Månad: december 2008

Så här i slutet av ett år brukar de flesta av oss mer eller mindre medvetet summera den gånga tiden och fundera över det som komma skall. Flertalet beskriver 2008 som det år då krisen slog till runtom i världen. De som förlorade sina jobb och såg sina besparingar försvinna håller säkert med.

Men utan att på något sätt förringa materiell trygghet och status kan jag inte låta bli att slå ett slag för kärleken, den rikedom som inte kan mätas i pengar. Inte heller den är alla förunnad, kan då någon högt protestera. Nej, visst inte. Men om man, som professor Robert C. Solomon, ser kärleken mer som en kunskapsprocess, en förvisso komplicerad sådan, som sker i social interaktion med andra, så kan man faktiskt bestämma sig för att välja kärlek.

I boken "Kärlek i vår tid" skriver Solomon att det tagit honom otroligt många erfarenheter och en hel del dåligt omdöme för att komma fram till detta. Det finns ingen annan som är "rätt" eller fel" partner, eftersom vi felaktigt lärt oss att kärlek enbart är en känsla och därmed siktar på det omöjliga:

"Viktigast är istället att vi förstår att kärleken är en mycket ny och ofärdig uppfinning och att vi själva i varje relation återuppfinner kärleken på nytt"

Låt oss därför bestämma oss för att möta 2009 med kärlek och en önskan om att lära mer, veta mer och leva mer!

Fast självklart är inte detta enkelt för oss dödliga – man vill ha sin bit av kakan och äta den med, sjunger Timbuktu om ambivalensen med att vara människa i "Alla vill till himmelen, men ingen vill dö"

Gott nytt år!

Läs även andra bloggar om kris, kärlek, Robert C Solomon, Timbuktu

Som uppmärksamma läsare kanske kommer ihåg så var jag moderator i våras på särskolans rikskonferens i Varberg. Där träffade jag bland annat Sophie Dow, mamma till Annie som föddes med en mycket ovanlig diagnos. Sophie berättade på särskolekonferensen om sitt engagemang och uppbyggnad av organisationen Mindroom som sprider information och skapar nätverk. Genom åren har Sophie även arrangerat stora konferenser i Skottland där både forskare och kliniker medverkar. 

Förutom att imponeras av Sophies styrka och otroliga envishet, blev jag god vän med henne. Vi hann med många skratt och nära samtal under konferensens dagar, framförallt den första kvällen då vi möttes.

Nu skickade Sophie mig några aktuella artiklar från Sunday Times och The Herald, där hon berättar om sin kampang som enligt hennes egen utsago fått det "skotska parlamentet på fall och att två ministrar dängde sina metaforiska handväskor i huvudet på henne". Det låter typiskt Sophie!:-)

Vi pratade även om musik och goda viner, som är ännu ett av hennes intressen. I vilken ordning vet jag inte… Nyligen läste jag att skotsk forskning visat att smaken påverkas om man lyssnar på musik samtidigt som man dricker vin. Ett fylligt vin upplevs som 60% mer smakrikt om det accompanjeras av ett kraftigt muskstycke. Det här har både jag och Sophies man egna kliniska erfarenhet av, och om makens berättade Sophie när hon var sommarpratare hemma i Sverige förra året.

Jag känner mig ofta priviligierad som får träffa så många intressanta och trevliga människor i mitt jobb, från olika hörn i världen. Ibland är de födda i Sverige och bosatta utomlands sen länge, som Sophie.

Snurra min värld….

Läs även andra bloggar om Sophie Dow, MIndroom, musik, vin, Ted Gärdestad, rikssärskolekonferensen i Varberg

De ord som på engelska ofta kallas "four-letter-words" kallas på svenska  "fula" eller "runda". Men hur kommer det sig att fula ord blivit fula? undrar folklivsforskaren Bengt af Klintberg i sin folkloristiska och kulturhistoriska essä "Kuttrasju". 

Ett svar är att ursprungsbetydelsen har glömts bort.  Från början härstämmar flertalet av de svenska runda orden till helt andra betydelser och de sexuella innebörderna är något som tillkommit efterhand och så småningom använts så flitigt att de blivit identiska med dessa.

Under 1600- och 1700-talet kunde många svenskar ta de folkliga könsorden i sin mun utan att äventyra sin sociala ställning. Men tabubeläggningen kom med den borgerliga kulturens framväxt under 1800-talet. Jonas Frykman och Orvar Löfgren, etnologer som jag nämnt flera gånger tidigare i denna blogg, förklarar i boken "Den kultiverade människan" att det var då som borgarklassen var tvungen att uppträda på ett sätt som kunde legitimera sin sociala ställning, och därmed skilja som från arbetarklassen.

De runda orden förvisades till drängstugor och soldatkaserner och släpptes fram under alkoholens rus. Orden skrevs på väggar i dass och pissoarer och blev därmed impregnerade med urin och förvandlades till "fula". Och därmed tillkom även den sexuella laddningen….

Så här i juletider vill jag istället påminna om alla andra ord som också innehåller fyra bokstäver – GOTT NYTT till exempel! Men först Kim WIlde för tjugo år sedan….

Läs även andra bloggar om runda ord, folklivsforskning, etnologi, kuttrasju

I kväll sändes en minnesfilm om Ernst-Hugo Järegård, som dog för tio år sedan. Det påminde mig om när  jag som kassör i Svensk förening för sexologi satt i styrelsen som arrangerade årets nordiska möte i sexologi (NACS) i Satsjöbaden 1997. Förutom att planera för ett vetenskapligt intressant program var vår uppgift att ordna underhållning på banketten för cirka 120 klniker och forskare i sexologi från de olika nordiska länderna.

Maj-Briht Bergström-Walan hade i god tid frågat Ernst-Hugo Järegård om han ville framföra en monolog om kärlek, vilket han omedelbart tackade ja till, skrev manus och låste in det i ett kassaskåp. På dagen D, som i konferensens bankettlördag, satt vi förväntansfulla i den tjusiga matsalen på Grand Hotell och väntade på Ernst-Hugo, som dock inte kom. Oroliga ringde vi hem till hans hustru Karin. Hon berättade att han hade sån fruktansvärd scenskräck att han absolut inte kunde komma. Vi försökte på alla vis få henne att övertala honom, det räcker om han bara kommer och visar sig, sa vi, han behöver inte framföra något på scenen. Eter många om och men sa hustrun att sonen skulle försöka köra honom till banketten.

Så småningom kommer Ernst-Hugo, i tjusig överrock, men ser blek och gammal ut. Vi tar honom under armen och leder honom till matsalen. När han möts av gruppens jubel vid ankomsten är det som en lampa inom honom som tänds. Ryggen raknar, ansiktets stramhet löses upp av ett stort leende och självsäkert går han upp på scenen, framför en monolog, ömsom spottande, ömsom smekandes med orden. Efteråt publikens jubel. Han lämnar banketten som en champion, tar alla i hand som vill tacka honom. Överlycklig. Lättad. Påfylld. För en stund.

Då hade han ganska precis ett år kvar att leva.

Även om jag tidigare spelat Bo Kaspers "Vi kommer aldrig att dö" med Ernst-Hugo är den väl värd att se och lyssna på igen. För Ernst-Hugo kommer vi aldrig att glömma.

Läs även andra bloggar om Svensk Förening för sexologi, NACS-konferens, Ernst-Hugo Järegård

Häromdan blev jag uppringd av en kvinna från New York, som entusiastiskt berättade att jag var nominerad till Who’s Who och att det nu bara krävdes några additonal questions, för att denna hedrande plats skulle vara min. Hon visade sig ha kännedom om mina internationella publikationer, utmärkelser coh medlemskap i andra akademiska organisationer, till och med att jag hade fyra barn! Detta ansåg hon vara särskilt utmärkande för den enastående prestation som jag gjort.

Saken var snart avgjord och jag skulle således få bli medlem i denna klubb av särskilt utvalda världen över. Detaljen var  bara kostnaden, som plötsligt visade sig vara närmare 900 US dollar för ett livstidsmedlemskap. Jag drog öronen åt mig och undrade över detta och sa att jag ville tänka på saken. Kvinnan drog efter andan och sa att hon NEVER hört talas om någon som tvekade inför detta medlemskap. Är detta ett financial problem for you, frågade hon då, och erbjöd i nästa stund femårsmedlemskap för 700 US dollar och efter fortsatt tvekan från min sida tvåårsmedlemsskap för 500 US dollar.

Jag frågade henne om hon kunde skicka skriftig info eller om jag kunde mejla henne åter. Hon bad mig gå in på deras hemsida för mer info ( http://www.madisonwhoswho.com/) men sa att den här sortens medlemsskap kräver personlig kontakt, NEVER by e-mail!

När jag utmattad lagt på luren – observera utan att förbundit mig till något – gick jag in på konsumentverkets hemsida, där följande stod att läsa under aktualiteter:

"En bedrägerivariant som kanske inte drabbar så många svenskar är "Who’s Who"-bluffar. En Cintmedlem mejlade och berättade att han blivit kontaktad – först via epost och sedan via telefon – av en webbaserad "nätverksorganisation" för "professionals" som heter "Madison Who’s Who". De påstod att han blivit särskilt utvald att vara med och att det skulle ge en massa fördelar. Medlemmen fattade misstanke när säljaren inte kunde skicka en faktura på de 518 dollar medlemskapet skulle kosta, utan ville ha kortnumret över telefonen. En sökning på nätet visar att det är en klassisk bedrägerivariant, och det man får inte är värt ett vitten. "

Yipii, att bli nästan lurad på detta sättet är alltså exklusivt och nästan något att vara stolt över!;-)

 

Läs även andra bloggares åsikter om who’s who, bedrägerier, konsumentverket

Jag kan inte låta bli att berätta när jag som sextonåring åkte till Chicago som utbytesstudent och var Lucia. Då träffade jag Selma Lagerlöfs  fosterson Nils Holgersson på Svensk-Amerikanska-föreningen. Han hade som ung flyttat från Sunne till Amerika.

Selma, som saknade biologiska barn, hade dessförinnan hjälpt honom ekonomiskt med hans skolgång då en väninnna berättat om en fattig pojke med samma namn som i hennes berömda bok Nils Holgerssons underbara resa, som utkom i två delar 1906-1907.

På SR kan man höra Nils själv berättar om sin tid hos Selma

En annan värmlänning får avsluta dagen vid datorn, nu när inläggning av sill tar vid.

Innan jubileumsåret 2008 är slut måste jag hinna med att nämna några ord om Selma Lagerlöf (f 1858-1940), 150 år, värmlänning som jag också är. Men firandet är inte slut, för nästa år är det 100 år sedan Selma som första kvinna fick Nobelpriset!

Det går många historier om Selma i Värmland. En handlar om när hon som kvinna blev bjuden på ett stort kafferep i Sunne och precis skulle ta för sig av det stora kakbordet. Då blev hon avbruten med kommentaren: "Nej, Selma, inte före fruarna!" Då hade Selma redan fått Nobelpriset, men eftersom hon var ogift hade hon en lägre rang än "fruarna."

En annan historia handlar om det som numera är relativt känt, nämligen att Selma överhuvudtaget inte var intresserad av att "bli gift" med en man. I de värmländska bygderna visste alla att: "Selma hade en gås oplockad mellan bena".

Förra året föreläste jag på masterprogrammet om hur Selmas bostad Mårbacka numera även analyserats ur ett queerperspektiv. Det är forskaren Katarina Bonnevier som forskat om bostadsnormen ur ett kritiskt heteronormativt perspektiv.  Visst är det intressant att tänka på alla huskataloger med rum för föräldrarna och de två barnen? Hur påverkar det oss att alltid mötas av den heterosexuella familjenormen? Och hur känns det när man inte vill, kan eller har möjlighet att leva upp till idealen?

I juletider är det också viktigt att påminna sig om alla som inte har människor omkring sig att fira med, eller har människor nära sig som man verkligen inte vill ska fira alls, eller som av en massa olika skäl inte tycker att julen är något att fira.

De gånger i livet som vi känner balans och lycka i våra liv är värda att värdesätta, men för den skull ska vi inte bygga en bubbla omkring oss som gör att andra kanske inte vågar dela med sig av sina sorger eller ängslor.  För nästa gång är det vår tur att känna oss ensamma eller ledsna, eftersom det är så livet är. Upp och ner.

Lyssna på Selma när hon läser högt ur Julklappsboken!

GOD JUL!

Läs även andra bloggar om Selma Lagerlöf, queer, heteronormativitet, jul

Var på en härlig julkonsert med Varbergs kammarkör i går och kände hur tomt mitt liv är utan musiken! Går det att hinna med repetitionerna till våren?

Vår dirigent Johannes Landgren ledde med varsam hand kören genom en rad kända och några kanske för publiken mindre kända julframföranden. Mysterium Magnificat sjöngs med inlevelse, hetta och närvaro och tiden stod nästan still vid extranumret Jul, Jul strålande jul.

Johannes talade om vikten av mystiken i våra liv, att allt inte går att förklara, med utgångspunkt i ett citat av Albert Einstein (1879-1955):  "Det mystiska är det mest fantastiska vi kan uppleva. Det är källan till all konst och vetenskap."

Kom att tänka på kommentaren häromdan med frågan om nån har forskat om barn, som man inte med säkerhet kan säga könet på, i samband med inlägget om olika hypeteser kring varför och när det föds pojkar respektive flickor. Kanske är det ett exempel på ännu ett mysterium, som vi inte har svaret på idag.

Något osökt kommer jag in på mitt kommande blogguppehåll, så här i juletider, och ännu en Mystery Tour med familjen då allt från irritation, förväntan, smällande tonårsdörrar och fnittrande barnskratt kan inträffa…

Läs även andra bloggar om Varbergs kammarkör, Johannes Landgren, Albert Einstein, mysterium, intersexualitet

Vad avgör egentligen barnets kön? I så gott som alla befolkningar föds något fler pojkar, ungefär 51% visar SCB:s forskning. Vad beror det på?

Vissa forskare menar att det föds en högre andel pojkar strax efter krig, exempelvis visar befolkningsstatistiken  efter båda världskrigen på detta. En förklaring är förändrade sexualvanor. När de sexuellt svältfödda soldaterna kom hem så hade de ofta sex, vilket gynnar de snabbsimmade men kortlivade Y-spermierna (pojk). Men annan forskning visar det motsatta, nämligen att ju mindre sex människan har, desto mindre behov och/eller förmåga.

Brittisk forskning visade tidigare i år att det är kvinnornas matvanor som är av betydelse för barnets kön. om man slarvar med frukosten föds fler flickor, vilket tex är ett mönster som syns tydligt i Etiopien där svält härjar.

Ytterligare annan forskning menar att det är mannens gen som agvör. Om man som blivande fader har många bröder så ökar chansen för att få en son och vice versa. Forskaren Gellatly vid Newcastle University har studerat 927 släktträd i Europa och USA från 1600-talet och framåt. Det låter rätt övertygande, men visst är sex-ofta-teorin lite trevligare?;-)

Själv har jag tre döttrar och en son…

Gagnon & Simons klassiska sociologiska teori om sexuella script, eller manuskript, lär oss sexualitetens när, var, hur, med vem och varför. Låt oss återkomma till betydelsen av detta, men först ett annat hyperaktuellt – The Script

Läs även andra bloggar om kön på foster, fars gener, sexuella script, The Script

I en undersökning som Jobbguiden.se har genomfört visar det sig att svenskar blir kära på personalfesten. Det var 40% som dejtat någon på jobbet, och för 32% av kvinnorna var detta en överordnad medan det enbart var det för 19% av männen. Säger det även något om hur många överordnade som är kvinnor respektive män, måhända?

Romanserna startar i vilket fall på personalfesten. Det är där flirten inleds, men i vissa fall slår det gnistor även under övertidsarbete för 5 % och på lunchen för 4 %.  Affärsresor behöver inte en eventuell partner oroa sig för, för då är det bara 3 % som blir kära…

Ikväll är det julfest på Malmö högskola och här sitter jag hemma i Varberg och bloggar. Det blir middag med alla barn här hemma. Kanske sätter jag på mig tomtemorsluvan och kompenserar med att servera maken glögg!;-) 

Suck, men det hade varit kul att vara med på glitter och glamourfest! Lite alternativ feststämning med Robyn un-pluged…

Läs även andra bloggar om jobbguiden, kärlek på jobbet, personalfest