I kursplaner på högskolenivå finns det ofta listat referenslitteratur, efter den obligatoriska kurslitteraturlistan. Anders Örtenblad, Högskolan i Halmstad, frågar sig varför i senaste numret av Universitetsläraren (Nr 13/08). Det är en relevant fråga, då kursplanerna enligt Bolognaprocessen ska formaliseras ytterligare vad gäller formulering av lärandemål och examinationsformer.

Ibland ses referenslitteratur som tips på ytterligare relevant och/eller intressant litteratur inom ämnet, men andra gånger ses den som en tillgång för dem som vill ha höga betyg på kursen.

På masterprogrammet i sexologi har vi börjat ange filmer och skönlitteratur som referenslitteratur. Det är alltså material av en annan karaktär än den ordinarie kurslitteraturen, och som inte kommer att bedömas, men som kan ge kursen är särskild kvalité. Vi ber också studenterna ge varandra och oss spännande tips, som kan publiceras på kursens hemsida på nätet.

Men, som sagt, vad som "egentligen" avses med referenslitteratur är fortfarande oklart…  Anders Örtenblad menar att kursplanen ska innehålla obligatorisk litteratur. Punkt. Andra tips kan anges på andra ställen.

Ibland är det bara han "där uppe" som vet vad som är rätt och fel – God knows sjunger Borlängekillarna i Mando Diao

Recommended Posts

No comment yet, add your voice below!


Add a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *