. Vi hann med många skratt och nära samtal under konferensens dagar, framförallt den första kvällen då vi möttes.

Nu skickade Sophie mig några aktuella artiklar från Sunday Times och The Herald, där hon berättar om sin kampang som enligt hennes egen utsago fått det "skotska parlamentet på fall och att två ministrar dängde sina metaforiska handväskor i huvudet på henne". Det låter typiskt Sophie!:-)

Vi pratade även om musik och goda viner, som är ännu ett av hennes intressen. I vilken ordning vet jag inte… Nyligen läste jag att skotsk forskning visat att smaken påverkas om man lyssnar på musik samtidigt som man dricker vin. Ett fylligt vin upplevs som 60% mer smakrikt om det accompanjeras av ett kraftigt muskstycke. Det här har både jag och Sophies man egna kliniska erfarenhet av, och om makens berättade Sophie när hon var sommarpratare hemma i Sverige förra året.

Jag känner mig ofta priviligierad som får träffa så många intressanta och trevliga människor i mitt jobb, från olika hörn i världen. Ibland är de födda i Sverige och bosatta utomlands sen länge, som Sophie.

Snurra min värld….

Läs även andra bloggar om Sophie Dow, MIndroom, musik, vin, Ted Gärdestad, rikssärskolekonferensen i Varberg

De ord som på engelska ofta kallas "four-letter-words" kallas på svenska  "fula" eller "runda". Men hur kommer det sig att fula ord blivit fula? undrar folklivsforskaren Bengt af Klintberg i sin folkloristiska och kulturhistoriska essä "Kuttrasju". 

Ett svar är att ursprungsbetydelsen har glömts bort.  Från början härstämmar flertalet av de svenska runda orden till helt andra betydelser och de sexuella innebörderna är något som tillkommit efterhand och så småningom använts så flitigt att de blivit identiska med dessa.

Under 1600- och 1700-talet kunde många svenskar ta de folkliga könsorden i sin mun utan att äventyra sin sociala ställning. Men tabubeläggningen kom med den borgerliga kulturens framväxt under 1800-talet. Jonas Frykman och Orvar Löfgren, etnologer som jag nämnt flera gånger tidigare i denna blogg, förklarar i boken "Den kultiverade människan" att det var då som borgarklassen var tvungen att uppträda på ett sätt som kunde legitimera sin sociala ställning, och därmed skilja som från arbetarklassen.

De runda orden förvisades till drängstugor och soldatkaserner och släpptes fram under alkoholens rus. Orden skrevs på väggar i dass och pissoarer och blev därmed impregnerade med urin och förvandlades till "fula". Och därmed tillkom även den sexuella laddningen….

Så här i juletider vill jag istället påminna om alla andra ord som också innehåller fyra bokstäver – GOTT NYTT till exempel! Men först Kim WIlde för tjugo år sedan….

Läs även andra bloggar om runda ord, folklivsforskning, etnologi, kuttrasju

I kväll sändes en minnesfilm om Ernst-Hugo Järegård, som dog för tio år sedan. Det påminde mig om när  jag som kassör i Svensk förening för sexologi satt i styrelsen som arrangerade årets nordiska möte i sexologi (NACS) i Satsjöbaden 1997. Förutom att planera för ett vetenskapligt intressant program var vår uppgift att ordna underhållning på banketten för cirka 120 klniker och forskare i sexologi från de olika nordiska länderna.

Maj-Briht Bergström-Walan hade i god tid frågat Ernst-Hugo Järegård om han ville framföra en monolog om kärlek, vilket han omedelbart tackade ja till, skrev manus och låste in det i ett kassaskåp. På dagen D, som i konferensens bankettlördag, satt vi förväntansfulla i den tjusiga matsalen på Grand Hotell och väntade på Ernst-Hugo, som dock inte kom. Oroliga ringde vi hem till hans hustru Karin. Hon berättade att han hade sån fruktansvärd scenskräck att han absolut inte kunde komma. Vi försökte på alla vis få henne att övertala honom, det räcker om han bara kommer och visar sig, sa vi, han behöver inte framföra något på scenen. Eter många om och men sa hustrun att sonen skulle försöka köra honom till banketten.

Så småningom kommer Ernst-Hugo, i tjusig överrock, men ser blek och gammal ut. Vi tar honom under armen och leder honom till matsalen. När han möts av gruppens jubel vid ankomsten är det som en lampa inom honom som tänds. Ryggen raknar, ansiktets stramhet löses upp av ett stort leende och självsäkert går han upp på scenen, framför en monolog, ömsom spottande, ömsom smekandes med orden. Efteråt publikens jubel. Han lämnar banketten som en champion, tar alla i hand som vill tacka honom. Överlycklig. Lättad. Påfylld. För en stund.

Då hade han ganska precis ett år kvar att leva.

Även om jag tidigare spelat Bo Kaspers "Vi kommer aldrig att dö" med Ernst-Hugo är den väl värd att se och lyssna på igen. För Ernst-Hugo kommer vi aldrig att glömma.

Läs även andra bloggar om Svensk Förening för sexologi, NACS-konferens, Ernst-Hugo Järegård

Häromdan blev jag uppringd av en kvinna från New York, som entusiastiskt berättade att jag var nominerad till Who’s Who och att det nu bara krävdes några additonal questions, för att denna hedrande plats skulle vara min. Hon visade sig ha kännedom om mina internationella publikationer, utmärkelser coh medlemskap i andra akademiska organisationer, till och med att jag hade fyra barn! Detta ansåg hon vara särskilt utmärkande för den enastående prestation som jag gjort.

Saken var snart avgjord och jag skulle således få bli medlem i denna klubb av särskilt utvalda världen över. Detaljen var  bara kostnaden, som plötsligt visade sig vara närmare 900 US dollar för ett livstidsmedlemskap. Jag drog öronen åt mig och undrade över detta och sa att jag ville tänka på saken. Kvinnan drog efter andan och sa att hon NEVER hört talas om någon som tvekade inför detta medlemskap. Är detta ett financial problem for you, frågade hon då, och erbjöd i nästa stund femårsmedlemskap för 700 US dollar och efter fortsatt tvekan från min sida tvåårsmedlemsskap för 500 US dollar.

Jag frågade henne om hon kunde skicka skriftig info eller om jag kunde mejla henne åter. Hon bad mig gå in på deras hemsida för mer info ( http://www.madisonwhoswho.com/) men sa att den här sortens medlemsskap kräver personlig kontakt, NEVER by e-mail!

När jag utmattad lagt på luren – observera utan att förbundit mig till något – gick jag in på konsumentverkets hemsida, där följande stod att läsa under aktualiteter:

"En bedrägerivariant som kanske inte drabbar så många svenskar är "Who’s Who"-bluffar. En Cintmedlem mejlade och berättade att han blivit kontaktad – först via epost och sedan via telefon – av en webbaserad "nätverksorganisation" för "professionals" som heter "Madison Who’s Who". De påstod att han blivit särskilt utvald att vara med och att det skulle ge en massa fördelar. Medlemmen fattade misstanke när säljaren inte kunde skicka en faktura på de 518 dollar medlemskapet skulle kosta, utan ville ha kortnumret över telefonen. En sökning på nätet visar att det är en klassisk bedrägerivariant, och det man får inte är värt ett vitten. "

Yipii, att bli nästan lurad på detta sättet är alltså exklusivt och nästan något att vara stolt över!;-)

 

Läs även andra bloggares åsikter om who’s who, bedrägerier, konsumentverket