Så här års fylls tidningar och tv-program av tips på hur vi ska kunna hålla våra nyårslöften och förverkliga de förändringar som vi önskar. Men som alla vet så är det lättare sagt än gjort att genomföra dessa. Intressant nog visar forskning att om vi ser bakåt i våra liv så kan vi se att vi förändrats, troligen oavsett vilka nyårslöften vi gett eller inte gett, men om vi tänker framåt så har vi svårt att tro att vi förändras. Då tänker vi istället att vi ska fortsätta vara de vi är idag. Varför är det då så? För visst förändras vi genom hela livet – erfarenheter och upplevelser upphör ju inte bara för att vi blir äldre. Kanske handlar det om en psykologisk försvarsmekanism, tror forskarna vid Harvard University och Virginia University. Om vi vore säkra på att både vi själva och andra skulle förändras rejält så skulle det vi sysslar med nu kännas meningslöst, ja kanske till och med onödigt…. Och det är svårt att stå ut med.
Överhuvudtaget är talet om tid och vad vi ska göra med våra liv detta nya år många gånger snarare stressande än upplyftande. Professor Bodil Jönsson poängterar att vi i glädjen över att allt numera tycks möjligt, såsom att ha kontakt med gamla och nya vänner, resa över hela världen etc, tycks glömma att människan har sina egna gränser i tid och rum. Att ha ont om tid handlar snarare om att ha ont om liv, menar Jönsson.
Så vi ska vi göra nu med 2013? Ta det som det kommer? Eller försöka göra upp en plan? Kanske delmål åtminstone? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att förra året präglades mycket av sjukdom och det vill jag ju helst förhindra i år. Men kan man det? Till viss del, förstås, då vi vet att rätt mat, god sömn, motion etc främjar hälsan. Men om man ändå blir sjuk? Det är lätt att tro att man kan kontrollera det okontrollerbara och kanske till och med skuldbelägga den enskilde som blir sjuk. Ändå vet de flesta av oss att man aldrig har några garantier för hälsa.
Nåväl, ett perspektivbyte är väl aldrig fel. Att se trista saker som händer från ett annat håll? Kanske leder det till nåt gott i slutändan? För visst är det så att vi gärna vill finna en mening i saker och ting som händer. Det känns helt enkelt för svårt att tro att hela tillvaron är slumpartad för då skulle man ju också förlora makten över sitt eget liv och sitt eget handlande. Så även om vi å ena sidan enbart är ett frö i vinden, så är vi också otroligt betydelsefulla för åtminstone en handfull människor. Och då är vi tillbaka till vikten av att vårda oss själva och våra relationer, och att göra det vi tycker är kul – oavsett om det är att jobba, musicera, resa, läsa eller älska.
God fortsättning! Och efter lite funderande så kan jag inte låta bli att ta med två bra låtar denna gång!