Kinsey institutet

Om allt går vägen kommer jag att besöka det berömda Kinseyinstitutet i USA i slutet av april och början av maj. Här sker tvärvetenskaplig forskning och utbildning i sexologi sedan starten 1947 av Dr. Alfred Kinsey. Hans banbrytande arbete började 1938 och resulterade i de kända rapporterna Sexual Behavior in the Human Male (1948) och Sexual Behavior in the Human Female (1953). Idag är  Dr Julia Heiman föreståndare för institutet och dess värlsberömda bibliotek och historiska samlingar. 

På masterprogrammet i sexologi vid Malmö högskola har vi redan etablerat ett samarbete med Dr. Erick Janssen, som har varit gästföreläsare via en videokonferens direkt från USA. Till hösten hoppas vi att han ska komma till oss personligen. Professor Sven-Axel Månsson var redan förra våren vid Kinseyinstitutet och initierade vårt samarbete. Nu strävar vi efter att Kinseyinstitutet och Malmö högskola även fortsättningsvis ska fördjupa kontakterna och det ömsesidiga utbytet kring forskning och utbildning i sexologi ytterligare.

Här en bild på institutet, som Erick skickade häromveckan.

 
,

Nederlands Vlaamse Federatie Seksuologie

Nästa vecka åker jag till Antwerpen för att föreläsa på en stor sexologikonferens om pornofieringen i samhället som arrangeras av Nederlands Vlaamse Federatie Seksuogie. Min utgångspunkt kommer att vara den kvalitativa studie som Sven-Axel Månsson och jag genomförde i Sverige och som bland annat resulterade i boken Sex överallt, typ?! . Det är fortfarande en av de få internationella studier där ungdomarnas egna röster får komma till tals, dels genom individuella intervjuer, dels i fokusgrupper.

Tyvärr pratar de flesta övriga föredragshållare framländska och holländska, så det kommer inte vara helt lätt att förstå debatten som följer efteråt och där pressen är inbjuden….

Andra tycker dalmål är svårt att förstå, men grabbarna i Mando Diao sjunger ju på engelska vilket de flesta idag behärskar. Men det är ändå en utmaning att föreläsa på engelska, tycker jag.

 , ,

Forskarmödrar och musikersöner

Märkligt nog tycks det finnas ett visst samband mellan föräldrar som forskar och barn som musicerar. Statistiskt säkerställt vet jag dock inte, men kvalitativt upplever jag en kontextuell diskurs där föräldrarnas intresse för analys tycks förvaltas i form av musikutövande i den yngre generationen. Internetforskaren Elza Dunkelzs följer sin sons turnerande i Europa via en söktjänst som jag direkt prövar. Ja, min sons band Marissa Burns Trey ska tydligen spela på Kungsbackafestivalen härnäst!  Så fick jag veta det i alla fall.

Allvarligare är det ämne Dunkelz bloggar  om idag, nämligen mobbningsdomen mot de tonårstjejer som ofredat en tjej i Skåne via Internet. Fyra av fem tjejer dömdes till samhällstjänst, medan en gick fri då hon går på en annan skola som den utsatta tjejen. När man tar del av innehållet i de inlägg som skrivits på lunarstorm om/till den mobbade tjejen går det inte att låta bli att fundera på den tidsanda i lever i: ""Hoppas du tar självmord nån dag för skulle fan inte vilja va som du fy fan jag ska spotta och pissa på din grav din lilla hora". 

Det är omöjligt att säga att det är värre att bli mobbad idag än för tjugo eller femtio eller hundra år sedan. För den enskilde är det en utsatthet som kan sätta spår för livet. Men Internet möjliggör en spridning av rykten, uttalanden och hot som tidigare inte var möjligt. I cyberspace är också spåren kvar  – kanske för alltid.

Jag tillhör dem som ofta för fram de positiva aspekterna av internet; ökade sociala möjligheter, överbryggande av fysiska och geografiska hinder etc. Men, ett enda övergrepp som sker på Internet är givetvis ett för mycket!

Finns det nån tröst, nån förhoppning, nån önskan om försoning och läkning… ja, det måste vi tro.

Ny bok om ungdomssexualitet

I dessa ansökningstider blir det inte så mycket bloggande. Och däremellan har jag åkt skidor i Värmland.

Nu har i alla fall "Ungdom, sexualitet och relationer" utkommit på Studentlitteratur med Chris Magnusson och Elisabeth Häggström-Nordin som redaktörer. Själv medverkar jag med ett kapitel om unga med funktionsnedsättningar och sexualitet.

I boken ges en bred bild av ungdomar och sexualitet och författarna tillhör olika discipliner för att ge ett helhetsperspektiv på ämnet. Förhoppningen är att boken ska vara användbar både i utbildning i sexologi och på fältet som grund för ett preventivt arbete.

När tillvaron känns stressig är det underbart med musik som lugnar… lyssna på Keith Jarrett!

 

Share Music

När jag var i Skövde för några år sedan och föreläste träffade jag överläkare Tomas Börsbo, som berättade om Share Music. Det är en ideel och nationell förening där musik, dans, teater och konst skapas av människor både med och utan funktionsnedsättningar. Tomas är själv engagerad musiker i föreningen och skickade nu info till mig om en föreställning på Stockholms Centralstation den 15 augusti 2009:

Gryning i Galamanta. En föreställning om het kärlek, djävulsk förförelse  och humor i det allra mörkaste!

Missa inte detta unika tillfälle, om du bor eller är i närheten av Stockholm. Andra medverkande är den kände trombonisten Christian Lindberg, dansaren Helene Karabuda och Stockholms Läns Blåsarsymfoniker.

Lyssna och se på häftiga Silence!

 , ,

Män och kvinnor tillsammans – hur svårt kan det vara egentligen vara?

Ett spännande musikprogram som jag av en slump råkade fastna i när jag kom hem från Malmö ikväll var Musikmixen med Duncan Bridgeman och Jamie Catto, engelska musiker och filmmakare, som reser runt jorden för att skapa tidernas största globala jamsession. Det var en resa genom kulturer med samma musik framförd av olika människor i skilda samhällen. Grundtonen handlade om kärlek, sexualitet och om män och kvinnors (olika) sätt att vara – eller?.

Se Musikmixen i Svt 2 igen, om du missade!

En annan mix är den mellan Bono och Mary J Blige…

Sätta på sig queera glasögon

Det har varit en intensiv vecka med föreläsningar, deadlines för artiklar och ansökningar. Och ännu är det inte riktigt över…

Men idag var det roligt att återigen träffa masterstudenter i sexologi och föreläsa om queer . Ofta talas om queerteori, även om det egentligen handlar om en samling perspektiv. Dessutom förknippas det många gånger med homosexualitet, när det instället är heterosexualiteten som är forskningsobjektet. Kategoriseringar som begränsar, avgränsar och exkluderar är problem att brottas med. Men hur hanterar vi verkligheten om vi inte förenklar den genom schabloner och generaliseringar? Det är sant att det är svårt, men lika sant är att det är svårt för den enskilde att hamna utanför, att stämplas som avvikande eller onormal.

Som professionella, både kliniker och forskare, är det nödvändigt att reflektera över egna för givet tagna utgångspunkter och vilka konsekvenser dessa kan få för dem som söker vår hjälp eller som används som informanter i intervjustudier eller kvantitativa studier.

Vad tänker vi på när vi hör ordet "gay"? Är det schlager, inredningsprogram och paljetter? Eller är det som i den här Ikeareklamen?

, ,

”Tid är allt du har….

… och en dag kanske du upptäcker att du har mindre tid än du tror." Så skriver professor Randy Pausch i boken "Den sista föreläsningen".  Internationellt är det vanligt att professorer håller sin sista föreläsning innan de går i pension och summerar sina gärningar och gärna även nämner de kontakter/personer som betytt mycket för dem under karriären 

En del av er kanske kommer ihåg den videofilm som jag la ut under augusti månad.  Det var  sista föreläsningen med professor Randy Paush (f 1960) vid Carnie Mellon University, som visste att han då bara hade en kort tid kvar att leva. Han dog i juli 2008.  Den filmen har enligt uppgift mer än åtta miljoner människor laddat ner från YouTube.

Den är värd att visas igen.

 , ,

Sex är naturligt!

Det är vanligt att se på sexualiteten som något naturligt, som man inte ska prata om eller analysera sönder. Nåt som ska skötas sig själv, eftersom det alltid funnits.

Enligt ett socialkonstruktivistiskt sätt är dock sexualiteten istället bara en av flera former av sociala relationer. För mer än tjugo år sedan skrev Jeffrey Weeks boken Sexuality, och vände då upp och ner på det gängse synsättet i den västerländska kulturen. Kontexten är avgörande för förståelsen av sexuella uttryck, variationer och former, menade han. Det är förenklat att se sexualiteten som en biologisk eller psykologis drift, utan att även ta med historiska och sociologiska aspekter.

Professor PO Lundberg och jag hade på förmiddagen telefonmöte utifrån vår uppgift att som redaktörer uppdatera och till viss del förnya läroboken Sexologi, som består av olika perspektiv och vetenskapsparadigm som rör detta komplexa och omfattande ämne. En svår och rolig uppgift, eftersom boken inte får bli hur tjock som helst…

Eller, är det kanske bara vi forskare och sexologer som krånglar till det – varför inte  göra som de gör på Discovery Channel!?;-)

, , , ,

Genom att ställa de svåra frågorna blir man mänskligare

Så tror jag det var han sa – fransmannen som vid första ögonblicket kunde tyckas fjättrad i sin kropp på grund av sin funktionsnedsättning – och sedan leende berättade att hans mor undrade hur han så snabbt lyckats finna en ny kvinna efter skilsmässan, när hans (icke-funktionshindrade) bror ännu inte hade hittat någon.

Igår såg jag reprisen på Sex, love and rullstol, eftersom jag missade den första timmen häromdan. Det var trevligt att återse Gisela Helmius, som var opponent på min avhandling, när hon engagerat berätta de om forskning om sexualitet, kön och funktionsnedsättningar. Hennes egen avhandling "Mogen för sex?!" är fortfarande användbar i analyser om unga och sex, även om den är svår att få tag i numera.

Åter till de svåra frågorna – i det här fallet uppfattar jag som att de handlar om de existensiella frågor som vi alla mer eller mindre brottas med; vad vill jag med mitt liv? hur vill jag bli bemött och möta andra? respekterar jag mitt innersta, så att jag i min tur kan vara generös och se andras mest privata sfärer med respekt och ömsinthet? vad är lycka?

Inga problem – är ett vanligt svar på frågan: Hur har du det?  Istället för att kanske säga: Det beror på hur lång tid du har för att lyssna…

,