Den senaste undersökningen från Vetenskap & Allmänhet (VA) och SOM-institutet visar att knappt sex av tio svenskar har förtroende för forskare. Dessa siffror anger att förtroendet sjunkit något det senaste året. Är det tillfällighet eller ett tecken i tiden?
Den forskning som oftast kommer allmänheten tillgodo är ju den som uppmärksammas i pressen. Om det som då kommer fram upplevs som motsägande, bristfälligt eller till och med okunnigt så tappar folk tillit till experters kunskap. Om å andra sidan det som förmedlas uppfattas som förståeligt och nyttigt så ökar förtroendet.
Min uppfattning är att det oftare skrivs om medicinsk forskning än om samhällsvetenskaplig forskning, och det stärks ju i så fall av att 80% av befolkningen har förtroende för det medicinska området. Däremot är det bara 50 % som har förtroende för samhällsvetenskaplig forskning.
Ett sätt att öka förtroendet för de områden som ligger lägre är fler kontakter mellan forskare och allmänhet och att som forskare visa sig mer i samhällsdebatten, konstaterar Karin Hermansson på VA.
Jag försöker alltså bidra med mitt strå till stacken genom att blogga om sexologi och den forskning som vi bedriver på fältet. Men kanske är det inte helt så enkelt ändå, för områden som vi alla tycker oss ha erfarenhet av på ett eller annat sätt är ju lättare att ifrågasätta om man inte känner igen sin egen verklighet i forskningsresultaten.
Idag poängterar vi inom sexualitetsforskningen exempelvis sexualiteter i pluralis för att inte stärka det heteronormativa tänkandet ytterligare. Och forskning som inte alls upplevs som nyttig eller förståelig är kanske egentligen den mest intressanta! När forskare tänker i nya banor, det är då ny kunskap skapas och det borde ju inge förtroende!
No comment yet, add your voice below!