Nyss hemkommen från några dagars körresa i Tjeckien – härligt, avkopplande, socialt och utmanande! Att fokusera noter, intonation och nyanser i musiken är som att rena hjärnan. Allt annat måste läggas åt sidan när man musicerar.
Hur ofta lägger vi ner så mycket möda, energi och entusiasm på våra nära relationer – förutom när vi är i förälskelsefasen? Uppmärksamma läsare vet att en av de böcker som jag just nu läser heter ”Kärlek. Hur f-n gör man? av Bob Hansson som frågar dom som vet.
En som försöker ge sig på att svara är Karin Möller. Hon menar att kärlek är som en strålkastare, den belyser alla våra mörka sidor vi bär med oss. Det är därför som kärlek också är så smärtsamt. Men strålkastaren kan ju också göra att allt – både man själv och den andre – badar i ljus, av glädje och förhoppning, tänker jag. Bob Hansson själv menar att den som ser sitt eget mörker också är beredd att försvara sitt ljus.
Idag föll iaf ljuset på en artikel som Sven-Axel Månsson och jag skrivit, och som just publicerats online i The Journal of Sex Research:
Det är ofta en rätt lång process innan en artikel godkänns och publiceras, så lättnaden är stor när det äntligen är klart! Man vill
nästan sjunga en glädjesång…
No comment yet, add your voice below!