Talet om….

Hur man pratar och benämner saker och ting har betydelse – ofta en mycket stor betydelse dessutom. Det är en anledning till att benämningar och ord ändrar sig hela tiden. Från slutet av 1800-talet och fram till 1950-talet kallades vissa sinneslöa. Ordet som idag verkligen känns otidsenligt och inhumant, användes även av dem som ville väl och försökte ordna en human omsorg om dem som  sågs som obildbara (se tex Föreningen för sinneslöa barns vård). Därefter har benämningarna ändrats från exempelvis begåvningshandikappade, utvecklingsstörda till det som idag används mest – åtminstone inom forskningen – nämligen personer med intellektuell funktionsnedsättning. Vad vi kommer att använda för ord och benämningar imorgon eller om tjugo år vet vi inte…

Jag var i Stockholm och föreläste tidigare i höst och efteråt har jag funderat på min något otydliga formulering om Socialstyrelsen och benämningen intellektuell funktionsnedsättning. Från och med 2007 rekommenderas att begreppet funktionsnedsättning ska användas i betydelsen nedsättning av fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning. Med begreppet funktionshinder menas den begränsning som en funktionsnedsättning kan innebära för en person i relation till omgivningen. För båda termerna avråds handikapp som synonyma. I internationell forskning används i princip alltid numera ”intellectual disability” och aldrig mentally retarded etc. som kan likställas med utvecklingsstörd. Jag har valt att alltid säga intellektuell funktionsnedsättning numera, eftersom jag träffat så många som inte vill kallas utvecklingsstörda, och har en större fördragsamhet med benämningen intellektuell funktionsnedsättning.
Om man tänker på hur ord och benämningar oftast ändras, så är det just för att folk börjar prata om saker och ting på ett lite annat sätt – pö om pö. Precis som den franske filosofen och idéhistorikern Michel Foucault (1926-1984) skrev att talet om sexualiteten är en del av konstruktionen av fenomenet. Alltså, sexualiteten får sin betydelse och sociala innebörd i kommunikationen mellan människor i ett samhälle, vilket jag bland annat skriver om i min bok Sexualitet. Det är också därför det är spännande att arbeta med kvalitativ forskning, då man kan analysera hur människor beskriver och talar om antingen sina egna sexuella erfarenheter och upplevelser, eller hur man uppfattar andras sexualitet.

Tittar vi ännu mer specifikt kan vi se att talet om andras forskning, dvs citeringen av andra studier, också är något som kan tolkas på olika sätt. I universitetsvärlden är det ofta mycket viktigt att bli citerad, inte bara för att man vill att sin forskning ska bli omnämnd utan också för att det blir ett ekonomiskt incitament för hur forskningsmedel fördelas. I senaste Universitetsläraren 17/2013 kan man läsa om Gustaf Nehhans, Göteborgs universitet, som precis lagt fram sin avhandling som handlar om hur citeringar används – spännande och tänkvärt!

Och om vi till sist ska fundera mer på tal och ljud, så kommer vi in på decibel inför den stundande förhoppningsvis fridfulla helgen. Skön advent till alla!

 

Upp på Teides topp och ner i kratern

Livet består allt som oftast av toppar av dalar för de flesta människor. Ibland är det tydliga med- och motgångar, som andra människor märker, andra gånger är det sånt som pågår i en individs inre. Det säkra är att vi sällan vet hur andra upplever sin tillvaro, och ibland kan det faktiskt vara precis tvärtom mot hur det verkar utifrån.

Under en veckas välbehövlig semester besteg vi vulkanen Teide. Nåja, inte ända upp för det var tyvärr inte tillåtet till min mans stora  besvikelse. Men vi gick så högt som det var möjligt; lite hjärtklappning och kyla men en härlig utsikt på cirka 3600 meters höjd (de sista metrarna till 3718 var alltså onåbara). När man  befinner sig ovan molnen får man ibland en upplevelse av perspektiv – vad är viktig? ska man sikta mot nåt annat eller helt enkelt bara stanna upp och njuta av i tillvaron? Har man tur kan en sällsynt känsla av balans i tillvaron infinna sig, då man inser att topparna kräver sina dalar för att man fullt ut ska njuta och ta tillvara på livets glädjeämnen.

Den senaste månaden har sannerligen bestått av en berg- och dalbana av förhoppningar, osäkerhet och firande av milstolpar. Jag installerades formellt som professor vid Malmö högskolas årshögtid den 18 oktober – en högtidlig stund fylld av vacker musik och akademiska ceremonier. Men vilka förväntningar ska man leva upp till, och hur ska dessa möjliggöras? Klarar man det? Och till vilket pris?

Därtill är det nu klart att ett nytt Centrum för sexologi och sexualitetsstudier startar 2014. Tanken är att spännande fakultetsöverskridande forskning ska möjliggöras, som ska bidra till att sätta Malmö högskola än mer på kartan vad gäller sexualitetsforskning. Fantastiska möjligheter, men som samtidigt sätter alla medverkande forskare på prov vad gäller att ytterligare utmärka sig i förmågan att samverka och i konkurrensen om forskningsmedel.

På många sätt är akademin en speciell värld, där människors engagemang och drivkrafter kan samspela till förnyelse och kreativitet och andra gånger till svårigheter att se varandras förtjänster och kompetenser utifrån att konkurrensen är stenhård. Att vara vänner med kollegor, som samtidigt är ens konkurrenter kräver mycket av var och en som människa. I slutändan går det ändå för det mesta bra, vilket faktiskt är fantastiskt.

I dessa dagar är det också mycket speciellt att konstatera att en av mina närmaste kollegor, tillika min tidigare forskningshandledare, professor Sven-Axel Månsson nu går i pension. Jag vill inte likna det med toppar och dalar, men nog är det en milstolpe som inte riktigt kan fångas i ord när yrkeslivet för en person som bidragit så mycket till dagens sexualitetsforskning nu trappar ner och blir emeritus. Glädjande nog vet vi i dessa dagar att han kommer att finnas med i uppstarten av centrumbildningen under minst ett år framöver, liknande en spin doktor!;-)