Kategori: Allmänt

Debattens vågor går höga sedan Susanne  Dodillete disputerade med avhandlingen "Är sex arbete?" där hon jämför svensk och tysk prostitutionspolicy sedan 1970-talet med syfte att blottlägga normer och värderingar som är knutna till samhällets syn på prostitution och sexualitet. Vad  ligger bakom de diametrala skillnaderna mellan ländernas syn på prostitution? Sverige har sedan tio år tillbaka en sexköpslag som förbjuder köp av sexuella tjänster, medan Tyskland har legaliserat prostitution.

Professor Sven-Axel Månsson med flera är upprörd över att avhandlingen godkänts och skriver om detta i Socialpolitik

Socialsekreterare Anna Hulusjö i prostitutionsgruppen skriver i GP och menar att sexköpslagen främst synliggör maktens strukturer och därför är viktig. Dodillete har inte lyssnat på de prostituerade, utan själv fångats i den ideologiska fälla som hon kritiserar.

Författaren och debattören Lotta Lundberg menar dock att det enda sättet att rädda kärleken är att avmoralisera sexualiteten i ett inlägg i Sydsvenskan.

För min del anser jag att det är viktigt att i debatten skilja på den ideologiska aspekten och den forskningsmässiga. Hur ska forskning genomföras? Vilka metoder är korrekta och vilka ståndpunkter kan forskaren redan från början inta? Går det att vara opartisk som forskare? Hur hanterar vi som forskare det engagemang som ofta driver oss till att studera vissa frågor närmare? Och, på vilka grunder bedöms forskning? etc.

Lika undflyende som Karin  i den hyllade syskonduon The Knives som aldrig visar sina ansikten, kan vi bara ana oss till vilka starka krafter som sätts i omlopp i en debatt som denna. Av en mängd olika skäl, som vi också bara kan skymta…

Sedan elva år träffas närmare 80 engagerade människor som jobbar med sexualitetsfrågor inom habilitering och rehablitering i Norge för att diskutera aktuella ämnen, lyssna på föredrag om forskning och klinisk verksamhet inom nätverket NFSS.

NFSS fungerar också som en viktig resurs i kunskapsförmedlingen och utvecklandet av informations- och rådgivningsmaterial.  Det här vore verkligen något för Sverige att ta efter!
 
I år var mötet i Trondheim och jag har precis kommit hem efter att ha föreläst om forskning om Internet och unga med intellektuella funktionshinder och om homo- och bisexualiteter i nämnda grupp. Dessutom berättade jag om forskning om unga och porngrafi, samt om mina lättlästa ungdomsböcker. Kort sagt, jag berättade om det jag gjort sedan vi sågs sist för två år sedan i Tromsö.

Det är en mycket trevlig grupp att möta, som tar sitt arbete på stort allvar och samtidigt med värme och medmänsklighet. Varje gång jag träffar dem blir jag på gott humör. 

Då är det ingen idé att gnälla över att flygturen hem var hemsk på grund av snöovädret igår kväll. Det kunde ju inte de rå för! Och Trondheim var dessutom en mycket vacker stad, det lilla jag hann att se på min morgonpromenad innan det var dags att föreläsa.

Trondheim hette tidigare Nidaros, därav namnet på domkyrkan: Nidarosdomen

Och nere vid hamnen står en staty av den siste vikingen.
 

Eller precis tvärtom?! 😉 I vilket fall är det snart dags för docentföreläsningar av Lars Plantin och Mike Ross vid Malmö högskola. De ingår i forskningsprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete under ledning av Sven-Axel Månsson. Bådas föreläsningar handlar om Internet och sexualitet:

Ross ska prata om "The Internet and sexuality into the second decade: from old myths to new myths?"

Plantins föreläsning heter "Föräldraskap och internet – Nya mötesplatser och informationsvägar kring det moderna föräldraskapet"

Kom till Hälsa och samhälle den 17 mars 13-15 och lyssna på två mycket spännande forskningsområden! Och dessförinnan på Glasvegas…. Daddy’s gone.

Sitter på Landvetter på väg till Trondheim för att föreläsa om användandet av Internet bland unga med intellektuella funktionsnedsättningar.

Läser ett inlägg i senaste numret av Universitetsläraren om hur terminer förläggs inom universitetsvärlden och kan bara hålla med. Varför slutar hösterminen en bit in i januari med start av vårterminen bara någon dag efter?

Som programkooordinator på masterprogrammet är det ett pussel att få det att gå ihop, både schemamässigt men också att få kursansvariga lärare på den sista kursen för hösterminen. De flesta vet nämligen att det innebär att jul och nyår går åt till att hjälpa stressade studenter med det sista på antingen uppsatsearbeten och/eller andra examinationsuppgifter som ska lämnas in i början av januari. För lärarnas del innebär det också en stress över jul och nyår, samt att rättning och bedömning av uppgifterna sker samtidigt som kursstarter för vårterminen.

Låt både studenter och lärare få några dagars avkoppling innan nästa arbets- och studietermin tar vid! Säkert skulle många ropa "äntligen" eller möjligen även "hallelujah"…

Hemma igen från konferensen i Antwerpen, denna vackra hamnstad i norra Belgien. Mötet hölls i Elzenveld, som är ett kongress och sociokulturellt center. Byggnaderna ligger i det gamla Sint-Elisabeth hospitalet från medeltiden och har också tjänat som kloster.

Nu skulle det alltså inhysa en konferens om den sk pornofieringen av samhället; och det blev verkligen tydligt hur sexualiserade bilder med pornografiska koder finns i det närmaste överallt. Så här såg det ut där vi skulle ta vårt förmiddagskaffe.

Professor Stulhofer från Zagreb University  och jag var inviterade key-note speakers och skulle berätta om vår forskning om unga och pornografi. Övriga föredrag var på holländska, flamländska, nederländska, franska…  och vi skulle prata på engelska och även bli filmade och intervjuade i en belgisk dokumentärfilm i ämnet.

Jag var till slut rätt utmattad, som man kan se på bilden nedan där jag står med Dr Peter Leusink till vänster och Sasha till höger.

Genom staden flyter floden Schele och det sägs att det bodde en jätte där, som krävde tull av dem som skulle över floden. Om de vägrade högg han handen av dem, därav namnet Antwerpen som på nederländska betyder hand werpen (att kasta en hand).

Jag skyndade mig att foto lite i stan under en kort eftermiddagspromenad, innan det var dags för jobb igen.
Stadshuset, gammal och modern bebyggelse, vackra små torg bidrog till en förmögen känsla i den gamla hamn och diamantstaden.

Idag kan vi läsa den trista nyheten att skolan inte klarar att få stopp för homofobiska och rasistiska glåpord, enligt Skolverkets rapport "Relationer i skolan – en utveckling eller destruktiv kraft "

Undersökningen fångar förekomsten av rasism, etnisk diskriminering, sexuella trakasserier och homofobi och resultaten är alltså nedslående. Dessutom utsätts även elever i särskolan.

Vad kan man göra? En droppe i havet kan tyckas, men om vi alla säger något positivt om någon med övervikt, med undervikt, utsatt ekonomisk situation, med annan religion än den kristna, eller med den kristna, med annan begåvning än den egna, eller om någon som blir kär i en person av samma kön så innebär det faktiskt att

de flesta av oss istället skulle få höra nåt glädjande varje dag.

Låt oss be en bön för det lilla, som blir det stora.

Den 12 mars ska jag föreläsa i Trondheim, så jag skyndade mig att  beställa flygbiljett i går. Det är många resor inplanerade och ibland hinner man knappt fundera över vart man ska innan man sitter på planet. Jag har föreläst hos NFSS en gång tidigare då mötet var i Tromsö. Då kom jag direkt från Murmansk, så det kändes som att komma tillbaka till civilisationen. Nu när jag tittar på kartan ser jag hur långt norrut Tromsö ligger…

I Trondheim levde den kände författaren Agnar Mykle. Häromdagen var det ett radioprogram om honom i P1 och jag fascinerades både över hans öde och den norska tidsandan. Mykles bok Sången om den röda rubinen ansågs som pornografisk och han tvingades i tre timmar att läsa högt ur boken vid rättegången. Det sägs att han brast i gråt därefter och att skandalen förändrade honom som människa.

I lördags lyssnade vi på Mozarts pianokonsert nr 21 med Helsingborgs symfoniorkester och vår vän Anders Kilström som pianosolist. Stycket användes i ett annat drama på kärlekens tema, nämligen Elvira Madigan. Konserten dirigerades av den unge och begåvade Tobias Ringborg. Jag satt och tänkte på all dramatik som kärlekens starka känslor skapar och som begåvade musiker, konstnärer, författare genom tiderna haft förmågan att gestalta. Det är förstås en gåva som vi andra dödliga bara ska vara tacksamma för när vi inte vet hur vi ska uttrycka sorg, förtvivlan, glädje, lust och förälskelse annat än genom klumpiga och banala ord och gester. Eller så kan ingenting nånsin vara banalt när det gäller kärlek…

Om allt går vägen kommer jag att besöka det berömda Kinseyinstitutet i USA i slutet av april och början av maj. Här sker tvärvetenskaplig forskning och utbildning i sexologi sedan starten 1947 av Dr. Alfred Kinsey. Hans banbrytande arbete började 1938 och resulterade i de kända rapporterna Sexual Behavior in the Human Male (1948) och Sexual Behavior in the Human Female (1953). Idag är  Dr Julia Heiman föreståndare för institutet och dess värlsberömda bibliotek och historiska samlingar. 

På masterprogrammet i sexologi vid Malmö högskola har vi redan etablerat ett samarbete med Dr. Erick Janssen, som har varit gästföreläsare via en videokonferens direkt från USA. Till hösten hoppas vi att han ska komma till oss personligen. Professor Sven-Axel Månsson var redan förra våren vid Kinseyinstitutet och initierade vårt samarbete. Nu strävar vi efter att Kinseyinstitutet och Malmö högskola även fortsättningsvis ska fördjupa kontakterna och det ömsesidiga utbytet kring forskning och utbildning i sexologi ytterligare.

Här en bild på institutet, som Erick skickade häromveckan.

 
The Kinsey Institute, Masterprogram i sexologi

Nästa vecka åker jag till Antwerpen för att föreläsa på en stor sexologikonferens om pornofieringen i samhället som arrangeras av Nederlands Vlaamse Federatie Seksuogie. Min utgångspunkt kommer att vara den kvalitativa studie som Sven-Axel Månsson och jag genomförde i Sverige och som bland annat resulterade i boken Sex överallt, typ?! . Det är fortfarande en av de få internationella studier där ungdomarnas egna röster får komma till tals, dels genom individuella intervjuer, dels i fokusgrupper.

Tyvärr pratar de flesta övriga föredragshållare framländska och holländska, så det kommer inte vara helt lätt att förstå debatten som följer efteråt och där pressen är inbjuden….

Andra tycker dalmål är svårt att förstå, men grabbarna i Mando Diao sjunger ju på engelska vilket de flesta idag behärskar. Men det är ändå en utmaning att föreläsa på engelska, tycker jag.

 pornofiering, sexologkonferens, Mando Diao

Märkligt nog tycks det finnas ett visst samband mellan föräldrar som forskar och barn som musicerar. Statistiskt säkerställt vet jag dock inte, men kvalitativt upplever jag en kontextuell diskurs där föräldrarnas intresse för analys tycks förvaltas i form av musikutövande i den yngre generationen. Internetforskaren Elza Dunkelzs följer sin sons turnerande i Europa via en söktjänst som jag direkt prövar. Ja, min sons band Marissa Burns Trey ska tydligen spela på Kungsbackafestivalen härnäst!  Så fick jag veta det i alla fall.

Allvarligare är det ämne Dunkelz bloggar  om idag, nämligen mobbningsdomen mot de tonårstjejer som ofredat en tjej i Skåne via Internet. Fyra av fem tjejer dömdes till samhällstjänst, medan en gick fri då hon går på en annan skola som den utsatta tjejen. När man tar del av innehållet i de inlägg som skrivits på lunarstorm om/till den mobbade tjejen går det inte att låta bli att fundera på den tidsanda i lever i: ""Hoppas du tar självmord nån dag för skulle fan inte vilja va som du fy fan jag ska spotta och pissa på din grav din lilla hora". 

Det är omöjligt att säga att det är värre att bli mobbad idag än för tjugo eller femtio eller hundra år sedan. För den enskilde är det en utsatthet som kan sätta spår för livet. Men Internet möjliggör en spridning av rykten, uttalanden och hot som tidigare inte var möjligt. I cyberspace är också spåren kvar  – kanske för alltid.

Jag tillhör dem som ofta för fram de positiva aspekterna av internet; ökade sociala möjligheter, överbryggande av fysiska och geografiska hinder etc. Men, ett enda övergrepp som sker på Internet är givetvis ett för mycket!

Finns det nån tröst, nån förhoppning, nån önskan om försoning och läkning… ja, det måste vi tro.