Livet är ett själstillstånd

Så lyder en replik ur filmen ”Välkommen, Mr Chance!” med Peter Sellers. I en intervju i HN :s lördagsbilaga i sept-okt fick jag frågan om vad sexologi är och svarade att det verkligen inte bara handlar om den sexuella akten, utan också om självbild, identitet, relationer, samhällsfenomen , kulturella normer och förhållningssätt. Ja, om livet självt!

För mig innehåller ämnet sexologi många existentiella frågor; vem är jag? vad vill jag med mitt liv? hur ska jag leva mitt liv? ska/kan/vågar jag skaffa barn? ska jag leva ensam eller tillsammans med någon? duger jag? känner jag mig älskad för den jag är? etc.

LIvet är ett själstillstånd. När Lill Lindfors och Agneta Lagercrantz samtalar om livet från A till Ö i boken ”Sa du gula höns?” kommer det fram till att livet känns så mycket starkare de gånger vi kan fånga ögonblicket precis som det är. ”Det är när vi inte försvinner bort i tankarna, utan öppnat sinnet utåg och tagit in det vi ser, hör och känner. Ett tillstånd som inbegriper hela människan, inte bara hjärnan.”

Jag lyfter ofta fram bredden i det akademiska ämnet sexologi och kanske ska jag börja säga att ämnet handlar om själstillstånd minst lika mycket som kroppstillstånd!;-)

Det regnar ute, ändå känner jag mig idag priviligierad i mitt yrke där jag kan sitta timmar vid datorn och arbeta med analyser, tentor och planering. Märkligt – idag känns allt ändå Happy – det är mitt själstillstånd. Just nu i alla fall.

, , , ,

Internet för sexuellt innehåll

Av min kollega Niklas Eriksson, Malmö högskola, fick jag i min hand ett spännande faktablad om Internet för sexuellt innehåll. Det ges ut av World Internet Institute (ett oberoende forskningsinstitut som drivs och ägs av sina medlemmar) och avser att ge en objektiv bild av ett specifikt fenomen relaterat till Internet, utifrån resultaten från studien Svenskarna och Internet.  Drygt 2000 personer har svarat på intervjuer via telefon.

Resultaten visar bland annat att i stort sett alla internetaktiviteter ökar, och att 17 % av de vuxna användarna också använder nätet för att ta del av sexuellt innehåll.  Sexsurfande är den mest växande internetaktiviteten, även om den regelbundna användningen är relativt stilla.

Inte oväntat sexsurfar männen mer än kvinnor, oavsett ålder. Men det är främst den yngre generationen som är den flitigaste användaren. I åldern 51-64 så är det enbart 9 % av männen jämfört med 31% i åldersgruppen upp till 25 år. Männen surfar även mer regelbundet än kvinnorna.

I ett internationellt perspektiv sexsurfar svenskarna minst av alla de jämförda länderna, t ex 11 % av svenskarna år 2007 jämfört med 40 % i Tjeckien. Och i USA är det högre andelar regelbundna användare jämfört med det totala sexsurfandet. 

Intressant är att när vi i nätsexprojektet 2003 la ut en enkät om användandet av nätet för sexuella och kärlekssyften så angav 80 % av de närmare 2000 informanterna att de gjorde det. Men – märk väl – här ingick också alla mötesplatser i kärlekssyften, flirtande, inköp av sexleksaker m.m.

Möjligen är det lättare att svara ja på vissa frågor i en anonym enkät än i telefon, men det kan också handla om hur man ställer frågorna och vad man räknar in i att använda nätet för sexuellt innehåll.

Ja, det är i alla fall mycket som hänt sedan nätet blev en del av våra liv. Förr drömde man mer om att åka ut i rymden som en satellit….  det var tillräckligt spännande!

, ,

Kroppsuppfattning och sexuell lust

Läser i Archives of Sexual Behavior Nr 38 2009 en intressant artikel som kan knytas till vårt forskningsprojekt om sexuell lust vid Hälsa och samhälle, Malmö högskola. Forskarna Seal, Bradford och Meston vid University Station i Texas har undersökt sambandet mellan kvinnors kroppsuppfattning och sexuell lust.

Resultaten visade att ju mer nöjda kvinnorna var med sina egna kroppar, desto mer positivt beskrev de sina erfarenheter av sexuell lust. Dessutom rapporterade de överhuvudtaget fler erfarenheter av sexuell lust, än de kvinnor som var missnöjda med sina kroppar.  Oro för vikten eller andra kroppskomplex ledde till det motsatta.

Alla som vill ha en lycklig kvinna vid sin sida bör alltså ge många komplimanger!;-) Kanske det bästa vi själva kan göra är att sluta läsa alla bantningstips, vägra tävla med omöjliga kroppsideal i reklamen och acceptera oss själva som människor. ”Man har glömt hur vanliga människor ser ut när man kommer in i simhallen”, som Helena von Zweibergk  berättar i en intervju i dagens HN om hennes senaste bok ”Sånt man bara säger”. För man ska väl inte behöva byta kön för trivas med sig själv?

, , ,

Om kärlek – igen….

På ett sätt tycker jag det är mer intressant att grubbla över kärlek, istället för sexualitet. Detta trots att jag är programkoordinator på masterprogrammet i sexologi!

Nyligen har professor P.O. Lundberg och jag skickat in ett nytt kapitel till den tredje upplagan av läroboken Sexologi: ”Kärlek – mysterium eller vetenskap? ” Det har varit ett särskilt roligt kapitel att författa, dels för att P.O. och jag tillhör olika generationer, olika kön och olika vetenskapsområden, dels för att vi är olika som personer. Men ändå lika…  när det gäller sökandet, längtan efter kärlek och strävanden efter att förstå fenomenet kärlek, undra över varför det blir si eller så, tror jag de flesta av oss kan känna igen sig.

Idag såg jag Patricia Tudor-Sandahl i en intervju på tv, eftersom jag nu är i Malmö och jobbar och därmed kan se följa ett program denna tid på kvällen (jämfört med när jag är hemma med barn och ungdomar omkring mig;-). Patricia berättade bland annat om sin fåfänga och om sin längtar efter bekräftelse. Men också om sin vilja till utveckling som människa.

För mig är kärlek vilja till utveckling, fortsättning och liv. Så definierar jag det idag. Kanske ser jag på det på ett annat sätt imorgon. För kärlek är både trygghet, stabilitet, förändring och oro i ett och samma fenomen…  Kanske är det ett nirvana vi söker.. ?

, , ,

Dubbelt utsatt

Nyligen fick jag i brevlådan Grundens Medias nya film: Dubbelt utsatt. Den handlar om kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning som dessutom är utsatta för våld i relationen. Det är ett viktigt och hittills ouppmärksammat problemområde. Filmen bygger på intervjuer med kvinnor ur verkligheten som berättar om sina erfarenheter, och åskådliggörs av skådespelare. I filmen så hörs röster som:

”Jag var mest rätt att dom inte skulle tro mig för att jag har ett intellektuellt funktionshinder!

”Han sa att jag ville bli våldtagen”

”Om man lämnar den här mannen vet man inte om man kommer att bli älskad igen”

Att det är svårt att bryta en destruktiv parrelation kan många vittna om, och kanske är det särskilt svårt när man har en intellektuell funktionsnedsättning. Ett sätt är att använda den här filmen som diskussionsunderlag i tjej- och killgrupper inom särskole-, habiliterings- och omsorgsverksamheter. Så, se filmen, prata om den och använd den som nyckel ut i en annan verklighet!

, , ,

Äntligen respekt för allas kärlek!

Att Svenska kyrkan nu sagt ja till att viga homosexuella par i kyrkan är inte en dag för sent.  Men istället för att rubrikerna pekar på det positiva, så kan man läsa att sju av landets biskopar varnar för att detta kan splittra kyrkan. Faktum är att svenska kyrkans rikskdag röstade ja med en stor majoritet – det är istället ett enande beslut!

I en familj kunde istället den gamla ordningen orsaka splittring i en familj på ett märkligt sätt. Som äldst i en syskonskara på fem, så kan jag konstatera att fyra av oss har ”fått kyrkans tillåtelse” att gifta oss men att en inte har fått det. Det kändes märkligt!

Man kan dra diskussionen ännu ett steg och diskutera äktenskapet som ”institution”, men det är en sak att frivilligt ta avstånd eller välja att inte ingå äktenskap och en annan att exkluderas på grund av att den man är kär i har fel kön. På ett sätt kan jag inte ens förstå att det är först nu som allas kärlek respekteras!

,

Vilken grupp tillhör Du – kvinna, man eller alla andra?

Jens Rydström och David Tjeder har skrivit en svensk genushistoria med sin nya bok: Kvinnor, män och alla andra. Det är en spännande bok som sätter fokus på andra saker i historien är kanske dom som vi är vana att läsa om. ”Alla andra” är dom som oftast definierats som mindre värda, problematiska och annorlunda. Men författarna vill även lyfta fram att även det som synes normalt och självklart har sin (makt)historia.

Boken handlar om genus, etnicitet, sexaulitet, funktionshinder och maskulinitet från 1700-talet och fram till dags dato. Delar av den här boken blir nog kurslitteratur på vårens kurs om Sexualitet och funktionsnedsättningar på masterprogrammet i sexologi. Jag gillar författarnas både kunniga och samtidigt ödmjuka ton, och framförallt deras viktiga budskap – historien består av kvinnor, män  OCH alla andra! För alla andra kan väl inte bara vara undantag?

 , ,

Agape

Grekiskan har flera ord för kärlek och agape betyder att älska människor omotiverat eller guds kärlek till människan. Det var också namnet på ett fik som prästen Olle Carlsson startade i sin ungdom och som blev en andlig frizon för dom som sökte en tro på sitt eget sätt, och som inte kände sig hemma vare sig i frikyrkan eller i den mer strika stadskyrkan. Så småningom blev dock Olle präst i stadskyrkan; mycket omtyckt som människovän men också med många egna bekymmer som till slut gjorde att han hamnade på den absoluta botten efter år av missbruk och utbrändhet. Det här skriver han om sin nya bok ”MItt himla liv”.

Jag sover, läser lite, snörvlar, kollar datorn och tittar ut på det fortsatt vackra vädret. Att helt koppla av jobbet går inte som forskare och docent, även när man är sjuk. Det finns exempelvis ingen vikarie att sätta in, heller ingen som hjälper en att hålla deadlines eller läsa in sig på litteratur inför nya forskningsstudier.

Idag har jag som tur är duktiga gästföreläsare och handledare som står friska (förhoppningsvis) inför masterstudenterna i sexologi i Malmö! Känner mig lugnad, snyter mig och kan somna en stund igen med vetskapen om att så många snart ska bli experter på kärlek!;-)

, ,

”Från idiot till medborgare”

Karl Grunewalds nya bok är en tjock tegelstensliknande och beskriver en på många sätt förfärande historia om människor som blivit utnyttjade, utstötta och sedda som icke mänskliga. Boken tar upp historik, lagstiftning, ideologier och olika omsorgsformer. Fotografierna i boken visar på omänskliga förhållanden för människor i en utsatt och sårbar position; sällan får man ögonkontakt med personerna.

Jag känner Karl som en mycket hedersvärd person, som i sig nästan är en levande ikon utifrån sitt  engagerade arbete med framförallt omvandlingen från de stora enkönade institutioner till mindre hemliknande gruppbostäder.

Så, min enda invändning mot denna viktiga bok är varför titelns fortsättning är ”de utvecklingsstördas historia”. Både användandet av ordet, som jag vet att så många unga med intellektuella funktionsnedsättningar vänder sig mot, men framförallt att det låter som att ”de utvecklingsstörda” är en grupp som består av likadana människor, när det självklart handlar om individer med väldigt olika förutsättningar, precis som med oss alla!

I dessa dagar går debattens vågor höga på grund av ICA:s nya reklamfilm. På ett vis kan jag hålla med om att det kan upplevas som lite bakvänt att Stigs personal hoppar till och blir tysta när de träffar den nya praktikanten för första gången; ”de verkar aldrig ha träffat nån med Down’s Syndrom, stackarna!” sa en av mina döttrar om personalen. Men det är också lite kul när fördomar lyfts fram, som Sören Olsson skriver.
Kjell Stjernholm menar att det faktiskt rör på sig lite, när skådesplare med funktionsnedsättningar just nu är med i tre reklamfilmer i nationell TV.  Och tänk vilken fantastisk dokumentär det var om Ållateatern i Sundsvall häromkvällen!

Ute skiner solen på höströda och gula löv – och här inne sitter jag och snörvlar, hostar och nyser. Så kan också kontrasterna i livet upplevas!

 , , ,

Vill du bli lycklig?

Vem svarar inte ja på en sån fråga – men hur gör man? Det enkla (?) svaret enligt Lyckoprojektet vid Umeå universitet är sex och vänskap! Människan är av naturen en social varelse och ensamhet är frustrerande, konstaterar lyckoforskaren Jesper Östman.

Jag bläddrar vidare i septembernumret av Kupé, som jag läser under mina regelbundna tågresor till Malmö högskola, och funderar. Har det inte blivit en prestation att vara lycklig nu också? Man känner sig liksom lite misslyckad när man är olycklig. Man borde snabbt göra något åt det och bli lycklig. Stunder i ensamhet i tågets kupé gör ibland att jag ( i hemlighet) kan njuta lite av melankoliska känslor och till och med olycka…. ”tänk vad snabbt livet rusar förbi, precis som landskapet utanför fönstret” osv. Märkligt nog kan jag ibland nästan känna mig lycklig av den sortens olycka…

Jo, visst går tiden snabbt. När jag var gästforskare vid Kinseyinstitutet i våras skrev jag för deras blogg KinseyConfidential.org (där skriver man mer opersonligt btw) och först nu har den publicerats. Bättre sent än aldrig.

Ännu en ny bloggpost kom på min mejl och det är från sonens MySpacesida med Marissa Burns Trey. Med nya låtar som nyligen spelats in på Studio Fredman i Göteborg utstrålar den förhoppningar och lycka!