Tid att skotta, tid att leva

Så var det dags för sportlov. Det som skulle bli en veckas ledighet med avkopplande aktiviteter ser ut att fortsätta i samma tuffa snöskottaranda som hittills. Skillnaden är bara att jag nu är gräsänka och får försöka klara detta själv tillsammans med mina döttrar. Men oro för att tak ska rasa av snömängden och att man inte ska kunna ta sig iväg till affären eller halka och bryta benen ger också en tankeväckande dimension till livet; som vanligt handlar det om alla dessa små detaljer i vardagen som vi tar för givet och som gör att vi kan oroa oss för andra saker än att få mat på bordet och rädsla för ohälsa.

Har just läst ut Randy Pausch Den sista föreläsningen. Kanske kommer några bloggläsare ihåg den video jag la ut för något år sedan med den döende professorn född 1960. I hans bok sammanfattar han sin livsåskådning och det som han vill bli ihågkommen för. Även om det bitvis finns en amerikansk ton i boken, som känns lite främmande för en svensk, så är det ändå en påminnelse om livets skörhet. Vad skulle du vilja göra i ditt liv om du visste att du bara hade 3-6 månader kvar att leva? Vad är viktiga saker att vidarebefordra till dina barn, om du har några? Hur vill du behandla andra och bli behandlad själv?

Som ogift svarade Randy på frågan hur han kunde bli så framgångsrik så tidigt i livet med: ”Ring mig klockan tio på fredagkväll på jobbet så ska jag berätta!” När han senare som 39-åring gifter sig och i snabb takt får tre barn är det andra saker som blir först prioriterade på livslistan även om glädjen till jobbet inte försvinner. Men en sak är säker, menar Randy: Tid, precis som pengar, måste behandlas med omsorg.

Nu ska jag ta ledigt från datorn, från jobbet (som jag vanligtvis knappt gör även om jag är ”ledig”) och umgås med de barn som fortfarande bor hemma och vill vara med mig. Kom och spela ”Finns i sjön” ropar nu den yngsta!

 

Sexualitet och funktionshinder

För dem som är intresserade av ämnet intellektuella funktionsnedsättningar och homo- och bisexualiteter kan rekommenderas sajten Social Care TV. Där kan man hitta videinslag med intervjuer med bland annat Richard, som berättar om sitt liv och det bemötande han fått som homosexuell och funktionsnedsatt. Här finns också tips för personal och intervjuer med forskare. Med tanke på hur lite uppmärksamhet ämnet fått hittills, så är detta angelägen kunskap att sprida.

För övrigt vill jag igen påminna om möjligheten att anmäla sig till kursen Sexualitet och funktionshinder, 8 hp, på Fakulteten för Hälsa och samhälle, Malmö högskola. Den ingår  både i masterprogrammet i sexologi och erbjuds som fristående kurs.

Förutom intressanta föreläsningar med kliniker och forskare både från Malmö högskola och från andra universitet i landet ingår dessutom storföreläsningen Sexualitet och funktionshinder i konst och forskning med den omtalade fotografen Elisabeth Ohlson Wallin och undertecknad den 29 april 13-16. 

Sen ska vi även se Moomsteaterns föreställning Oz onsdagen den 21 april kl 18, samt dagen därpå yssna på KJell Stjernholm, teaterns grundare.

Så missa inte en spännande kurs med möjligheter till nya kunskaper och upplevelser!

Även Melodifestivalen har ju förresten uppmärksammat begåvade människor med intellektuella funktionsnedsättningar, så Malmö högskola ska väl inte va sämre!;-)

Vem och vad är normalt?

Det är frågor som ständigt är levande när man forskar och arbetar med ämnen som funktionsnedsättningar och sexualitet. Ett kritiskt granskande av normer och värderingar som omger oss, och som även skapas av oss, är angeläget för att utveckla kunskap coh nya perspektiv. Att vi alla är en del av dessa, och att vi ibland själva glömmer bort att vi faktiskt kan välja hur vi ser på oss själva och andra, gör det inte lättare…. kanske t o m svårare.

Robert McRuer har skrivt boken Crip Theory. Cultural Signs of Queerness and Disability. Boken är nyinsatt kurslitteratur på vårens kommande kurs Sexualitet och Funktionshinder, masterprogrammet i sexologi och tillika fristående kurs vid Malmö högskola.

Crip teori kan ses som en utveckling, en utvikning, från queer teori men här handlar det om funktionsnedsättningar. Crip = cripling= krymplig=negativt ord som tas upp och används i en teori som vänder på begreppen och frågar sig vad eller vem är egentligen normal? Vad är det som säger att en icke-funktionsnedsatt heterosexuell människa är mer normal, lycklig, lyckad än en funktionsnedsatt homo- eller bisexuell människa? Varför är det förstnämnde det mest åtråvärda sättet att vara, och allt annat blir i skuggan av detta? Crip teori handlar således om frågor om makt, självbestämmande, delaktighet, inanförskap och utanförskap och kategoriseringar.

Nu ska jag strax hämtas och föreläsa på Nobelgymnasiet i Karlstad om unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Åhörare är personal inom särskolan och LSS. Det känns lite extra roligt, eftersom jag är född i Karlstad och också gick mina gymnasieår här även om jag däremellan bodde på andra ställen i landet. Kommer jag att börja prata värmländska igen? Blev nästan lite full i skratt av kvinnan i hotellreceptionen – så välbekant men ändå så långt bort. Dialekter är roliga, personliga och utmanande. Ibland går de inte att förstå, om man inte kommer från den orten. Kanske är det på samma sätt med andra saker i livet – kan jag som icke-funktionsnedsatt helt förstå en människa som t.ex. är rullstolsburen? Troligen inte, men en sak är säker – om jag/vi fortsätter leva kommer vi alla att drabbas av nån form av funktionsnedsättning. 

Monica Z är ett självklart val att lyssna på denna dag i Värmland.  Underbar, genial och saknad…