Som värmlänning kan jag inte låta bli att citera Gustaf Frödings grubblerier om sanning och vetenskap ur diktsamlingen "Gitarr och dragharmonika", som min käre far nyligen visade mig:

"Då frågade Pilatus: Vad är sanning?

Och eko svarade – profeten teg.

Med gåtans lösning bakom slutna läppar

till underjorden Nazarenen steg.

Men gudskelov, att professorer finnas

för vilka sanningen är ganska klar!

De äro legio, ty der äro månge

som skänkt den tvivelsamme romarn svar

Dock syns mig sällsamt. att det enda sanna

så underbart kan byta form och färg.

Det, som är sanning i Berlin och Jena,

är bara dåligt skämt i Heidelberg.

Det är, som hörde jag prins Hamlet gäcka

Polonius med molnens gyckelspel:

"Mig tycks det likna si så där en vessla

– det ser mig ut att vara en kamel."

Kanske kan man utifrån detta kalla Fröding för socialkonstruktivist! Nåväl, att kritiskt granskande av (s.k.) sanningar är en viktig del av akademin är de flesta överens om, oavett vetenskapsperspektiv. Men så här såg Beethoven på visdomar och sanningar:

"Jag föraktar en värld som inte tycker att musik är en högre uppenbarelse än all visdom och filosofi".

Och då kommer jag att tänka på den lilla jazzklbuben i I Bloomington, där man läsa det här citatet av Platon på vägen in: .

"Music is a moral law. It gives soul to the universe, wings to the mind, flight to the imagination, and charm and gaiety to life and to everything."

Igår kväll gick jag dödstrött pga jetlag ändå iväg till kören och fick ny energi när vi bland annat sjöng Duettion ur Figaros bröllop. Här kommer en flimsnutt där musik av Mozart får en stor betydelse.

Recommended Posts

No comment yet, add your voice below!


Add a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *