Ibland känns det vi ska klara omöjligt. Det kan vara allt ifrån att föreläsa fast man känner sig sjuk till att få in den där artikeln som man skriver om och om igen…. eller att nå ett större mål i livet som man hoppas på. Men det kan också handla om helt andra saker, som att stötta en vän, partner, ens barn som mår dåligt och som man så gärna vill se en förändring för. Eller att tro att man ska överleva om det eller det drabbar en…
Oftast har vi mer kraft än vi tror och klarar mer än vi kan föreställa oss innan. Men andra gånger räcker det inte- hur gärna vi än ville och hur mycket vi än kämpade, så blev det inte som vi hade hoppats. Då gäller det att tänka att man gjorde sitt bästa. Och sen hantera hur det blev istället.”Måttet på framgång är hur man hanterar misslyckanden”, typ.
Vissa saker kan faktiskt bli bättre trots att det inte blev som man tänkte, exempelvis om man lyssnar på kroppen och stannar hemma när man är sjuk. Världen går inte under. Andra saker som man kämpat för kanske blir en livslång sorg. Men då är den erfarenheten något man kanske så småningom orkar dela med sig till andra. Eller så finns varken förklaringar eller bortförklaringar som kan lindra den sorgen. Det är också att vara människa.
Men då och då behöver vi förebilder, se hur andra klarar sånt som verkar helt omöjligt. Ni som missade dokumentären om Jason Becker – se den. En ung, begåvad musiker som får ALS redan som 19-åring, men som fortsätter att skapa musik trots att han är fångad i sin kropp. Ett sånt öde, men en sån glädjespridare mitt i tragedin. Och det märkliga är att ibland kan till och med tragedin bli vardag efter ett tag…
No comment yet, add your voice below!