Ett liv efter jul?!

När snön yr som mest och vinden känns kall är det dags att börja planera för nästa års sexologikonferenser! Det handlar både om att söka finansiering för att ha råd att åka, men förstås även att fundera över viktiga forskningsresultat och/eller kliniska erfarenheter att dela med sig av till andra både inom och utanför landet. Sexologiska konferenser handlar ju till stor del om ett utbyte av kunskap, tillika viktiga sammankomster för skapandet av nya nätverk och utvecklande av kontakter som har funnits i många år.

Följande datum har jag på min agenda, även om jag i dagsläget inte vet vilka jag kommer ha möjlighet att åka på:

Svensk förening för sexologi – årsmöte i vår (återkommer med plats och tid)

International Academy of Sex Research, IASR, 7-10 augusti, Chicago

World Association for Sexual Health, WAS, 21-24 september, Porto Alegre

Nordic Association for Clinical Sexology, NACS, 3-6 oktober, Ålborg

Society for the Scientific study of Sexuality 14-17 november, San Diego

Var ska man söka pengar då, undrar många? Tyvärr har jag inga givna svar på den frågan. Vissa har förmånen att få konferensavgifter och/eller resor och logi av sin arbetsgivare, men de flesta får söka stipendier eller resebidrag via exempelvis stiftelser, vetenskapsråd eller organisationer. Många tror att styrelsearbeten innebär att man får allt betalt, men inte heller det är givet. Snarare är det motsatsen som är gängse; nämligen att arbete inom dessa organisationer och föreningar är mer eller mindre ideellt. Jag skulle därför vilja passa på och tacka alla runtom i världen för deras starka engagemang i sexologiska frågor, som ofta är tätt knutna till mänskliga rättigheter.

Så, då återstår antagligen bara att även sätta upp dessa konferenser på sin ”önskelista” . Tänk om tomten finns ändå!;-)

Kultur bättre än forskning?

Det är intressant att följa den uppmärksamhet som Jonas Gardells bok Torka inga tårar utan handskar och filmatiseringen av densamma fått. Som forskare jobbar man ofta hårt med att utföra den sk tredje uppgiften – spridning av forskningsresultat till allmänheten – men frågan är om inte fler även skulle satsa på kultur!?;-) Inte alla har varken förmågan, talangen eller viljan förstås, men när det gäller spridningen av kunskap om hiv så tror jag ingen forskare i landet fått ut budskapet så här tydligt.

Nåväl, själv gör jag mitt bästa med att skriva lättlästa böcker för dem som av olika skäl behöver mer lättillgänglig text (en lysande affärsidé, brukar min man säga, att skriva böcker för dem som inte läser!;-). En av böckerna har dessutom blivit musikal på en särskola, och jag har ofta berättat om detta eftersom jag är så stolt.

Nu är det dags för att åka iväg och sprida resultaten från min studie om svenska sexologer till Danmark. Det är dags för årets nordiska professionskonferens och temat är gamla auktoriteter ocn ny legitimitet. Det passar ju faktiskt riktigt bra in på mina resultat som bland annat visar på en förändring från en mer medicinsk och därmed manlig sfär inom sexologin, till en mer psykosocial och terapeutisk och därmed kvinnlig domän. Så ser det inte ut överallt i världen, utan snarare är detta en nordeuropeisk förändring.

Men åter till Gardells romanfigurer, som också funnits och finns på riktigt. Historien väcker sår och obearbetade minnen till liv, sa någon, och nu känns det faktiskt nästan som en nationell sorgeprocess. ”Some die young” och det är alltid sorgligt, men extra tragiskt är det när sorgen paras med de fördomar och tabun som har gällt i detta fall.

 

Nya tag!

Denna termin blev som sagt en intensiv period av resande, presentationer och möten. Man gör sitt bästa, och många gånger blir det som tur är  mycket uppskattat, andra gånger önskar man att det funnits mer tid för förberedelse och/eller vila dessförinnan. Men hur det än går, så gäller det alltid att ta nya tag! För varje gång är unik och varje gång händer något i stunden tillsammans med just de åhörare som finns på plats denna gång, eller med de diskussionsparter som ingår i mötet.

Nyligen hemkommen från NACS i Helsingfors, så kan jag tacka min doktorand och tillika sjuksköterska Malin för att hon hjälpte mig hitta febernedsättande och halstabletter på ett finskt apotek. Min röst liknade förvisso mest en mans, men det hördes åtminstone vad jag sa. Presentationen om svenska sexologer rönte både intresse och väckte viss debatt, då resultaten visar att ämnet sexologi rör sig från en medicinsk och manlig domän mot en mer psykosocial och kvinnlig dito. Förvisso är alla överens om vikten av ett fortsatt tvärvetenskapligt grundperspektiv, ändå finns spänningar mellan olika discipliner och arbetsmodeller. Men den största spänningen finns gentemot dem som de intervjuade sexologerna uppfattar som icke-professionella, dvs de som saknar en gedigen utbildning i sexologi. Därför anses auktorisationen via NACS  viktig som kvalitetsstämpel, trots att det är få som ansöker om det.

För den som är mer intresserad finns ett kapitel på svenska i Sexualitetsstudier (red. Plantin & Månsson) och på engelska i den nytryckta Pleasure and Health by education, counseling and treatment (red. Kontula).

Nu ska jag packa för att åka på det första mötet i Sexuality Counselling Guidelines – Guideline Development Group  Geneve. Det ska verkligen bli spännande att se vilka de övriga deltagarna är, från vilka länder, och framförallt hur vi ska få ihop ett gemensamt dokument utifrån våra olika geografiska och professionella bakgrunder! .

Och så ser jag fram emot helgen, som både innehåller afterwork och middag med vänner och bokmarknad på Poeten, där jag ska visa mina lättlästa barn- och ungdomsböcker – varmt välkomna!

Men först ska jag  tillbringa några dagar och nätter i gränsen mellan Schweiz och Frankrike….

 

 

Världsdagen för sexuell hälsa 4 september

Då är det dags att fira världsdagen för sexuell hälsa för tredje gången! Runtom i världen arrangeras olika aktiviteter i fem kontinenter och i mer än trettio länder den 4 september. I Sverige är det program i Malmö  och i Stockholm, och förhoppningen är att ännu fler lockas att medverka nästa år! Årets tema är ”In a Diverse world, sexual health for all” och i Sverige har vi valt att fokusera Sexualitet och funktionshinder med två intressanta program.

Så här i början på terminen är det intensiva dagar på högskolan. För alla som undervisar är det kul med nya studenter som anländer och för forskare är det många seminarium, föreläsningar och kongresser. Eftersom de flesta både forskar och undervisar så kan det bli ett pussel att få ihop allt. För egen del ser jag fram emot att resa till Färöarna om någon vecka för att prata om vikten av sexualkunskap för unga, vilket fortfarande inte är självklart på alla platser i världen. Men dessförrinnan ska jag vara på Stadsbiblioteket i Malmö och på Gro-café i Lerum bland annat.

Om man vill utmana sig själv kan man dessutom medverka i årets ForskarGrandPrix. Vi får träna retorik, talvård och kroppsspråk och sist men inte minst på innehållet i de tre minuter som varje forskare har till sitt förfogande i en tävling som ska avgöras av en jury och en fullsatt aula med gymnasister. För dem som undrar kan jag berätta att man hinner 140 ord i minuter, om det är någon som vill testa att säga något kort om den forskning som man fördjupat sig i under många år!

 

Sommaren som aldrig säger nej!

Så kom den då äntligen; sommaren med värme, sol och möjlighet till sköna bad! Just när de flesta börjat jobba och skolorna startar igen. Precis som gruppen Malta sjöng för många år sedan så känns det först nu som att det är sommaren som bor i mig och i många andra! Det där med svalorna kan vi dock ta en annan gång!;-) 

Trots intensiv sensommarvärme så har hösten redan startat med en konferens i Halland, Varbergsdagarna, där över tvåhundra pedagoger från väst- och sydsverige deltog. Det var fantastiskt roligt att föreläsa om sexualitet och unga med intellektuella funktionsnedsättningar i min gamla hemstad inför en entusiastisk och utvilad åhörargrupp.

Nu gäller det att börja förbereda sig på allvar inför årets ForskarGrandPrix. Ett antal forskare är utvalda från olika lärosäten för att tävla i vem som bäst kan föra ut info om sin forskning inför allmänheten; i detta fallet gymnasieelever. Vi får se hur det går, men helt klart är att det gäller att gå in med känslan av att man får bjussa på sig själv litegrann!

Sen är det snart dags för att åka till Färöarna där ett antal nordiska forskare har bjudits in till en nationell konferens om  unga och sexualitet i syfte att sprida aktuell forskning som kan vara användbar i uppstarten av sexualkunskap, som hittills inte funnits i landet. Visst är det en angelägen påminnelse om hur olika normer påverkar ett lands lagar och riktlinjer kring sexualiteten. Och tänk, vilket liv det blev kring de där svalorna 1973…;-)

”Allting har sin tid…

… älska har sin tid och hata sin, en tid att gråta,  en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa”. Om detta kan man läsa i Predikaren eller sjunga om, som vi gjorde i Varbergs Kammarkör när jag bodde där. I vilket fall, så är det nu tid för semester i ett par veckor. Slutsummering av en termin som för min del präglats av en hel del ohälsa, men också av glädje och förtröstan. Nu är deadlines avklarade, uppgifter inlämnade, ansökningar godkända och liggande mejls besvarade. Kan man ha det bättre i livet?;-)

I mitten av juli är det dags för årets International Academy of Sex Research, denna gång i Lissabon. Doktorand Malin Lindroth och jag åker dit och presenterar en poster om vår studie om tvångsomhändertagna ungdomar och sexuell hälsa. Säkert blir det en både givande och trevlig konferens med gamla och nya bekantskaper. Nätverkande är en viktig del i ett ämnes utveckling och för sexologins del, som trots allt är ett litet forskningsområde, så är det desto viktiga att knyta både nationella och internationella kontakter.

Efter ytterligare några veckors ledighet, så börjar årets World Sexual Health Day närma sig! I Malmö firas den även i år den 4 september på Stadsbiblioteket med temat sexualitet och funktionshinder. Ett spännande program bestående av kliniker och forskare, som ställer upp ideellt och delar med sig av sina kunskaper. I år finns mer tid för frågor och diskussion, så kom och ta del av en intressant eftermiddag! Mer om detta kommer i augusti!

Årets nordiska sexologikonferens, NACS, blir i Helsingfors 4-7 oktober, och där kommer jag att presentera min pågående studie om sexolog som profession och sexologi som akademiskt ämne. Nytt för i år är att det i samband med konferensen ges ut en antologi där inviterade bidrar med ett kapitel utifrån sitt föredrag. Ett bra sätt att sprida kunskap även till dem som av olika skäl inte har möjlighet att åka på konferensen.

Men nu närmar sig midsommarafton, denna magiska helgdag som förknippas med kärlek, fruktsamhet, blommor och dans. Idag är det sommarsolstånd och sen vänder det, som många pessimister brukar påminna om. Men, som sagt, allting har sin tid, och nu är nu.

Skön sommar!

 

Konferera mera, eller?

Det varierande arbetet som forskare innebär både perioder av ensamma stunder framför datorn, intervjuer med informanter mellan (oftast) fyra ögon och  konferenser där resultaten ska spridas – antingen muntligt eller via posters och via publikationer av nya artiklar och/eller böcker. Då står man oftast inför större grupper – alltifrån ett femtiotal till många hundra åhörare. Kontrasterna kan bli stora mellan de olika formaten av kommunikation – för det är ju det som allt handlar om i grunden.

Imorgon bär det av till Örebro och Habiliteringskonferensen 2012. På programmet står bland annat Tapio Salonen, dekan på vår Fakultet för hälsa och samhälle, Malmö högskola som ska prata om utsatta barn och samhällets ansvar. På onsdag ska Jens Rydström, Lunds universitet tillika bihandlare för Jack Lukkerz, hålla en parallell session om sexualitet och funktionshinder i Danmark och Sverige och jag ska samtidigt tala om vårt gemensamma forskningsprojekt om sexualkunskap och unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Glädjande nog kommer även tre tidigare studenter i sexologi att berätta om sitt kliniska arbete inom habiliteringen utifrån attityder och bemötande av sexualiteten.

För dem som är medlemmar i Svensk föreningen i sexologi och bor i västra och södra Sverige inbjuds det till möte i Hjortseryd, ett fantastiskt ställe som sexologen Kerstin Granlund äger, den  25/5 13.00  -26/5 12.00. Anmäl er till mig på helena.cewers@skane.se tel 0703-932152

Trots att svenskar ofta har förlagd sin semester till juli så är det många gånger då som International Academy of Sex Research har sina årliga konferenser. Ändå är detta spännande konferenser som till sitt format är mindre än EFS och WAS möten och dessutom mer specifikt inriktade på forskning än de andra nämnda som även har många kliniska programpunkter. I år är det Lissabon som gäller mellan den 8-12 juli och bland annat kommer doktorander från Malmö högskolas sexologigrupp att presentera sin forskning: Malin Lindroth, Jack Lukkerz och Charlotta Carlström. Det här är en viktig del i policy att utveckla föreningen framåt genom att satsa på den yngre generationen forskare (härligt att känna sig unga i detta sammanhang, eller Malin och Jack?;)

Tidig höst är det dags för det årliga NACS mötet då nordens sexologer samlas och utbyter erfarenheter. I år är det Helsingfors som är värd, och år 2013 troligen Sverige (om jag räknat rätt) eftersom man turar om med värdskapet. Hit har jag skickat ett abstract utifrån in studie om sexologer, som har blivit accepterat.

För egen del hoppas jag även att för första gången kunna åka till Florida i november och presentera min studie om sexologer och/eller en annan studie om internet och unga med intellektuella funktionsnedsättningar, men vet ännu inte om något av mina abstracts blir accepterat. Det är Society for Scientific Study of Sexulity som håller konferens, och här träffas både kliniker och forskare från hela världen.

Däremellan håller även European Federation for Sexology sitt möte i Madrid. EFS sker vartannat år, och vartannat år är det världskonferens. WAS nästa år blir i Rio de Janeiro och då åker jag däremot, dels som ledamot i styrelsen, dels förhoppningsvis som presentatör av någon av mina forskningsstudier.

Så, hur ska man hinna och – kanske framförallt – ha råd med att åka på dessa konferenser? Ja, oftast får man ansöka om detta via stipendium om man inte har forskningsmedel som rymmer en budget för detta. Någon enstaka gång står högskolan får det, men många gånger tas slutnotan ur den privata fickan…  Men oftast tycker man det är värt det eftersom dessa nätverk betyder så mycket professionellt och socialt. Ibland handar det om att återse människor som man träffar årligen under många år, och ibland uppstår stor saknad på konferenser när tomrummet efter någon som man  man ”used to know” inte finns med längre….

 

”Lyssna på oss!”

Det var temat på den idékonferens som arrangerats av projeket Egen växtkraft genom Handikappförbudnen, Barnombudsmannen och Folke Bernadotte Stiftelsen med stöd av Arvsfonden, Jerringfonden och Socialdepartementet. Konferensen fokuserar hur barn och ungdomar med funktionsnedsättningar kan få mer att säga till om i sina liv. Ofta har man ett stort antal professionella  omkring sig i vardagslivet, och det är förstås viktigt att man själv påverka stödet man är i behov av.

Konferensen bjöd på ett spännande och rikt program med föreläsningar, seminarier, workshops, utställningar, paneldiskussioner osv. Mycket filmades och kommer att vara tillgängligt på webben inom kort – gå gärna in och se!

För egen del blev det mest fokus på de två seminarier jag själv höll i och som beskrev hur unga med intellektuella funktionsnedsättningar är delaktiga i forskning om sexualkunskap i särskolan. Vad vet man, och vad vill man veta? VIlka ska förmedla kunskapen, och på vilka sätt? Det är några frågor som hittills 16 elever i åldern 16-21 år fått svara på i intervjuer och förhoppningsvis kommer  resultaten från pilotstudien att utmynna i en granskning av den modell som jag skrev om i boken Sexualitet och Integritet för femton år sedan och som nu heter Hur gör man?

Här presenterar Eva Nordmark, ordförande i Folke Bernadotte Stiftelsen tillika forskningsledare i Forskningsplattformen Handikappvetenskap, inriktning habilitiering, mig inför seminariet ”Så att man inte går och gör fel”. Det är också Forskningsplattformen som finansierat pilotstudien.

Jag passar också på att berätta hur min forskning hela tiden handlat om att ge röst åt unga med IF, vilket fortfarande är relativt ovanligt då intervjuer har en del inbyggda svårigheter. Men dessa får ses som utmaningar, och det är då forskarens roll att bli vara lyhörd, flexibel och fantasifull i sitt sätt att intervjua. Här visar jag min doktorsavhandling Får jag lov, vars titel både syftar på de dansobservationer som studien byggde på och på resultaten som visar omgivningens betydelse för de ungas förutsättningar för kärlek och sexualitet.

Ett sätt att nå ut med forskningsresultat till den målgrupp det gäller är att skriva skönlitterära berättelser. Boken Drömmen om Danskungen är faktiskt min avhandling ”light”, och efter att jag fick den utgiven genom en anonym manustävling på LL-förlaget så fick jag blodad tand och har även gett ut en serie om Emma  på Argument förlag.

Tänk, innan man åker iväg och uppfyller högskolans sk tredje uppgift kan man ibland känna sig stressad och trött och undra – hinner jag med tanke på alla deadlines och akademiska vardagliga måsten? Men sen när man kommer ut och träffar personal, anhöriga och ungdomar med och utan funktionsnedsättningar blir man påfylld, glad och entusiastisk! Det är ju detta som är mitt liv! Balansen mellan det ensamma skrivandet och diskussioner med andra – både forskare, studenter och allmänhet!

Foto: Fia Hjulström

Konferenser på G!

Bara för att man är hemma i Svedala igen, så betyder inte det att livet lunkar på sakta och stilla. Nej, så här i början av terminen är det både ett antal deadlines som ska hållas vad gäller forskningsansökningar och artiklar och förberedelser inför föredrag på konferenser.

Nästa helg är det dags för firandet av World Sexual Health Day 4 september för att uppmärksamma sexuell hälsa ur olika perspektiv. Årets tema är ”Youth’s sexual health. Shared rights and responsibilities”. Som styrelsemedlem i World Association for Sexual Health (WAS) är jag också koordinator för firandet i de skandinaviska länderna. I år är det program både i Stockholm och i Malmö, samt i Kristinesand i Norge.

I Malmö sker firandet på Stadsbiblioteket. Där presenteras spännande forskning utifrån temat. Universitetslektor Ronny Tikkanen från Göteborgs universitet berättar om en nationell studie om unga och sexualitet, docent Niels Ulrik Sörensen från Århus Universitet berättar unga män och pornografi och doktorand Malin Lindroth från Malmö högskola om tvångsomhändertagna ungdomar och sexuell hälsa. Dessutom presenterar sig nyblivna medlemmar i WAS ungdomskommitee Åse Werner och Emma Skarpås.

Ni som är på Facebook kan söka på WSHD sidan för att hitta alla program!

Nästan direkt därefter är det dags att åka upp till Stockholm för att medverka på idékonferensen Lyssna på oss! Där jag ska jag berätta om elevers erfarenheter av sexualkunskap i särskolan, och om hur de unga är medverkar i forskningsprojektet genom att utveckla den undervisningsmodell jag beskrivit i min bok Hur gör man.

Och två veckor senare är det årets Intradagar i Stockholm där jag också ska berätta om aktuell forskning om unga med intellektuella funktionsnedsättningar och förutsättningar för kärlek och sexualitet. Precis före mig föreläser Björn Ranelid, så det vore kul om han stannade kvar och lyssnade!

Med så här mycket i huvudet är det bara att hålla med Ola Salo när han sjöng ”It takes a fool to remain sane” häromkvällen när han gjorde slut med Malmö på The Arks avskedskonsert! Och nu när jag skriver detta och lyssnar på vad Ola säger om Malmöborna, så inser jag att de bara kommer att tänka ”avadåddå” om det mest jag skriver och tänker… 😉

Mer sex i LA!

Lördag morgon var det så dags för vårt symposium om Sexuality & Disability. Olyckligtvis kändes det väldigt tidigt på dagen, med tanke på den sena kvällen på Hollywood Bowl då arrangörerna fick leta efter spridda sexologer över hela konsertområdet….  Det var första gången som ämnet presenterats på detta sätt på IASR, så särskilt Alain och JAcques var nöjda, som hade föreslagit symposiet och fått gehör. Förutom min egen studie om användandet av internet för kärleksmässiga och sexuella skäl bland unga med intellektuella funktionsnedsättningarna, medverkade Dilana Schaafsma med en studie om modeller för sexualundervisning riktat till personer med IF och Alain Giami med en sociologisk genomgång av det sexuella livet på totala institutioner.

Dilana och jag på den fantastiska terassen där vi tog en drink innan banketten på Grand Horizon Ballrom at Covel Commons, UCLA.

Hela gänget samlat; Jacques, Dilana, moi och Alain

Under dagen var det dessutom möten i Scientific Committee igen inför Lissabon 2012. Utifrån förslag på invited speakers och symposium röstades det fram nomineringar med tanke på vilka ämnen som tagits upp de senaste åren, vilka intressanta forskare som gjorts sig kända både som talare och som forskningsresultat, vilka forskningsmetoder som använts, åldrar, kön och vilka länder som ska prioriteras. Det är således många hänsyn som ska tas, men vi tror det blir en mycket bra blandning även nästa år!

Och så här liten kan man se ut (och känna sig) när man föreläser! Mellan möten, symposium och brief communication försökte Malin och jag promenera och se oss omkring dels i det vackra universitetsområdet, dels i Westwood. När jag irrande försökte få en uppfattning om var vi var, och hur lång tid det skulle ta att ta sig tillbaka så hittade vi passande nog den här gatstenen!

Avgående presidenten Erick Janssen från Kinsey Institutet, känd för många Malmöforskare och studenter i sexologi, var mycket nöjd med konferensen och kramade sin fru Nadine som följt med denna gång. Det var också ett intressant föredrag om Sexual Arousal in Men som Erick valt som sitt ämne i sitt Presidential Address. Det kan liknas med en docent- eller professorsföreläsning såtillvida att man själv kan välja det man pratar om och inte behöver presentera en enda studie utan snarare göra en sammanfattning av sitt forskningsintresse. Fortsättningen av titeln löd: Four Phases, Three Components, Two Levels of Processing and One Man’s Continuing Quest to Make Sense of it All.

Den tidigare presidenten Cynthia Graham står också Erick nära, om ej på samma sätt. De har arbetat
tillsammans på Kinseyinstutet, där Cynthias man John Bancroft också vara tidigare Director. Cynthia är också redaktör för The Journal of Sex Research där Sven-Axel Månsson och jag har publicerat en artikel om unga och pornografi. Det är en av de få kvalitativa artiklar i tidskriften och Cynthia framförde att hon tycker mycket om den! Kul!

Nåväl, allt roligt har ett slut och banketten med Dan Savage som specialinbjuden gäst väckte stort jubel hos framförallt de yngre amerikanska åhörarna, medan Malin och jag tittade på varann och tänkte ”This is America” och det är märkligt hur långt efter oss europeer de ibland kan verka vara…. Kul kille, men inte särskilt provokativ för oss svenskar.

På söndagen tog vi oss till Santa Monica och Venice Beach för att få en känsla av att det faktiskt är LA som vi var i. En ensam stackars muskelknutte gick fram och tillbaka och visade desperat upp sin kropp som inte så många verkade bry sig om.  Wonder why?

Efter att ha gått oss trötta en hel dag valde vi ändå att sätta på oss högklackat och spendera kvällen i Hollywood tillsammans med våra nyfunna vänner Christine Mildrod, svenskamerikansk sexterapeut, och hennes trevlige man Helge Josefsson som har sommarställe i Steninge, precis som min mans släkt. Vilket sammanträffande!
Jag blev dessutom glad för att Christine blev så förtjust i den tegelsten som jag släpat med mig bara för att visa våra internationella kollegor den svenska antologi Sexologi som PO LUndberg och jag redigerat. Hon vill gärna att den ska översättas till engelska så vi får se vad som händer! Kan man bli upptäckt i Hollywood även som forskare?;-)
Åtminstone kan man trampa på lite stjärnstatus!

Christine, Helge, jag och Malin är mätta och glada efter en fantastisk middag med god tapas på Cleo i Hollywood och här är vi på väg in på kända Chateau Marmon för fler cocktails…  Några timmar senare sitter vi i taxin på väg till flygplatsen. Utmattade, glada och konferenseuforiska! Vad mycket vi hunnit med på dessa dagar! Och redan längtar vi till Lissabon 2012 även om det är jätteskönt att komma hem också!

Vad passar bättre än Eagles Hotell California, vars förebild är just detta hotell! SKillnaden var att vi kunde checka ut…  Som extra ”bonus” kommer därefter professor Paul Abramson i ”Crying for Kafka” – ett minne av en oförglömlig kväll då han körde oss hem efter en kväll på stan och spelade sina cd:s för oss. Eller hur, Malin?