Författare: Lotta Löfgren

Häromkvällen sändes programmet Sex, love och rullstol i Kunskapskanalen (sänds i repris imorgon torsdag kl 22). Utgångspunkten var en fransk dokumentär som handlade om rätten till sexualitet oavsett om man har en funktionsnedsättning och även om rätten till sexassistenter. Det här debatterades med hetta efteråt i den svenska tv-studion, som bland annat bestod av Sosso Heitanen och Johan Nordansjö under diskussionsledning av Özz Nujen.

Har man som funktionshindrad verkligen rätt att nyttja andra människor som säljer sina kroppar, undrade Sosso? Nej, svarade hon sig själv, självklart inte och dessutom är det olagligt i Sverige att köpa sex.

Herman Grafström tyckte inte om "Florence Nightangale-blicken" hos den holländska sexassistenten som hjälper de "stackars funktionshindrade" som ingen annan vill ha…  De flesta vill väl ändå ha sex med en person som man är tillsammans med och där båda åtrår varandra. Vem har bestämt att personer med funktionshinder anses så oattraktiva?

Men både Johan Nordansjö och Sahar Mosleh tyckte det var självklart att man som funktionshindrad ska ha hjälp även med sexualiteten, om man inte klarar det på egen hand. Det är inte alla förunnat att få både kärlek och sex.

Ingrid Sjöstrand från Frösunda assistans tyckte det var svårt att svara på frågan vad svenska personliga assistenter får/ska göra eller inte. Det finns inga tydliga regler, sa hon, och ingen ska behöva känna sig tvingad. Men om man gör det ska man heller inte behöva bli baktalad. Det "enklaste" dilemmat handlar om när ett par behöver hjälp att få komma till sängen och till svåraste om när en enskild person behöver hjälp med sexuell tillfredsställelse.

Det är bra att locket lyfts på en känslig och svår fråga, men jag anser att det är viktigt att inte enskilda personliga assistenter hanterar den på egen hand. Ofta är det unga, outbildade personer  utan handledning, som jobbar allra närmast en annan människas privata sfär. Självklart är detta en ledningsfråga, som bör hanteras av så kunniga personer som möjligt. Kanske ett etiskt råd skulle tillsättas till och med?

Leave the body, leave the mind….

Läs även andra bloggar om sexassistenter, sex, love och rullstol, Anna Ternheim

Så var det klart – nu är vår ansökan till FAS inlämnad! Det är ett gediget jobb att få alla delar med på ett korrekt sätt i en ansökan; förutom själva projektbeskrivningen som ska innehålla problemområde och teorianknytning, övergripande syfte och frågeställningar, anknytning till annan forskning, material/empiriskt underlag och metodövervägande, relevans m.m så ska den även innehålla kalkyler och cv-sammanställningar.

Med tanke på allt jobb forskare lägger ner på olika ansökningar så kan det kännas misströstande när man tänker på att det enbart är en minoritet som får dem beviljade. Men nån ska ju tillhöra denna priviligierade grupp!;-)

Nu vila och fira lite…eller sova åtminstone!;-) Och sen dags för nya utmaningar, nya ansökningar, nya förhoppningar…

Apropå nya utmaningar – i vår blir det Förklädd Gud med Varbergs kammarkör under ledning av Gunno Palmqvist och Johannes Landgren på Varbergs Fästning. Kunde inte låta bli att gå med i kören igen… livet blir alltför tomt utan musik! Nåja, tomt är kanske att ta i med tanke på alla andra åtaganden och utmaningar både professionellt och framförallt familjemässigt, men ändå…. Musiken fattades mig!

Läs även andra bloggares åsikter om forskningsskisser, FAS, Förklädd Gud, Lars-Erik Larsson

Häromdagen var det en artikel i FoxNews.com utifrån vår bok Generation P? om unga och pornografi. Det är dr. Yvonne K Fulbright , sexualrådgivare , författare och kolumnist and grundare av Sexuality Source Inc.. som tydligen hittat vår antologi. Den innehåller främst nordisk forskning men även andra internationella bidrag. Kontentan av forskningsresultaten är enligt Dr Fulbright: 

• Take the time to learn about their (the young people’s) thoughts on porn. Use this article as an opportunity to have a discussion.
• Let your thoughts and values be known without preaching. Sit down and figure out together how you can control exposure to sexually explicit imagery in your home.
• Talk about the appropriateness of such materials on a personal, relational, social and societal level.
• And remember: Give your children credit for their perspectives. It appears they are doing as good a job processing a pornified culture as the rest of us.

Ja, det var faktiskt det vi också hoppades på att vår forskning skulle leda till. Unga människor vill tala med vuxna om sina tankar, funderingar, drömmar, förväntningar, besvikelser om sexualitet – även om det inte alltid är de egna föräldrarna!

Kanske behöver inte vuxenvärlden leva i Panicburgh City!

Läs även andra bloggares åsikter om FOXNews, ungdomar, pornografi, Atomic Swinging

Idag fick jag ett mejl från Filbornaskolan, en gymnasiesärskola i Helsingborg, som berättade att de gör en musikal utifrån min bok Drömmen om Danskungen! Musiken är allt från Offspring till Abba. Det är verkligen jätteroligt att höra att en av mina skönlitterära böcker används på detta sätt!

Lärarna berättade att temat för musikalen skulle vara kärlek och att eleverna själva fick välja bok och skriva låttexter och manus utifrån den.  Och då valde de Danskungen! Musikalen ska ha premiär och spelas den 30 och 31 mars.

Nu blir jag inspirerad till att skriva en fortsättning på Drömmen om Danskungen…

….eller är det för att jag är lite trött på skrivandet av forskningsansökningar? Det är ett gediget arbete, och tråkigt att så få ansökningar blir beviljade när forskare lägger ner så mycket tid och energi på att formulera och utveckla goda ansökningar. Men det gäller att inte ge upp, utan fortsätta kämpa!

Undrar förresten hur texterna till musiken i musikalen kommer att låta? Och vem ska spela Anna, Ove och Danskungen? Hur kommer Sunshine  och Lena att se ut? Ja, nu fick jag tusen andra tankar än precisa forskningsformuleringar…

Just nu känns det som att jag har solen i ögonen, en låt av Winnerbäck som man blir glad av även om den också innehåller andra mer sorgsna delar. Precis som resten av livet.  Och visst kan man ibland vilja ha "allt" , fast man vet att det inte går. Eller?

Läs även andra bloggar om musikal, Drömmen om Danskungen, forskningsansökningar, Winnerbäck

Det är spännande att ge ut böcker av olika karaktär, på olika förlag. Man kan nog beskriva mina texter som helt skilda åt, men egentligen är det samma sak fast utifrån olika vinklar och beskrivet på skilda vis. Allt handlar om livet, kärleken och sexualiteten.

På temat berättelser tänker jag på hur förläggare är en del av processen. Det är förläggaren som beslutar om en historia ska få spridning i form av en bok. Tillsammans med redaktören(a) finputsas texten, ibland skalas omfånget betydligt eller så utökas berättelsen utifrån kommentarer och synpunkter på helheten.

Vissa berättelser kräver mod att utge; det kan handla om samhällets tidsanda, förlagets profil eller helt enkelt om ämnets brännande karaktär. Det som har och troligen kommer att fortsätta provocera oss människor är ämnen som religion och sexualitet.

Jag har förtroendet att få mina lättlästa berättelser om Emma utgivna på Argument förlag, som både vänder sig till skolan och till kyrkan. Det är mycket spännande att diskutera Emmas upplevelser och livsvillkor med förläggare och redaktörer på förlaget. Ibland kan jag, som forskare och kliniker inom ämnet sexologi, vara yrkesskadad och glömma hur känsligt ämnet kan vara.

Därför vill jag ge en eloge till modiga förläggare, som breddar sin publicering med en litterär gren som inte givet hör till det stora moderträdet. Men istället för att ta fram sekatören, går de varsamt fram och skyddar och värnar om det som sticker ut.

Här Lars Winnerbäcks fantastiska För dig!

’
Läs även andra bloggar om lättläst, förläggare, Argument förlag, Emma-böckerna

Att kreativiteten har ett pris och ofta är förknippat med prestationsångest är välkänt, men för den skull inte mindre obehagligt för den som är drabbad. I filmen Solen i ögonen får vi möta Lars Winnerbäcks kamp, men också hans musikaliska drivkraft och glädjen i mötet med publiken. När han väl står där.

…. eller en skräckberättelse? Så står det på baksidan av nobelpristagaren Doris Lessings bok "Det femte barnet" som jag nyss läst om genom att lyssna på Mona Malms läsning. Så här tjugo år senare hör jag nya saker i texten: Hur beskrivs barn som föds annorlunda och/eller med en funktionsnedsättning? VIlken syn på familj och genus är det som beskrivs? Vad betyder det för en förälders självbild att få ett annorlunda barn? Och till sist  – varför slutar boken som den gör?

I en intervju med författaren David Lagercranz påpekar han hur ofta vi säger att vi tycker om förändring, kreativitet och det som är annorlunda. Men innerst inne är det istället konformitet och likriktning vi känner oss trygga med….  Därför är det en författares plikt att våga vara annorlunda och att frigöra sig från tidens andra genom att analysera den och utanförskapet.

I Doris Lessings berättelse är det unga paret och deras syn på kärlek, sexualitet och familjebildande provocerande på 1960- och 70-talet. Det är ett högt pris de betalar för sina drömmar…  Eller, vem betalar egentligen?

Hur skulle dagens moderna saga berättas? En helt annan berättelse om att få ett barn med funktionsnedsättning finns i  Sören Olssons och Yvonne Brynggård-Olssons bok "Prins Annorlunda". Den är på många sätt motsatsen till en skräckberättelse, utan att för den skull väja för det svåra.

Allt har (möjligen) sin tid – Time after time…

Läs även andra bloggar om barn med funktionsnedsättningar, Doris Lessing, David Lagercrantz, Sören Olsson

Från Värmland kommer många berättare  – Göran Tunström, Selma Lagerlöf, Gustav Fröding m.fl. – och det är kanske inte så konstigt med de muntliga traditioner som finns där. Min pappa har beskrivit hur folk kom in i stugorna och berättade historier, gärna sorgliga för det var skönt att få gråta ut en stund, och sen gick vidare till nästa. Ibland var historierna sanna, andra gånger helt påhittade men oftast var det ett korn av sanning med i berättelserna.

Ken Plummers klassiker "Telling sexual stories" består av historieberättande som forsknings- och analysmetod. Boken undersöker och beskriver samhällets kulturella sätt att berätta historier om exempelvis våldtäkter, "komma-ut"-processer, kvinno- och mansrörelser. Vilka ursprung har berättelserna och i vilka kontext har de kommit till? När samhället förändras, förändras historierna.

Berättelser är kraftfulla verktyg i utvecklandet av förståelse för andra människor, andra kulturer och andra tider. Men kanske framförallt för att förstå oss själva!

Författaren Joan Didion skrev: We tell ourselves stories in order to live.

Här kommer berättelsen om Hanna från Arlöw…

Läs även andra bloggar om historieberättande, Ken Plummer, Nationalteatern

Kan man se om en person är gay? Ja, enligt skribenten Matthew Parris i The Times, så är det enkelt: Om en person bär scarf, har hund, umgås med en operadiva och delar bostad med en äldre man så är saken biff!  Alltså är Tintin gay!

Nåväl, det finns väl en hel rad seriefigurer man i så fall skulle kunna fundera över vad gäller sexuell läggning, preferenser och olika sexuella variationer: Stålmannen som älskar tajta, tunna kroppsfordral, Karl-Afred som dras till kvinnor som slår honom, Kajsa Anka som går utan underbyxor (som min 6-åring upprört påpekade) m. fl.

Det finns en längtan hos många av oss att söka förenklingar, förklaringar och kategoriseringar. Tänk om man kunde se på en persons panna om han eller hon har en benägenhet för att tala sanning eller ljuga, om tättvuxna ögonbryn skulle visa på djupsinnighet eller grymhet, på en persons händer om de ska smeka eller slå…

Många berättar också om hur de varit med om tillfällen i livet då de träffat en person, som oavsett kön och sexuell läggning, haft en personlighet som varit så överväldigande, att det känts som en förälskelse. Senast var det Janne "Loffe" Karlsson och Kerstin Dellert som talade om det på Stjärnorna på slottet – Love strikes!

Läs även andra bloggar om gay, Tintin, Stjärnorna på slottet

Larry Young, professor i neurovetenskap vid Emory University, Atlanta, skriver om sin forskning där man behandlar par som går i samtalsterapi med hormonspray som ska framkalla förälskekänslor igen.

Hormonet Oxytocin frisätts framförallt vid beröring, amning, förälskelse och sex. Enligt Young är kärlek och förälskelse inget annat än neurokemi, och känslan är dessutom starkt förknippad med psykisk sjukdom och drogberoende. Men till skillnad från droger så trappas ruset ner efter ett tag. Om allt går väl ersätts förälskelsekänslorna med upplevelser av trygghet, samhörighet och lugn och ro.

Men i annat fall kan man alltså på konstgjord väg höja halterna av oxytocin och så börjar kärleken blomstra på nytt! Eller? 

Låter i alla fall trevligare än innehållet i de nässpray som man i dessa förkylningstider måste använda! Sen finns det ju en massa andra lyckorus också…. 😉

Läs även andra bloggar om oxytocin, förälskelse, Håkan Hellström

Jag läser nu den nya reviderade upplagan av John H. Gagnon och William Simons klassiker "Sexual Conduct" (2005) . Första upplagan skrevs för mer än trettio år sedan och ändå är mycket av innehållet både aktuellt och användbart fortfarande. Men betänk att den skrevs före hiv/aids, internet, före Viagra….  så mycket som idag starkt förknippas med sexualitet på många sätt!

Även om boken på många sätt ses som ett milstolpe vad gäller beskrivning av sexualitetens sociologi, så sa Simon i en intervju som Ken Plummer i förordet berättar om: "after all these years, the one conclusion I have come to is that there are no permanent significant truths about sexuality".

Det man som forskare ser, ser man genom de teoretiska glasögon som man valt. I mycket av den forskning som jag hittills medverkat i har Gagnon och Simons teorier om sexuella script varit användbara. På så sätt kan samhälleliga och kulturella aspekter analyseras och beskrivas genom att se att som Gagnon sa "there are many ways to become, to be, to act, to feel sexual. There is no one human sexuality, but rather a wide variety of sexualities".

Möjligen finns det nåt universellt och tidlöst i känslan av att "vara din"….

Läs även andra bloggar om Gagnon & Simon, Sexuella script, Jason Mraz