Månad: september 2008

I senaste numret av tidningen Du & jobbet (nr. 7/08) finns en artikel om vilka yrykesgrupper som är gifta med vilka. Det är SCB som har tagit fram siffrorna, och det visar sig att många par består av människor som gift sig med någon som har samma yrke. Absolut vanligast är läkare som är gifta med varandra. På nittonde plats av trettio, kommer högskolelärare som är gifta med varandra.

Jan Trost, professor och familjesociolog vid Uppsala universitet och tidigare medlem av Svensk Förening för Sexologi, säger att parbildnandet oftast handlar om "kaka söker maka", vilket också kallas för "homogami". Vi söker oss till någon som är lik oss själva. säger Trost.  Dessutom styr "fältet av valbara", dvs inom vilka arenor vi rör oss, dels finns det vanor och normer som gör att vi inte möts, förklarar Jan Trost.

Det är med andra ord inte sannolikt att en undersköterska träffar en vd. Sorry, alla filmer med temat "vacker städerska" möter rik och högt uppsatt man! Fast drömma kan man ju alltid…. …. och lyssna på Led Zeppelin " WHole Lotta Love"….  fast nu förstår jag bättre varför det inte blev Robert Plant och jag, utan en annan socionom – precis som jag!

 
Läs även andra bloggar om homogami; sexologi; Led Zeppelin

…var ett av Groucho Marx, ( (1890-1977) amerikansk filmkomiker, berömda citat. Det kan man ju hålla med om när vi bevittnar intresset för utbildning i sexologi. Det märkliga är dock att kvinnor är i majoritet när det gäller att läsa teorier om sexologi – och frågan är då vad män är intresserade av…
Nåväl.

Idag har jag varit en av cirka 150 inbjudna gäster till Campus Varbergs 5-årsjubileum. De firade både de tillbyggda nya lokalerna och den enorma utveckling som skett sedan starten. Som vision och mål hade man 700 studenter och idag är det redan 1500 som studerar på olika utbildningar i Varberg, bland annat genom ett samarbete med olika högskolor i landet. 

En av invigningstalarna var Anders Källström, vd vid Västsvenska Industri- och handelskammaren, som föreläste under rubriken "Magiken i ett välskött nätverk". Hans beskrivning av akademin var, iofs med breda penslar, en verksamhet som präglas av djupdykning i gyttjepölar där man fastnar i "djup" kunskap och producerandet av kunskap för kunskapens skull. Absolut inte av tillämpbara skäl.

Jag kunde inte låta bli att protestera och försöka nyansera hans uttalandet. Idag är det mycket svårt att beskriva akademin i homogena termer; beroende på institution, fakultet, högskola/universitet, ämnesområde etc. så är skillnaderna milsvida vad gäller mål, riktning och verksamhet. Vilket inte är lika slagkraftigt i retoriska termer…

I Malmö högskolas visionsdokument framgår att högskolan strävar efter att bli Europas främsta professionsuniversitet. Den s.k. Malmömodellen ska formas genom en gränsöverskridande profilering där en aktivitetsbaserad pedagogik understödjer handlingskompetens både inom och mellan forskning, undervisning och olika yrkesområden.

Så kanske är det inte konstigt att det är just här som nordens första masterprogram i sexologi startats. Kanske kommer även ett samarbete mellan Varbergs Campus och Malmö högskola utvecklas ytterligare just vad gäller även detta ämnesområde… vi får se.

Imorgon är det invigning för allmänheten, med olika evenemang och underhållning. Då ska jag bland annat lyssna på Anna-Lena Brundin, stå-upp-komiker. Och nu passar det bra att lyssna till Ola Magnell – som vanligt kan jag inte säga riktigt varför.

RFSU har flera intressanta seminarier på årets bokmässa – bland flera handlar ett om att prata porr i skolan (undertecknad och Hans Olsson), ett annat om att bli/vara mamma med risk för sitt eget liv och ytterligare ett annat om sexualpolitik under 75 år.

Dessutom medverkar RFSU med en egen monter och mycket annat.

Ja, som vanligt blir bokmässan en cirkus för alla bokälskare, som brukar sluta i pur utmattning av alla intryck, mängden av nya idéer till bokuppslag, skratt och allvar tillsammans med nya och gamla kontakter och vänner, och lukten av trycksvärta och värme vars lukt fortfarande finns i kläderna när man slänger sig på sängen efter en heldag som resulterar i åtminstone trötta ben….

Men kul är det!

Så vi svänger våra lurviga innan vi går och lägger oss tillsammans med Esben Esther i Let’s Dance!

Ingen som är intresserad av sexologi har väl kunnat missa att nästa världskonferens kommer att vara i Göteborg!

Den 21-25 juni kommer stan att invaderas av forskare, kliniker och informatörer från förhoppningsvis stora delar av världen. Konferensen anordnas av WAS – World Association for Sexual Health och värdar är Svensk förening för sexologi i samarbete med RFSU och Göteborgs universitet. 

I Local Organizing Committee medverkar bland annat Katarina LIndahl, fd generalsekreterare i RFSU och Katarina Öberg, sekreterare i SFS under ordförande Axel Brattbergs ledning.

Och i Local Scientific Committee är bland annat undertecknad och Sven-Axel Månsson med i under PO Lundbergs strama tyglar.

Här är Sven-Axel, Katarina L och Katarina Ö på Island.

Läste i Elza Dunkels blogg om Görans Häggs bok Praktisk retorik och påmindes om mina läsandeupplevelser; retorik liknar i allt väsentligt vardagslivet och vanligt mänskligt umgänge.

Vi gillar folk som står för vad de har gjort.
Vi gillar dem som tror på det de gör.
Vi gillar dem som vet vad de håller på med.

Så skriver Göran H och det tror jag också de flesta håller med om! Han beskriver politiker och andra kända människor som av olika skäl befinner sig i situationer som de måste förklara, försvara eller stå upp för. Gudrun Schyman, exempelvis, som inte hycklar om sina alkoholproblem, inte skyller på sin barndom eller på pressen på kvinnliga pariledare. Den kvinnan är enligt Göran Hägg ett retoriskt fenomen!

Hur kan då vi akademiker bli det? Vad krävs? Och hur gör man? Då retorik är läran om talandekonsten, så borde det ju vara ett ämne som intresserar många inom universitetsvärlden.

Det är hycklare vi har svårast för, skriver Göran Hägg. I alla andra sammanhang utom de juridiska, är det bäst att stå för det man gjort, utan omsvep.

So – vad har då detta med sexologin att göra? Eller med kärleken? Ja, kära läsare, its up to you to answer!

Jag vet inte varför jag åter kommer att tänka på Alla Pugacheva… (och Jacob Dahlin, fast han inte syns i bild)

Läs även andra bloggar om retorik, universitet, sexologi

Det frågar jag i min senaste artikel i ett kommande nummer av tidskriften Intra – Om flerhandikapp och inlärningssvårigheter i kultur och samhälle. I min avhandling Får jag lov? visade det sig att de flesta ungdomar och unga vuxna med intellektuella funktionsnedsättningar lever i en heteronormativ värld, där det verkar vara särskilt svårt att finna andra sätt än de gängse att leva sitt liv. En förklaring är den sexuella socialisationsprocess, som vi alla går igenom, men som blir särskild tydlig när man befinner sig i en beroendesituation till andra på grund av sin funktionsnedsättning. Då blir andras värderingar och uppfattningar mer avgörande.

Som en personal sa som jag intervjuade:

"Ok, att människor med intellektuella funktionsnedsättningar också är sexuella, men måste dom verkligen vara HOMOsexuella? "

Även om det inte är min åsikt som forskare som ska vara gällande, så kan jag inte låta bli att önska mångfald istället för enfald. Och heta känslor har en tendens att bubbla upp till ytan ändå, precis som källorna på Island….

Läs även andra bloggar om homosexualitet, funktionsnedsättningar

Snart är det dags för årets Intra-dagar i Stockholm! De är ett samarbete mellan Intra, FUB och stiftelsen ala och vänder sig till alla som är engagerade i stödet till personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Eftersom jag även är medarbetare i tidskriften Intra, så känns det extra roligt att kunna prata om min forskning på konferensen. "Kärlek, sexualitet och samliv" är (förstås) mitt tema. Det är många spännande föreläsare på konferensen; bland annat fd medicinalrådet Karl Grunewald och forskaren Karin Barron.

Ofta har Intra-dagarna krockat helt med Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, där jag har medverkat flera år i rad, men i år åker jag till Stockholm i början av veckan och kan ändå vara med på bokmässan på fredagen. På fredagen är det RFSU som är arrangör och jag ska utifrån min och Sven-Axel Månssons forskning om unga och porngrafi diskutera med Hans Olsson om/hur man ska ta upp ämnet i dagens skola.

Och förhoppningsvis hinner jag höra Håkan Hellström på Liseberg på fredagskvällen. Men innan dess åker jag till Malmö  högskola på onsdag igen….

Ja, ibland kan man nästan bli lite snurrig av alla resor – lite av ett zigenarliv kanske, som Håkan sjunger:

Nyligen.se

Så var det fredagskväll efter två intensiva veckor i sexologins tecken. Internationella konferenser, brain-storming på forskarmöten och möte med en ny kull masterstudenter har avlöst varandra utan avbrott i ett otroligt tempo.

Man skulle kanske önska och tro att pulsen går ner när man närmar sig hemmet, men allt som oftast är det precis tvärtom som fyrbarnsmor…. Det är andra slags arbetsuppgifter som tar vid istället. Som tur var har vi stora barn som hjälper till med den yngsta och därför klarar vi vardagslivet!

När man springer på ICA och storhandlar får jag ibland en lust att precis som Marit Bergman börja dansa runt i grönsaksdisken – för tänk vilket priviligierat liv jag lever! Och vilka spännande möten och platser man får var med om och besöka! Tyvärr går den videon inte att ladda ner, men gå in på You Tube och titta på glädjespriderskan i låten "Adios Amigos"!

Istället blir det Duffy som jag lyssnar till nu när det är dags för att koppla av en stund…..

Ett litet smolk i bägaren är dock könsfördelningen i våra masterklasser i sexologi. Endast en minoritet är män, vilket kan tyda på att sexologin utvecklas till en kvinnodominerad profession. En förklaring är att rekryteringen är från yrkesområden och utbildningar där majoriteten också är kvinnor; sjuksköterskor, kurator och familjerådgivare.

Önskvärt vore förstås att masterstudenter i sexologi består av män och kvinnor med varierande yrkesbakgrund, skilda åldrar och olika sexuell läggning i syfte att på ett respektfullt och kompetent sätt möta människor i olika situationer och livsvillkor. Vår utbildning strävar därför efter att bredda referensramarna hos studenterna, oavsett egen unik bakgrund och situation.

Jag kommer återigen att tänka på Mozart, underbarnet, men också på de pojkkörer som rekryterade unga röster till musiken. Min pappa var en av dem som, en gång för länge sen, sjöng Ave Verum Corpus i Karlstad Domkyrkogosskör.

Idag mötte vi (professor Sven-Axel Månsson, adjunkt Gunnel Brander och jag) ännu en ny kull masterstudenter i sexologi. Det är ett stort ögonblick när det höga sökandeantalet blir personifierat i ett antal ansikten, med ett nyfiket och entusiastiskt uttryck! De har framför sig tre år av studier på avancerad nivå enligt Bolognaprocessen, vilket får anses vara en ambitiös satsning inte bara från studenternas sida utan även från arbetsgivarnas sida. Enligt den pilotstudie som jag genomförde förra terminen i Kull 1, så erbjuder många arbetsgivarare studenterna tjänstledigt för studier, ibland med lön, uppmuntran och även andra förmåner (här har dock inte informanterna i studien specificerat vad).

Sammanfattningsvis visar detta att både arbetstagare och arbetsgivare anser att en akademisk utbildning i sexologi är värdefull och ska premieras på olika sätt. Vi är också måna om att följa studenternas förväntningar och erfarenheter av utbildningen, för att på det sättet hela tiden säkra kvalitén och hålla den på en nivå som motsvarar intentionerna

Man kan faktiskt säga att det är ett magiskt ögonblick när visionerna i uppbyggnaden av sexologi som akademiskt ämne och profession förmänskligas i form av studenternas uppenbarelse! Precis som när man sjunger Mozarts Lacrimosa – finns det nåt vackare?