Det går inte att undvika att känna till riskerna med Internet. Mer eller mindre dagligen läser vi och hör om människor som råkar illa ut. Ibland handlar det om att man blivit lurad på pengar, andra gånger om betydligt värre saker…
Men, det är viktigt att trots allt ha en nyanserad bild av nätet. Nya möjligheter har också öppnats sig, till exempel för ungdomar med olika slags funktionsnedsättningar. På nätet kan man kommunicera med andra och delta i ungdomskulturen, oavsett fysiska eller intellektuella funktionsnedsättningar och oberoende av geografiska avstånd. Om man har intellektuella funktionshinder och kanske svårt att stava, så gör det ingenting för stavningen och grammatiken är i inte det viktiga i nätkommunikationen. Med hjälp av s.k. emotikoner kan man dessutom uttrycka känslor utan en massa långa och invecklade resonemang. På nätet kan man söka efter nya vänner och kanske flick- och pojkvänner, presentera sig själv utifrån sina intressen och hobbies, och inte främst utifrån funktionshindret. Dessutom kan man komma undan föräldrarnas och personalens inblick i ens privatliv, vilket kan vara nog så viktigt för en tonåring som kämpar med frigörelseprocesser trots sin beroendesituation till andra.
Självklart ska man aldrig bagatellisera riskerna med nätet, men jag tycker ändå det är värt att komma ihåg vad en av de unga tjejerna som jag intervjuade i en studie om unga med utvecklingsstörning och Internet sa:
"Alla bara oroar sig för att det ska hända mig nåt ont. Jag oroar mig för att det aldrig ska hända nåt gott!"
Ted Gärdestad sjunger om förhoppningar och förväntningar men även om risken för att "broar till tryggheten bränns".
Läs mer: Löfgren-Mårtenson, Lotta (2005) Kärlek.nu. Om Internet och unga med utvecklingsstörning. Lund: Studentlitteratur.
No comment yet, add your voice below!