… att man inte ser vad du tänker"
Den kommentaren, bland flera andra som pekar på "akademiska etikettsbrott", har Annelie Bränström Öhman fått under sin karriär som litteraturvetare. I boken Genus och det akademiska skrivandets former problematiseras och analyseras förhållandet mellan text och form, kropp och rum, i det vetenskapliga skrivarbetet av flera kvinnliga forskare.
Jag är mycket intresserad av skrivandets olika genres, betydelser och symboliska värde. Men också av alla processer kring när texter ska granskas av andra/varandra inom akademin, i uppgift att få den ännu bättre, mer klarsynt, kanske till och med briljant i sina formuleringar. Men hur svårt är det ofta inte att skilja på person och text, och hur svårt är det inte att både ge och ta kritik på ett sätt som är utvecklande och kreativt istället för nertryckande.
Gunnar Handahl skriver om detta i artikeln "kritiska vänner", och menar att det inte bara är forskare som bör utsättas för granskning i syfte att utvecklas, utan även högskolepedagoger. Men det ska ske i en anda av välmening och med ett tydligt syfte och mål.
Imorgon är det Pedagogisk dag på Malmö högskola, Hälsa och samhälle, som ska handla om undervisning på avancerad nivå. Jag ska prata om masterprogrammet i sexologi och erfarenheterna vi har så här långt, utifrån en rapport jag skrivit i högskolepedagogik: Master i sexologi – pedagogiska utmaningar och resurser (inom kort tillgänglig på MUEP – Malmö University Electronic Publishing).
Här kommer Street player med Chicago (som jag spelat lufttrumpet till många gånger;-) även om jag inte vet om just denna konsert kommer från Grant park i Chicago.
Läs även andra bloggar om genus, akademiskt skrivande, högskolepedagogik, master i sexologi
No comment yet, add your voice below!