Månad: maj 2009

Imorgon är det dags för opposition och samtal kring de första magisteruppsatserna som sedan ska bedömas. På masterprogrammet i sexologi kan man antingen skriva en magisteruppsats omfattande 15 hp, eller en masteruppsats på 30 hp. Ytterligare en möjlighet är att skriva två magisteruppsatser och räkna samman dem på slutet.

Eftersom det var en relativt liten grupp som skriver magisteruppsatser valde vi att lägga upp oppositionen på ett lite annat sätt än gängse, genom att bjuda in personer som på ett eller annat sätt har arbetsrelaterad anknytning till den kunskap som producerats fram och kan föra ett vidare samtal om uppsatsen och själva ämnet  Det vetenskapliga bedöms av en examinator.

Imorgon kommer först Bodil Jönsson, professor i rehabiliteringsteknik vid Certec och Lunds universitet.  Mer känd för allmänheten är hon nog för sin medverkan i Fråga Lund och genom sina böcker om tid. Så här skriver hon i "Tio tankar om tid":

"Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klock-tiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har nog ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om."

Därefter kommer Povi Lawson  från Noaks ark Skåne. Det är en ideell organisation som arbetar med information och stöd kring hivfrågor. Informationsarbetet syftar till att förebygga spridningen av hiv/aids samt andra sexuellt överförbara sjukdomar medan stödverksamheten finns till för att stödja hivpositiva och deras närstående. Povi är projektansvarig för ett invandrarprojekt vid Noaks ark, som bland annat arbetar med att utbilda tolkar när man ska gå ut med information om hiv och aids.

Så vi har två spännande samtal att se fram emot!  Kanske är detta något som trendspanaren Stefan Nilsson skulle rekommendera!;-) Han bjuder varje fredag in några personer som han är "lite rädd för" , har överdriven respekt för, kollegor som verkar buttra, eller som känts kärva i möten. Det boostar modet och frimodigheten, säger Stefan! Men man kan också bjuda in personer som verkar spännande, som man beundrar och som man tycker vore intressant att lyssna på, säger Sara Öhrwall, forsknings- och utvecklingschef på Bonnier. Det viktigaste är att det ruskar om lite!

"Du skakar om mig", sjunger Timo Räisänen, typ….

I senaste Socionomen (nr 4/09) är temat ungdomar, sexualitet och frigörelse. Det späckade numret innehåller många olika artiklar, reportage och recensioner på temat.

Flera forskare bidrar med artiklar utifrån sina studier, bland annat Ronny TIkkanen om preventiva insatser för killar som har sex med killar, Margareta Forsberg om senmodernitet, kultur och parallella normer, Ove Sernhede om hiphop som mobiliserande folkbildning, Bengt Svensson (nybliven professor vid Malmö högskola btw), Pernilla Ouis om muslimska ungdomar, Björn Andersson om livskunskapens mål och frigörelse, samt mitt eget om unga med intellektuella funktionsnedsättningar.

Allt som allt, många olika infallsvinklar som bidrar till att visa att ungdomar verkligen inte är en homogen grupp, lika lite som "äldre", "funktionshindrade", "studenter" osv. Övrig livssituation, kön, social klass, kultur m.m har förstås stor betydelse!

Temanumret innehåller också en intressant recension av Ungdomar, sexualitet och relationer, en antologi som bidrar med många olika slags perspektiv på ungdomar, en del motstridiga men kanske just därför också viktiga att diskutera.

Unga människor idag benämns ibland som Milleniumgenerationen, och kanske är det det närmast vi kan komma en generell beskrivning. Möjligtvis också att de flesta är musikintresserade, men vad de gillar är förstås också olika! Det här gillar jag iaf….

Så är rubriken på den paneldebatt vid Integrations- och Mångfaldsrundan i Lund på måndag 25 maj kl 18-19.30 i Konsertsalen i Lunds Stadshall där vi ska diskutera olika aspekter av funktionshinder och sexualitet. 

Medverkande är Gert-Inge Brander, RFSU, Finn Hellman, frilansjournalist, Charlotta Löfgren-Mårtenson, Hälsa och samhälle vid Malmö högskola och Jens Rydström, Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet. Moderator: Malou Zilliacus, student i genusvetenskap.

Integrations- och Mångfaldsrundan syftar till att mixara många människors erfarenheter kring diskrimineringsgrunder  som kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Arrangemanget är ett samarbete mellan Lunds kommun, Lunds Universitet, Studentkårer i Lund, Svenska kyrkan, ideella organisationer och föreningar och pågår mellan 25-31 maj.

Varmt välkommen till en debatt som fokuserar ämnet utifrån olika perspektiv och erfarenheter!

Att känslor är desamma, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte, är väl något som ingen ifrågasätter idag. Snacka om känslor när Marie Fredriksson sjunger…

Förra veckan hade vi en heldag ute i Särslöv med Ämnesgruppen i sexologi och sexualitetsstudier tillika forskningsprogrammet Kön, sexualitet och socialt arbete (KÖSSA), då vi gick igenom pågående kurser i sexologi vid Malmö högskola samt aktuell forskning. Om det är någon som undrat hur vi ser ut ligger nu ett nytaget foto ute på KÖSSAS:s hemsida tillsammans med en beskrivning av forskarna, deras forskning och publikationer.

Några av forskare finns vid Göteborgs universitet, där KÖSSA startade för många år sedan, och som vi numera samarbetar mycket med. Idag hade vi besök av en av dem, lektor Ronny TIkkanen, som föreläste om hiv-prevention rörande män som har sex med män på masterprogrammet i sexologi. Han visade bland annat en video om liemannen som användes för tjugo år sedan för att skrämmas i hiv-kampanjer och hur den återanvänds på ett nytt sätt idag.

… beror mycket på hans modeller, hans motiv." Så skriver Ivar Lo-Johansson i en liten bok med titeln "Att skriva en roman" som jag hittar i  min bokhylla hemma, och som jag troligen fått av min pappa. Det är en specialutgåva för Bokklubben Svalan. "Det är här", fortsätter Ivar, "som det går en vattendelare mellan egocentrisk jagdikt och en på gemenskapen inställd diktning. Uppslag, tinningar, iakttagelser, målsättning, tillfredsställelse med skapelseprocessen är beroende på stoffet. Arbetsmetoderna måste skifte efter de två slagens motiv, modeller, avsikt".

Jag citerar Lo-Johansson därför att det är slutet på terminen. Det innebär för många studenter slutet på en period av uppsatsskrivande. Nu är den första kullens studenter färdiga med sina magisteruppsatser i sexologi, och snart är det dags för oss som examinatorer att läsa dem. Jag ser verkligen fram emot en spännande läsning,eftersom jag vet vilken ambition och engagemang som ligger bakom. Motiven är oftast ny kunskap, men säkerligen också personlig utmaning.

"Det tryckta ordet kan vara", för att fortsätta citera Lo-Johansson, "ett redskap, som även framtidens domstol kan pröva." Det som står svart på vitt är svårt för att inte säga omöjligt att förändra, och det krävs mod för att låta det gå i tryck. Men att det också innebär ett ansvar att inte skriva, inte försöka formulera sig eller få angelägen kunskap på pränt, är något man alltför ofta glömmer.

Det är då man behöver en god redaktör, handledare, eller vän…

Tisdagen den 2 juni kl 14 ska jag hålla min docentföreläsning i aulan på Hälsa och samhälle, ingång 49, Malmö högskola, med titeln: Sexologi som akademiskt ämne – en exposé av utvecklingen vid Malmö högskola.

Som blivande docent i hälsa och samhälle, inriktning sexologi och sexualitetsstudier, kommer jag att sammanfatta kopplingen mellan utbildning och  forskning i sexologi vid Malmö högskola.  Dessutom ska jag berätta om aktuella pilotstudier rörande dels professionalisering av sexologer, dels sexuell lust i ett livsförloppsperspektiv. Troligen kommer jag även att säga något om ett kommande doktorandprojekt rörande ungdomars sexuella risktagande och avsluta med mina visioner för ämnets utveckling framåt. 

Enligt Malmö högskolas riktlinjer är föreläsningen en avslutning på den antagningsprocessen, som föregåtts av  två utomstående sakkunnigas granskning av det jag skrivit och gjort efter disputationen. I anvisningarna står att docentföreläsningen ska "ge en inblick i sökandens forskningsområde och utformas så att den blir av intresse för allmänheten!". Förhoppningsvis lockar ämnet både forskarkollegor, sexologistudenter och kliniker inom det sexologiska fältet. Och kanske några släktingar och vänner som har möjlighet att resa ner till Malmö från Varberg…

Frågan har förstås flera bottnar, men det jag främst tänker på idag är översättning av akademiska titlar till ett språk vars system ser annorlunda ut än det svenska. När jag skulle presentera mig själv på Kinseyinstitutet i USA som Senior Lecturer såg de frågande ut: Vad är det? undrade de andra forskarna. Jag försökte beskriva gången (läs hierarkin) i den akademiska världen och då lyste de upp och sa; Yes, you mean Associate Professor. Njae, sa jag, tror man måste vara "docent" och försökte uttala det på amerikanskt vis. What’ s that? undade de då.

Eftersom Malmö högskola passande nog lagt ut ett högskolelexikon på hemsidan, så skyndade jag mig till datorn för att kolla. Där går att utläsa Senior Lecturer GB och Associate professor US.  Ok, det förklarar förvirringen.

Men om man nu snart ska bli docent och ska hålla sin docentföreläsning – vad heter det då på engelska? Jo, i högskolelexikonet kan jag se att jag inte var helt fel ute i min svenglish: "trial lecture for appointment as a docent" Docent finns alltså som samma ord på engelska!  Fast ingen på Kinsey hade hört talas om det….

Så, tillbaka till grundfrågan – vad betyder en titel egentligen? Och är det titeln som är av betydelse, eller det man gör? Fast å andra sidan, kan man göra det man gör, om man inte har en titel för det? Och, till sist, gör man det man vill då man har en titel? Plötsligt vänds allt i existentiella grubblerier…

För att rycka upp mig, så börjar jag uppskatta Bolognaprocessens intentioner om ett gemensamt system för högre utbildning inom de 46 länder i Europa som ingår i samarbetet. Skönt att veta att om/när jag reser till något av dessa länder så behöver jag inte förklara så mycket. Jag kan "vara" min titel på ett självklart sätt., utan att behöva förklara.  Men, vänta – vill jag verkligen vara en titel? Då är vi tillbaka på ruta ett – vad betyder en titel, egentligen?

Som värmlänning kan jag inte låta bli att citera Gustaf Frödings grubblerier om sanning och vetenskap ur diktsamlingen "Gitarr och dragharmonika", som min käre far nyligen visade mig:

"Då frågade Pilatus: Vad är sanning?

Och eko svarade – profeten teg.

Med gåtans lösning bakom slutna läppar

till underjorden Nazarenen steg.

Men gudskelov, att professorer finnas

för vilka sanningen är ganska klar!

De äro legio, ty der äro månge

som skänkt den tvivelsamme romarn svar

Dock syns mig sällsamt. att det enda sanna

så underbart kan byta form och färg.

Det, som är sanning i Berlin och Jena,

är bara dåligt skämt i Heidelberg.

Det är, som hörde jag prins Hamlet gäcka

Polonius med molnens gyckelspel:

"Mig tycks det likna si så där en vessla

– det ser mig ut att vara en kamel."

Kanske kan man utifrån detta kalla Fröding för socialkonstruktivist! Nåväl, att kritiskt granskande av (s.k.) sanningar är en viktig del av akademin är de flesta överens om, oavett vetenskapsperspektiv. Men så här såg Beethoven på visdomar och sanningar:

"Jag föraktar en värld som inte tycker att musik är en högre uppenbarelse än all visdom och filosofi".

Och då kommer jag att tänka på den lilla jazzklbuben i I Bloomington, där man läsa det här citatet av Platon på vägen in: .

"Music is a moral law. It gives soul to the universe, wings to the mind, flight to the imagination, and charm and gaiety to life and to everything."

Igår kväll gick jag dödstrött pga jetlag ändå iväg till kören och fick ny energi när vi bland annat sjöng Duettion ur Figaros bröllop. Här kommer en flimsnutt där musik av Mozart får en stor betydelse.

Precis hemkommen från USA och fylld av entusiam över de kontaktnät som byggts "over there" bläddrar jag igenom all post. Jag fastnar i en artikel i Universitetsläraren 8/09 med en intervju med professor emerita Eva Österberg. Hennes forskning om vänskap belyser en lång historia från Aristoteles till nutid, och är snarare politisk än något om trevligt myspys.

Österberg knyter samman nätverksbyggande med maktstrukturer och maktutövning på ett sätt som ger tankeställare. Hon varnar för vänskapssamhället och risken för att det ska "övertriumfa meritokratin". Inom akademin finns ju sakkunnighetsf- och refereeörfarandet och inom vissa områden finns enbart ett färre antal personer att "välja mellan" när det gäller ämnesexpertis. Ofta kan man kan ana vilka de "anonyma" granskarna är, och i andra fall är de namngivna.

Att behålla ett kritiskt, öppet sinne, oavsett vem det är som ska granskas och att kunna ta emot kritik från dem som också är ens kollegiala vänner är a och o när man arbetar som akademiker. Låt oss ändå sträva mot det, med en medvetenhet om de risker som det kan innebära, snarare än bort från vänskapen med dem som man faktiskt har en hel del gemensamt med också!

Efter all god amerikansk högkvalitativ musik jag lyssnat på i Bloomington är det ändå härligt att ryckas med av Håkan igen!

Sa ar det dags att saga hejda till alla. Jag har verkligen haft tva fantastiskt trevliga och intressanta veckor har pa Kinseyinstitutet. Att jag lart kanna sa manga ar mycket tack vare Jennifer Bass och hennes stora sociala natverk, bade vid Indiana University och i Bloomington. Har star vi och konstaterar att vi har en perfekt langd!

Bibliotekets personal har ocksa varit till stor hjalp och deras kunnighet om bade historisk och nutida publicering ar imponerande! Nedan star jag tillsammans med Liana pa bibliotketet och Catherine, som ar kurator vid institutets konstsamlingar. Vi har precis tittat pa filmen " Beyond Boundaries" som var en angelagen dokumtarfilm om hur det kanns att vara immigrant i USA och bisexuell och kampa med existentiella fragor kring religion, kultur och familjeliv.