Idag intervjuas jag i en artikel med ovan rubrik i pappersversionen av SvD . Det handlar om balansgången mellan unga med intellektuella funktionsnedsättningars önskan och längtan efter kärlek coh sexualitet och omgivningens oro och ängslan för att de ska råka illa ut. Det är viktigt att inte låta rädslan begränsas de ungas liv, utan att för den skull blunda för den mörka delen av sexualiteten.
I dagarna har debattens vågor gått höga utifrån Patrik Sjöbergs avslöjanden om sexuella övergrepp inom idrottsvärlden. Reaktionen från omvärlden består av chock – ingen kunde tänka sig detta och framförallt förändrades synen på offer för övergrepp. Kan man vara utsatt och ändå uppnå framgångar, ses som stark och oövervinnerlig? Ja, helt klar är det så och det ska vi inte heller blunda för.
I vår önskan att förenkla och hantera en komplex verklighet är risken att vi tänker oss att förövare och offer ser ut och beter sig på ett visst sätt. Då inser vi att vår bild av människor med intellektuella funktionsnedsättningar oftast förknippas med den svage och då utsätter vi en grupp människor för överbeskydd och vågar inte släppa taget om vår ansvarskänsla. Utan att för den skulle bagatellisera risker, så vill jag samtidigt återigen peka på vad den unga tjejen som gick i särskolan sa: ”Alla bara tänker på risken för att något ont ska hända mig, jag oroar mig för att inget gott ska hända!”
Hur hanterar vi den balansgången? Lust och längtan efter kärlek, framgång, lycka och bekräftelse är alltid riskabelt, även om det för det mesta inte resulterar i övergrepp….
No comment yet, add your voice below!