Talet om….

Hur man pratar och benämner saker och ting har betydelse – ofta en mycket stor betydelse dessutom. Det är en anledning till att benämningar och ord ändrar sig hela tiden. Från slutet av 1800-talet och fram till 1950-talet kallades vissa sinneslöa. Ordet som idag verkligen känns otidsenligt och inhumant, användes även av dem som ville väl och försökte ordna en human omsorg om dem som  sågs som obildbara (se tex Föreningen för sinneslöa barns vård). Därefter har benämningarna ändrats från exempelvis begåvningshandikappade, utvecklingsstörda till det som idag används mest – åtminstone inom forskningen – nämligen personer med intellektuell funktionsnedsättning. Vad vi kommer att använda för ord och benämningar imorgon eller om tjugo år vet vi inte…

Jag var i Stockholm och föreläste tidigare i höst och efteråt har jag funderat på min något otydliga formulering om Socialstyrelsen och benämningen intellektuell funktionsnedsättning. Från och med 2007 rekommenderas att begreppet funktionsnedsättning ska användas i betydelsen nedsättning av fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning. Med begreppet funktionshinder menas den begränsning som en funktionsnedsättning kan innebära för en person i relation till omgivningen. För båda termerna avråds handikapp som synonyma. I internationell forskning används i princip alltid numera ”intellectual disability” och aldrig mentally retarded etc. som kan likställas med utvecklingsstörd. Jag har valt att alltid säga intellektuell funktionsnedsättning numera, eftersom jag träffat så många som inte vill kallas utvecklingsstörda, och har en större fördragsamhet med benämningen intellektuell funktionsnedsättning.
Om man tänker på hur ord och benämningar oftast ändras, så är det just för att folk börjar prata om saker och ting på ett lite annat sätt – pö om pö. Precis som den franske filosofen och idéhistorikern Michel Foucault (1926-1984) skrev att talet om sexualiteten är en del av konstruktionen av fenomenet. Alltså, sexualiteten får sin betydelse och sociala innebörd i kommunikationen mellan människor i ett samhälle, vilket jag bland annat skriver om i min bok Sexualitet. Det är också därför det är spännande att arbeta med kvalitativ forskning, då man kan analysera hur människor beskriver och talar om antingen sina egna sexuella erfarenheter och upplevelser, eller hur man uppfattar andras sexualitet.

Tittar vi ännu mer specifikt kan vi se att talet om andras forskning, dvs citeringen av andra studier, också är något som kan tolkas på olika sätt. I universitetsvärlden är det ofta mycket viktigt att bli citerad, inte bara för att man vill att sin forskning ska bli omnämnd utan också för att det blir ett ekonomiskt incitament för hur forskningsmedel fördelas. I senaste Universitetsläraren 17/2013 kan man läsa om Gustaf Nehhans, Göteborgs universitet, som precis lagt fram sin avhandling som handlar om hur citeringar används – spännande och tänkvärt!

Och om vi till sist ska fundera mer på tal och ljud, så kommer vi in på decibel inför den stundande förhoppningsvis fridfulla helgen. Skön advent till alla!