Kategori: Allmänt

Läste i Elza Dunkels blogg om Görans Häggs bok Praktisk retorik och påmindes om mina läsandeupplevelser; retorik liknar i allt väsentligt vardagslivet och vanligt mänskligt umgänge.

Vi gillar folk som står för vad de har gjort.
Vi gillar dem som tror på det de gör.
Vi gillar dem som vet vad de håller på med.

Så skriver Göran H och det tror jag också de flesta håller med om! Han beskriver politiker och andra kända människor som av olika skäl befinner sig i situationer som de måste förklara, försvara eller stå upp för. Gudrun Schyman, exempelvis, som inte hycklar om sina alkoholproblem, inte skyller på sin barndom eller på pressen på kvinnliga pariledare. Den kvinnan är enligt Göran Hägg ett retoriskt fenomen!

Hur kan då vi akademiker bli det? Vad krävs? Och hur gör man? Då retorik är läran om talandekonsten, så borde det ju vara ett ämne som intresserar många inom universitetsvärlden.

Det är hycklare vi har svårast för, skriver Göran Hägg. I alla andra sammanhang utom de juridiska, är det bäst att stå för det man gjort, utan omsvep.

So – vad har då detta med sexologin att göra? Eller med kärleken? Ja, kära läsare, its up to you to answer!

Jag vet inte varför jag åter kommer att tänka på Alla Pugacheva… (och Jacob Dahlin, fast han inte syns i bild)

Läs även andra bloggar om retorik, universitet, sexologi

Det frågar jag i min senaste artikel i ett kommande nummer av tidskriften Intra – Om flerhandikapp och inlärningssvårigheter i kultur och samhälle. I min avhandling Får jag lov? visade det sig att de flesta ungdomar och unga vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar lever i en heteronormativ värld, där det verkar vara särskilt svårt att finna andra sätt än de gängse att leva sitt liv. En förklaring är den sexuella socialisationsprocess, som vi alla går igenom, men som blir särskild tydlig när man befinner sig i en beroendesituation till andra på grund av sin funktionsnedsättning. Då blir andras värderingar och uppfattningar mer avgörande.

Som en personal sa som jag intervjuade:

"Ok, att människor med intellektuella funktionsnedsättningar också är sexuella, men måste dom verkligen vara HOMOsexuella? "

Även om det inte är min åsikt som forskare som ska vara gällande, så kan jag inte låta bli att önska mångfald istället för enfald. Och heta känslor har en tendens att bubbla upp till ytan ändå, precis som källorna på Island….

Läs även andra bloggar om homosexualitet, funktionsnedsättningar

Snart är det dags för årets Intra-dagar i Stockholm! De är ett samarbete mellan Intra, FUB och stiftelsen ala och vänder sig till alla som är engagerade i stödet till personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Eftersom jag även är medarbetare i tidskriften Intra, så känns det extra roligt att kunna prata om min forskning på konferensen. "Kärlek, sexualitet och samliv" är (förstås) mitt tema. Det är många spännande föreläsare på konferensen; bland annat fd medicinalrådet Karl Grunewald och forskaren Karin Barron.

Ofta har Intra-dagarna krockat helt med Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, där jag har medverkat flera år i rad, men i år åker jag till Stockholm i början av veckan och kan ändå vara med på bokmässan på fredagen. På fredagen är det RFSU som är arrangör och jag ska utifrån min och Sven-Axel Månssons forskning om unga och porngrafi diskutera med Hans Olsson om/hur man ska ta upp ämnet i dagens skola.

Och förhoppningsvis hinner jag höra Håkan Hellström på Liseberg på fredagskvällen. Men innan dess åker jag till Malmö  högskola på onsdag igen….

Ja, ibland kan man nästan bli lite snurrig av alla resor – lite av ett zigenarliv kanske, som Håkan sjunger:

Nyligen.se

Så var det fredagskväll efter två intensiva veckor i sexologins tecken. Internationella konferenser, brain-storming på forskarmöten och möte med en ny kull masterstudenter har avlöst varandra utan avbrott i ett otroligt tempo.

Man skulle kanske önska och tro att pulsen går ner när man närmar sig hemmet, men allt som oftast är det precis tvärtom som fyrbarnsmor…. Det är andra slags arbetsuppgifter som tar vid istället. Som tur var har vi stora barn som hjälper till med den yngsta och därför klarar vi vardagslivet!

När man springer på ICA och storhandlar får jag ibland en lust att precis som Marit Bergman börja dansa runt i grönsaksdisken – för tänk vilket priviligierat liv jag lever! Och vilka spännande möten och platser man får var med om och besöka! Tyvärr går den videon inte att ladda ner, men gå in på You Tube och titta på glädjespriderskan i låten "Adios Amigos"!

Istället blir det Duffy som jag lyssnar till nu när det är dags för att koppla av en stund…..

Ett litet smolk i bägaren är dock könsfördelningen i våra masterklasser i sexologi. Endast en minoritet är män, vilket kan tyda på att sexologin utvecklas till en kvinnodominerad profession. En förklaring är att rekryteringen är från yrkesområden och utbildningar där majoriteten också är kvinnor; sjuksköterskor, kurator och familjerådgivare.

Önskvärt vore förstås att masterstudenter i sexologi består av män och kvinnor med varierande yrkesbakgrund, skilda åldrar och olika sexuell läggning i syfte att på ett respektfullt och kompetent sätt möta människor i olika situationer och livsvillkor. Vår utbildning strävar därför efter att bredda referensramarna hos studenterna, oavsett egen unik bakgrund och situation.

Jag kommer återigen att tänka på Mozart, underbarnet, men också på de pojkkörer som rekryterade unga röster till musiken. Min pappa var en av dem som, en gång för länge sen, sjöng Ave Verum Corpus i Karlstad Domkyrkogosskör.

Idag mötte vi (professor Sven-Axel Månsson, adjunkt Gunnel Brander och jag) ännu en ny kull masterstudenter i sexologi. Det är ett stort ögonblick när det höga sökandeantalet blir personifierat i ett antal ansikten, med ett nyfiket och entusiastiskt uttryck! De har framför sig tre år av studier på avancerad nivå enligt Bolognaprocessen, vilket får anses vara en ambitiös satsning inte bara från studenternas sida utan även från arbetsgivarnas sida. Enligt den pilotstudie som jag genomförde förra terminen i Kull 1, så erbjuder många arbetsgivarare studenterna tjänstledigt för studier, ibland med lön, uppmuntran och även andra förmåner (här har dock inte informanterna i studien specificerat vad).

Sammanfattningsvis visar detta att både arbetstagare och arbetsgivare anser att en akademisk utbildning i sexologi är värdefull och ska premieras på olika sätt. Vi är också måna om att följa studenternas förväntningar och erfarenheter av utbildningen, för att på det sättet hela tiden säkra kvalitén och hålla den på en nivå som motsvarar intentionerna

Man kan faktiskt säga att det är ett magiskt ögonblick när visionerna i uppbyggnaden av sexologi som akademiskt ämne och profession förmänskligas i form av studenternas uppenbarelse! Precis som när man sjunger Mozarts Lacrimosa – finns det nåt vackare?

Varför sysslar jag med forskning? Varför utbildade jag mig inom akademin? Vad ska forskningen vara till för? Dessa frågor får jag ofta när jag är ute och föreläser utifrån högskolans s.k. "tredje uppgiften", dvs förmedlingen av kunskap till "omvärlden".

För mig hör allt ihop. Jag är intresserad av att producera kunskap som förmedlas till dem det gäller. Om man som jag forskar om områden som rör männskors innersta, i det här fallet sexualtieten, så är det viktigt att resultaten når dem det gäller och deras närstående. Det kan handla om personal och anhöriga som arbetar med ungdomar med intellektuella funktionshinder, i de fall då resultaten pekar på hur viktigt samspelet är mellan dessa ungdomar och omgivningen i utvecklingen av sexuell integritet och självkänsla.

Professor Björn Larsson, Lunds universitet, säger i senaste numret av Universitetsläraren (13/08) att han saknar diskussioner kring vad forskningen är till för. Han menar också att forskarvärlden måste bli mänsligare, hederligare, mer lyhörd för kritik. Karriär och prestige tar över vårt egentliga uppdrag, dvs att producera och förmedla kunskap, att beskriva verkligheten. Björn Larsson poängterar att det är studenterna som är det viktigaste föremålet för kunskapsförmedlinge. Det är dom som ska föra kunskapen vidare ut i samhället, och därför måste kunskapen vara just användbar.

Jag skyndar mig att beställa hans senaste bok – Filologens dröm – en samling noveller med inspiration från akademin, som beskriver olika forskargestalter, deras vedermödor, prestige, tvivel och besatthet.

Och tänker sedan tillbaka på Island; naturen, människorna på konferensen  – många vars livsgärning tillhör sexologin.

Läs även andra bloggar om Akademi, tredje uppgift, litteratur

På årets nordiska konferens i sexologi på Island presenterades även arbetet med en ny upplaga av Libers numera klassiska lärobok Sexologi. Hittills har professor Per Olov Lundberg, Uppsala universitet, varit ensam redaktör, men nu ska jag bli ny medredaktör för att på så sätt komplettera antologin ytterligare med sociala och samhälleliga perspektiv på sexualiteten.

Här är PO och jag i Leuven, Belgien, på 2008 års International Academy of Sex Research.

På världskonferensen i sexologi i Göteborg 2009 kommer även fem guldmedaljörer att presenteras och hyllas för sina insatser inom sexologin. Dessa personer är hemliga fram till dess. Den som arbetat med att hålla i nomineringarna och röstningen är svenska LIllemor Rosenqvist, socionom och sexolog och sedan många år en ledande person inom både Svensk förening för Sexologi och dessutom Sveriges WAS-representant.

Så här trevligt hade hon på banketten i Reykjavik i år!

Närmare 100 personer från Danmark, Finland, Estland, Norge, Sverige och Island samlades äntligen på den årliga nordiska konferensen i sexologi som denna gång var i Reykjavik – världens nordligaste huvudstad- alltifrån praktiker till masterstudenter och professorer! Det blir nästan som lite av en familjefest, då många har känt varandra länge men ändå ses sällan.

Här Sven-Axel Månsson, professor vid Malmö högskola, Jack Lukkerz, masterstudent och styrelseledamot Svensk förening för sexologi (SFS), Kattis Öberg, psykolog/fil.dr. och sekreterare i SFS och jag.

Gert-Inge Brander, fd ordf RFSU och jag. Det var extra roligt att ses igen, eftersom senaste tillfället var vid förbundets rikskonferens 2003 då jag hade äran att få årets pris.

Vilken spännande sago-ö, med ändlösa mörka lavafält, bergtoppar dolda i moln, ömsom regn, ömsom sol och rykande varma källor som plötsligt springer upp ur den svarta marken! Men Reykjavik har också en alldeles egen sky-line vid vattnet, och överallt verkar det byggas nytt.

Den enda utflykten som jag hann att åka på var till Blue Lagoon  – ett magiskt, bad i heta källor i solnedgången! Här plaskade alla sexologerna omkring, andlösa av den märkliga och fantasiska upplevelsen!

Men trots allt var det inte för den spännande naturens skull som vi rest till Island, utan för att utbyta de senaste erfarenheterna kring forskning, utbildning och klinisk verksamhet. Programmet var späckat både med stora föreläsningssessioner och parallella föreläsningar, för att så mycket som möjligt skulle hinnas med på dessa dagar.

För oss vid Malmö högskola kändes det extra roligt att kunna presentera både vårt forskningsprogram Sexualitet, kön och socialt arbete, samt vårt nya masterprogram i sexologi. Hittills är vi det enda landet i norden som har ett masterprogram, och som dessutom tydligt knyter an det till forskningen som bedrivs vid vår fakultet.

 

Sven-Axel föreläser om "Sexuality on the move" – en exposé över utvecklingen av forskning och utbildning vid Malmö högskola. Han presenterade olika teman och projekt inom forskningsprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete, vars bredd och djup imponerade på många.

Själv föreläste jag om en pilotstudie om studenterna på  vårt masterprogram i sexologi och kopplade resultaten till organisation av utbildning på olika nivåer, breddad rekrytering vad gäller fler män och fler professioner samt till en diskussion kring spänningen mellan fältet och akademin. Jag återkommer till detta i ett annat blogginlägg!

Givetvis kretsade även mycket kring den kommande världskonferensen i sexologi, WAS,  i Göteborg 2009. Det är mycket som ska planeras och det är många viljor som ska tillgodoses. Förhoppningen är att locka deltagare även från länder som annars inte har möjlighet att göra långväga resor, genom stipendier. Docent Lars-Gösta Dahlöf är president för världskonferensen och föreläste även om den utbildningsverksamhet i sexologi som bedrivits vid Göteborgs universitet under trettio år.

Till sist lite glamour vid den avslutande banketten – alla är nöjda och trötta och tacksamma mot Islands styrelse som anordnat en så välarrangerad konferens!

Esben Esther och jag

Läs även andra bloggar om sexologi, utbildning, Island